Harald Hammarström dokumenterar språk på väg att dö ut

Vad heter sten på ditt språk? Vad har ni för ord för hand? För huvud?

Sådana frågor ställer Harald Hammarström när han är ute i fält i ett fjärran land för att kartlägga ett språk. Under flera månader bor han i någon by för att komma nära invånarna och deras lokala tungomål. Just nu fokuserar han i huvudsak på Nya Guinea.

– Där finns jättemånga utrotningshotade små språk, säger Harald Hammarström när vi träffar honom i hans arbetsrum på Engelska parken.

Kartlägger språket mor

I huvudsak jobbar han på den västra delen av ön som hör till Indonesien. Han kommunicerar med byborna på indonesiska som håller på att ersätta många av de ursprungliga småspråken. Det gäller till exempel språket mor som Harald Hammarström för närvarande kartlägger.

– Det är 26 personer kvar som kan prata det och den etniska gruppen består kanske av 100. De som är över 40–50 år kan prata mor och bland de som är yngre kan en del av dem förstå rätt mycket, men om man ber dem säga något så säger de: ”jag vet inte, fråga farfar”, eller så säger de något som är uppenbart uppblandat med indonesiska. Alla håller på att byta till indonesiska, berättar han.

Tre års arbete för grammatik och ordlista

Det är ett tidskrävande arbete att kartlägga ett språk. Harald Hammarström uppskattar att det tar omkring tre år att skriva en grammatik och en vettig ordlista. För många språk börjar det bli bråttom.

– Det har alltid varit så att större språk käkar upp småspråk. Men nu sker det i en helt otroligt accelererad skala i och med globaliseringen. I min by till exempel, säg att det bor 100 där, men 30 av dem hänger i staden hela tiden. I staden är det ingen som vet vad mor är, säger Harald Hammarström.

Det är en utveckling som inte går att stoppa.

– I den mån det är ett val så väljer folk både här och där ekonomi framför sitt eget språk. Även om de vet om det så är de villiga att offra den gamla kulturen och allt det där som har med det att göra för att få bättre ekonomiska möjligheter där, säger han.

Idag finns ungefär 7 000 språk, av dem saknas vetenskaplig beskrivning för ungefär hälften. Ju fler språk som dokumenteras desto närmare svaren på de stora frågorna om mänsklig kommunikation, historia och kultur kan vi komma.

– Med fler språk, och särskilt de som inte är släkt med några andra språk, kan man besvara de här frågorna om var språket kommer ifrån, hur länge de där människorna troligtvis bott där och vad som är universellt i språk. Varför har vi språk och vad är det för egenskaper som alla människors språk har som inte till exempel krokodilernas språk har? Många är också intresserade av frågan hur påverkar kulturen runt omkring hur språket ser ut, förklarar Harald Hammarsten.

Nyckel till människans historia

Språk har alltid varit en nyckel till att förstå människans historia, kultur och hur vi förflyttat oss. Av den anledningen var det naturligt att Harald Hammarström blev en av de huvudansvariga när excellenscentret Center för människans förhistoria startade 2024. Där arbetar forskarna inom genetik, arkeologi och lingvistik tillsammans för att bredda kunskapen inom området.

Själv började Harald Hammarströms intressera sig för språk redan i tonåren när han fick höra att grekiska och latin skulle vara svåra att lära sig på grund av att de har så många kasus.

– Men sedan var det någon som sa att finskan har ju 15 kasus. Då tänkte jag att det är någonting som inte stämmer för jag tycker inte att det verkar som att finnarna har problem med sitt språk. Så jag blev nyfiken på vad det kunde vara, minns han.

Någon karriär som språkforskare hade han dock inga planer på när han blev äldre. Det var istället datavetenskap som lockade. Men under studierna pluggade han språk vid sidan om, som en kul grej.

– Här i Uppsala kan man läsa massa olika språk som swahili och arabiska. Jag samlade massa sådana språk för att jag tyckte att det var roligt med språk. Jag läste alla som fanns här. Jag tror att jag pluggade 35 språk eller något sådant där. Men jag läste inte något av dem på djupet egentligen. Jag ville veta hur det där språket funkar. Jag var ju uppenbarligen lingvist även om jag inte förstod det, säger han.

Fick upp ögonen för konstiga språk

Efter avslutade examen i datorvetenskap gick flyttlasset till Göteborg och Chalmers tekniska högskola där han som doktorand ytterligare förkovrade sig inom dataområdet. Nu var hans ämne datalingvistik.

– Då fick jag upp ögonen för alla konstiga språk som finns. Jag hade pluggade alla konstiga småspråk som fanns här vid Uppsala universitet och alla hade gett intrycket att swahili var det konstigaste språket som fanns. Fast egentligen så finns det 7 000 andra som är ännu konstigare och som jag inte hade hört talas om. Det råkade jag upptäcka av en slump när jag höll på med räkneord inom datorlingvistiken, berättar han.

Åkte på lingvistikkonferenser

Nu började intresset för språk ta överhanden. Harald Hammarström började åka på lingvistikkonferenser för att lära sig ännu mer om språk och deras uppbyggnad. Men på uppmaning av sin förstående handledare disputerade han ändå som planerat.

– Det blev en avhandling i datorlingvistik. Jag hade personligen blivit övertygad om att jag måste ägna min forskning åt de här konstiga språken i stället, säger Harald Hammarström.

Och så blev det.

Åsa Malmberg