Rätt styrning kan minska trycket på elnätet

Efterfrågeflexibilitet är möjligheten att anpassa elanvändningen efter elsystemets behov. Det lyfts ofta fram som ett sätt att hantera både ökad elektrifiering och en större andel variabel förnybar el, och ses därför som en central del av energiomställningen. I en artikel publicerad i tidskriften Utilities Policy beskriver Fouad El Gohary ett alternativt tillvägagångssätt för att uppnå flexibilitet i stor skala.

Hittills har styrningen av efterfrågeflexibilitet inom EU i stor utsträckning byggt på marknadsbaserade lösningar, där elkunder förväntas reagera på prisincitament och själva optimera sin elanvändning, vilket uppenbarligen gynnar systemet. Enligt artikeln har detta synsätt gett begränsade resultat, trots omfattande forskning och många pilotprojekt.

– Under lång tid har politiken i huvudsak förlitat sig på subventioner, incitament och andra marknadsbaserade styrmedel. På vissa områden där framstegen har gått för långsamt har EU dock valt att införa regleringar för att påskynda omställningen, till exempel genom att kräva solcellsanläggningar på nya byggnader. Samma typ av tänkande bör också tillämpas på andra delar av energiomställningen, inklusive efterfrågeflexibilitet, säger Fouad El Gohary.

Styrning på systemnivå

I stället för att använda alltmer komplexa prissignaler för att styra individers beteende, föreslår artikeln ett skifte mot ett systemperspektiv. En central del är att utse en aktör med ansvar för att samordna och genomföra flexibilitetsåtgärder utifrån elsystemets behov.

Flexibilitet ska enligt modellen byggas in i systemet genom reglering och automatisering, snarare än genom att hushåll och företag aktivt ska fatta beslut i vardagen. Det kan till exempel handla om införande av krav på styrbarhet för värmepumpar, elbilsladdare eller andra större laster, utformad för att minimera störningar samtidigt som användarnas komfort och preferenser skyddas.

– Vissa länder har redan börjat gå i denna riktning på efterfrågesidan. Frankrike har nyligen infört ett krav på att alla bostäder ska utrustas med programmerbara termostater senast 2030. Ett nästa steg är att säkerställa att uppvärmningssystem har teknisk kapacitet för extern laststyrning, utan att nödvändigtvis kräva att sådan styrning alltid används. Det behövs mer forskning om hur minimalt ingripande former av värmestyrning kan utformas, kommuniceras och normaliseras på ett sätt som är acceptabelt för elanvändarna, säger Fouad El Gohary.

Särskilt relevant i Sverige

Studien är särskilt relevant i en svensk kontext, där frågor om nätkapacitet och belastning diskuteras allt mer.

– Detta är särskilt viktigt i Sverige, där problemen med nätträngsel och lokala kapacitetsbrister blir allt tydligare. Samtidigt har beslutsfattare satt stort, och möjligen felriktat, hopp till prismekanismer som verktyg för att hantera dessa utmaningar, trots att prisbaserade lösningar hittills haft begränsad effekt, säger Fouad El Gohary.

Han menar att erfarenheterna talar för att även Sverige bör utforska mer direkta regulatoriska alternativ för att hantera efterfrågan och minska trycket på elnätet.

Peter Westman