”Vi köper trygghet från maskinerna”

I ett forskningsprojekt, som ska mynna i boken Gods of data, jämför Carl Öhman AI-systemen med gudar. Enligt honom är de nämligen, precis som gudar, en sorts personifierade sammansmältningar av samhällets samlade kunskap och auktoritet. Den utgångspunkten tillåter honom att studera AI ur ett religionskritiskt perspektiv. Vad han vill ta reda på är vad vi skulle förlora om vi låter oss styras av tekniken, även om den vore helt felfri. I ett tankeexperiment där han drar saken till sin spets låter han ett ungt förälskat par, som börjat bråka på grund av att de har olika värderingar, få hjälp av en artificiell relations-coach.

– De frågar: ”Hej, borde vi fortsätta att vara tillsammans?” AI:n har tillgång till all deras data: deras dna, barndomsfoton, allt de någonsin skrivit och sökt på och så vidare, och har tränats på miljontals liknande par. Den säger: ”med 98 procents sannolikhet kommer det här sluta i katastrof. Ni borde göra slut med varandra idag. Faktum är jag har redan hittat ersättningspartners till er som passar mycket bättre”, berättar Carl Öhman i Forskarpodden.

Någonting går förlorat

För många är det här en obehaglig tanke.

– Men utifrån nuvarande AI-etik finns det egentligen inga rationella skäl till varför de inte borde lyda AI:n. Vi har ju redan sagt i exemplet att systemet har rätt. Det är 98 procents sannolikhet att det här kommer att gå dåligt. Så om de bryr sig om sitt eget och varandras välbefinnande borde de göra slut. Ändå har vi den här känslan i magen av att det är någonting som går förlorat. Med den religionskritiska filosofin kan jag artikulera vad det är för någonting, säger Öhman.

I fallet med paret är det är tron på sig själva och sin relation som de två unga personerna i exemplet riskerar att förlora, menar han, eftersom det är just genom vår tro eller mod som vi skapar oss själva.

–Kärlek är alltid är en risk. Alla mellanmänskliga relationer medför en risk att bli sviken, ledsen, att någonting går dåligt. Vi kan absolut använda teknologin för att minimera den risken, kanske till och med helt reducera den. Poängen är att någonting då går förlorat. Vi säljer vår förmåga att vara modiga och köper trygghet från maskinerna, säger Carl Öhman.

Minimera risken att få hjärtat krossat

Många skulle nog tycka att det vore ganska praktiskt och skönt. Tänk att kunna minimera risken för att få sitt hjärta krossat. Men Carl Öhman menar att vi måste vara medvetna om att det har ett pris.

– När vi pratar om att AI tar över våra liv, eller tar över samhället, så är det lätt att tänka sig att det är ett slags våldsamt övertagande. Maskinerna kommer och tar våra liv ifrån oss. Men poängen i min bok, och det här projektet, är att det är vi som lämnar över makten över våra liv, vårt mod, tro, och i slutändan oss själva, säger han.

Forskningsprojektet undersöker även en rad andra typer av relationer där AI kommit att spela en allt större roll, exempelvis föräldraskapet. Redan i dag finns en hel industri med AI-appar som hjälper vuxna att reducera friktion i relationen med sina barn. De kan till exempel i realtid tillhandahålla personifierade repliker för att lösa konflikter och till och med förhindra att de uppstår.

– Precis som i exemplet det unga älskande paret så är det någonting som går förlorat här. Just i det här kapitlet använder jag Sigmund Freud och hans idé om att tron på Gud är en slags vägran att vara vuxen. Att det finns någon slags världspappa som i slutändan alltid har de rätta svaren. Och här blir det lite samma. Det finns en världspappa i form av AI som då blir den riktiga föräldern i din relation med barnen. Och du identifierar dig allt mer som ett slags barn till AI-föräldern som har de slutgiltiga svaren, säger Carl Öman.

Åsa Malmberg