Expertis inom medicinsk teknik samlad i nytt forskningsprogram
Från vänster professor Cecilia Persson och professor Maria Tenje i renrummet vid Ångströmlaboratoriet, Myfab, som används inom bland annat materialvetenskap, livsvetenskaper och mikronanosystem. Foto: Mikael Wallerstedt.
Ett nytt forskningsprogram i medicinsk teknik startade den 1 januari vid teknisk-naturvetenskapliga fakulteten. Programmet leds av Cecilia Persson, professor i materialvetenskap och programansvarig professor, och Maria Tenje, professor i mikrosystemteknik och avdelningsföreståndare. Cecilia Persson, vad är syftet med programmet?
– Syftet är att hitta synergier i forskningen inom medicinsk teknik, och avancera fältet med gemensamma krafter. Vi har identifierat fyra olika utmaningar, eller fokusområden, inom medicinsk teknik som vi inriktar vår forskning mot i ett första steg: precisionshälsa, hållbarhet, antibiotikaresistens och AI för livsvetenskaperna, där våra forskningsledare har olika ingångar, från materialvetenskap till mikrosystemteknik och biofysik. Programmet har utvecklats från en tidigare satsning med institutionens strategiska medel, och nu finns det även fakultetsmedel som gör det till en långsiktigare satsning.
Du och Maria Tenje har samarbetat formellt sedan 2021 och fortsätter nu i det nya programmet. Inom vilka områden har ni ett gemensamt fokus?
– Vi har identifierat flera områden att samarbeta kring, såsom utveckling av nya material, gemensamma tekniker och utrustning. Både Maria och jag använder till exempel additiv tillverkning eller 3D-printing. Min forskargrupp gör det för att utveckla nya material, men även för att anpassa material till den tekniken och designa patientspecifika implantat.
– Maria använder också 3D-printning till vissa testuppsättningar som ett gränssnitt mellan de mikrofluidala system de tillverkar i renrummet och olika mätinstrument, eller till och med för att kunna tillverka mindre strukturer inuti mikrokanalerna med högupplöst 3D-printning.
– Ett gemensamt projekt vi driver är fokuserat på att utveckla mikrofluidala plattformar, så kallade biomaterial-on-chip för att kunna titta på hur nya biomaterial fungerar i kontakt med celler eller bakterier. På det sättet kan Marias verktyg hjälpa min grupp att utvärdera våra nya material för biologisk relevans. Så det finns flera typer av synergier.
För att testa nya material integreras de i mikroflödessystem där celler odlas i kontakt med materialen - här ett chip i mikroflödessystem för cellodling, kopplat till slangar och placerat på mikroskop i inkubator. Foto: Johan Wahlgren.
Forskningen inom medicinsk teknik vid Institutionen för materialvetenskap där ni arbetar spänner över ett brett spektrum, alltifrån mikrofluidala forskningsverktyg och organ-på-chip till biomaterial för produkter såsom implantat och leveranssystem för läkemedel. Kommer ni att utöka det nya forskningsprogrammet med något nytt forskningsinnehåll eller inriktning?
– Vårt fokus hittills har varit på att skapa en stabil miljö där forskare inom medicinsk teknik kan känna sig hemma och ha möjlighet att utvecklas. Vi har båda ganska stora grupper. Nya inriktningar inkluderar den för en relativt nyrekryterad biträdande universitetslektor som utvecklar avancerade multicellulära modellsystem som efterliknar sjukdomars mikromiljö för att studera cellsignalering och immunrespons vid till exempel cancer.
– Vi rekryterar även en biträdande universitetslektor inom pulvermetallurgi för additiv tillverkning med hållbarhetsinriktning. Dels för att utveckla hållbara processer, men också hållbara material, till exempel utskrivbara legeringar som inte innehåller sällsynta jordartsmetaller.
– Olika forskningsprogram förändras ju över tid och vi kan komma att innefatta fler nya inriktningar över tid.
Vad är programmets främsta styrka?
– Förutom de specifika forskningsinriktningarna som ju är vår grundstyrka, så har vi etablerat ett väl fungerande program och avdelning rent organisatoriskt, där vi redan jobbat mycket med arbetsmiljöfrågor. Vi har tydliga processer och en transparent arbetsordning. Vi är dessutom mer än en i toppen, vilket ger en helt annan typ av känsla av att man jobbar tillsammans framåt. Och då jobbar man ju också snabbare, mer effektivt och starkare.
Anneli Björkman