Gener från fadern underlättar bildandet av nya arter

De två närbesläktade fågelarterna halsbandsflugsnappare och svartvit flugsnappare kan fortplanta sig med varandra, men honorna dras starkare till en hane av sin egen art. Det visar en internationell forskargrupp ledd av Anna Qvarnström vid Uppsala universitet i dagens nätupplaga av Science. De visar att genen för denna sexuella preferens sitter på den könskromosom som ärvs av pappan och som honor endast har en kopia av. Upptäckten kastar nytt ljus över hur bildandet av nya arter sker. Bildandet av nya arter tar miljontals år. Ofta sker det när en population (grupp av individer) delas och skiljs åt geografiskt och sedan anpassar sig till olika miljöer under tusentals generationer. Jordens istider har till exempel lett till många sådana populationssplittringar. Men delade population kommer ofta i kontakt med varandra innan de har hunnit bli helt sexuellt isolerade från varandra. När individer som tillhör sådana splittrade populationer som bara nästan har blivit olika arter, parar sig med varandra har ofta avkomman (s.k. hybrider) nedsatt livsduglighet. Anna Qvarnströms forskargrupp från Uppsala universitet har tillsammans med forskare från Norge, Tjeckien, USA och Holland studerat sådan naturlig hybridisering mellan två närbesläktade fågelarter; halsbands- och svartvit flugsnappare. De båda flugsnappararterna (eller ”nästan-arterna”) har kommit i kontakt med varandra efter att ha varit åtskilda under den senaste istiden. Frågan de ställde sig var om flugsnapparna kommer att avsluta den påbörjade artbildningen och bli helt sexuellt isolerade från vanandra eller om de istället kommer att smälta ihop till samma art igen. - Vi fann att honor i hybridzonen utvecklar en sexuell preferens för hanar som tillhör deras egen art och att den här preferensen bestäms av gener som sitter på könskromosomen, säger Anna Qvarnström. Hos fåglar, till skillnad från hos de flesta andra djur, är det honorna som tillhör det så kallade heterogametiska könet. Deras könskromosomer kallas ZW och motsvarar människans XY. Hos fåglar är det honan som är ZW och hanen ZZ men hos människor är män XY och kvinnor XX. Resultaten visar att preferensen för den egna arten sitter på den könskromosom som honorna ärver av sin pappa. På samma kromosom sitter de gener som styr utvecklandet av den artegna fjäderdräkten. - När gener som styr artspecifika karaktärer och preferensen för dessa sitter nära varandra i arvsmassan, i det här fallet på samma kromosom, gynnas artbildning. Sannolikheten för att de båda flugsnappararterna ska smälta ihop till samma art igen är därför liten, säger Anna Qvarnström. Det är möjligt att det här visar sig vara ett generellt mönster som kan förklara hur nya arter kan bibehållas även om de ibland hybridiserar med varandra. Mer information: Anna Qvarnström, tel: 471 64 06, mobil: 070-425 08 05, e-post: Anna.Qvarnstrom@ebc.uu.se