Nya böcker

I boken analyseras hur ägare och ledning har agerat för att bevara och stärka tidningens maktposition under de senaste sjuttio åren i takt med mediemarknadens omvandling.

Under de senaste tre decennierna har den svenska mediemarknaden genomgått en total omvandling. Avregleringen av marknaden, den allt bättre trycktekniken och datoriseringen har skapat en ny situation för såväl tidningar som andra medier. Genom internet har nya vägar för nyhetsinformation öppnats, vilket har lett till att intresset för de tryckta tidningarna har minskat och till att upplagorna fallit. Förändringstrycket på tidningsbranschen har därför blivit stort, med rationalisering, fusioner och nedläggningar som följd.

I denna bok analyseras hur Upsala Nya Tidnings ägare och ledning har agerat för att bevara och om möjligt stärka tidningens marknadsposition från 1950-talet till det tidiga 2020-talet. Efter flera framgångsrika decennier ställdes tidningen mot slutet av 1990-talet inför stora omvandlingskrav, och ägare och ledning engagerades då för att hantera den nya situationen och garantera tidningens långsiktiga överlevnad. En huvudfråga i boken är också vad det har betytt för tidningen att den har ägts av flera olika stiftelser.

Boken ger en översikt över hela den svenska varuhandelns historia under två sekel, från 1720 till 1920. Här ges en övergripande bild av såväl de institutionella förhållandena som de dominerande handelsformerna inom både gross- och detaljhandel, i städerna och på landsbygden. Exempel ges från en rad olika branscher.

Boken består av två kronologiska delar. Den första täcker perioden mellan 1720 och 1850 och skildrar den så kallade protoindustriella varuhandeln. Såväl lagstiftningen som handelsformerna under perioden hade sina rötter i medeltidens ekonomi. I städerna fanns grossister, detaljister och hantverkare, och varorna salufördes på torg och marknader. På landsbygden, där varuhandel egentligen var förbjuden, förekom ändå gårdfarihandel, bondehandel och marknader. Den senare delen av perioden präglades av stora institutionella förändringar, då de strikta regleringarna av handeln började luckras upp i slutet av 1700-talet. Slutpunkten kan sägas vara år 1846, då skråväsendet upplöstes och inte minst handel på landsbygden slutligen blev tillåten.

Den andra delen sträcker sig mellan 1850 och 1920 och kallas industrisamhällets varuhandel. Institutionellt präglades denna period av en rad näringsfrihetsreformer, men också av andra förändringar i lagstiftning och organisering som ansågs nödvändiga i det framväxande industrisamhället. Under perioden uppstod fenomen som butiker med skyltfönster, varuhus, postorderföretag och konsumentkooperation. Reklam och varumärken fick sitt genombrott. Äldre handelsformer levde kvar, men minskade i betydelse. Det fanns inte längre några hinder mot att etablera vilken verksamhet som helst, även på landsbygden, och med undantag för varuhus bedrevs nu nästan alla handelsformer också utanför städerna.