Samarbeten och initiativ

Bakgrund

Funktionshinderforskning är ett tvärvetenskapligt och samhällsrelevant område. Trots det saknas ofta sammanhållna miljöer och forum där doktorander kan mötas, utbyta erfarenheter och utveckla sin forskning tillsammans.

Syfte

FufDok vill vara just en sådan mötesplats – en plattform där forskarstuderande inom funktionshinderområdet får möjlighet att dela kunskap, samarbeta och utveckla nya metoder. Genom seminarier, workshops och mentorskap skapas förutsättningar för både akademisk och praktisk utveckling, och för en starkare känsla av gemenskap.

En kreativ och inkluderande miljö
Genom att samla doktorander från olika discipliner, lärosäten och delar av landet – med funktionshinderforskning som gemensam nämnare – kan vi skapa en kreativ och inkluderande miljö som stärker forskningen. På sikt leder det till ny och högkvalitativ kunskap ur ett brett perspektiv, och gör området mer attraktivt för framtida forskare.

Stöd och nätverk
För doktorander innebär FufDok stöd i forskarutbildningen, möjligheter att bygga professionella nätverk och bättre förutsättningar att bidra till forskningens utveckling. På längre sikt stärker det funktionshinderforskningen i Sverige och skapar en tydligare koppling mellan akademi, samhällsbehov och policyutveckling.

FufDok blir också en resurs för etablerade forskare. Här skapas nya kontaktytor för samarbete, nätverksbyggande och kunskapsutbyte. Seniora forskare får en naturlig rekryteringsbas av unga talanger och en arena för att synliggöra sin forskning och bidra till att forma framtidens funktionshinderforskning.

Sammanfattning

Genom FufDok stärks funktionshinderforskningen som helhet. Doktorander och seniora forskare möts i en sammanhållen forskningsmiljö där nya idéer växer fram, samarbeten tar form och kunskap utvecklas tvärvetenskapligt – till nytta för både forskningen och samhället.

4 mars 2026, online

Deltagare: 20 doktorander och arrangörer

Under vår första träff diskuterades begrepp som funktionshinder, funktionsnedsättning och funktoinsvariation samt vad är egentligen funktionshinderforksning och vad är en funktionshinderforskare?

Vid tog avstamp i artikeln "Terminologin spretar – av många olika skäl" ur Forskning om funktionshinder pågår nr 1/2024 samt Anders Svenssons kommentar i DN 1 mars 2026 Därför vill autistiska personer inte kallas person med autism

Bakgrund

Under ett antal årtionden förbättrades stadigt levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Under senare tid tycks dock utvecklingen ha inte bara bromsat in, utan till och med backat.

Under år 2024 har en rad tunga instanser (FN:s funktionsrättskommitté, Institutet för mänskliga rättigheter och Socialstyrelsen) konstaterat att förverkligandet av mänskliga rättigheter för dessa personer har försämrats, och att stöd- och serviceinsatser från samhället sida har minskat.

Mot denna bakgrund har Centrum för forskning om funktionshinder (CFF) på Uppsala universitet tillsammans med Umeå Centrum för forskning om funktionshinder (UCFF) på Umeå universitet ställt sig frågan vad som kan göras från forskarsamhällets sida för att bromsa och motverka denna utveckling?

Tillsammans är vi många och därmed också starka!

Program 2025

CFF och UCFF bjuder nu in alla intresserade funktionshinderforskare till ett fyra tillfällen långt samtal under år 2025 med den övergripande tematiken vad vi som forskare kan göra, hur det på bästa sätt kan göras och i vilka syften.

4 Februari: Från forskningens till forskarens roll

13 Maj: Att möta vår tids negativa utveckling med forskning och handling

23 September: Nu blir det verkstad!

Kommande:

18-19 November (Uppsala): Framflyttning av positionerna – reflektion och avstamp

Tidigare samtal

Samtal 1 (4 februari)

Vårt första och inledande samtal hade temat: Från forskningens till forskarens roll, där fokus låg på att diskutera vad vi kan göra, hur vi kan bidra och i vilka sammanhang våra insatser kan göra störst skillnad.

Medverkande: Ett 50-tal forskare representerade från hela Sverige och olika vetenskapsområden.

Det finns många som vill vara aktiva och samarbeta för att motverka den samhällsutveckling på funktionshinderområdet som vi alla ser, och från olika perspektiv och på olikartade sätt. Och just mångfalden är vår styrka som en samlad kraft i nya/nyskapande samarbeten.

Samtal 2 (13 maj)

Vårt andra samtal med temat: Att möta vår tids negativa utveckling med forskning och handling, där vi i olika grupper fortsatte diskussionen med fokus:
– Samarbete, kompetens och samhällsnytta
– Forskarens utveckling, fältets synlighet och språkbruk
– Strategisk påverkan och evidensbasering
– Forskningens roll i samhällsdebatten och mod att ta ställning

Samtal 3 (23 september)

I vårt tredje samtal: Nu blir det verkstad! formerade vi oss i olika grupper och pratade om vad de luckor eller utmaningar som finns, och vad vi konkret kan tänkas göra. Grupperna som bildades handlade om:

• Skriva forskningsansökningar
• Utbildning/folkbildning
• Debattartiklar
• LSS-tillämpningen
• Forskningstidning på svenska

Engagemanget var stort och arbetet kommer att arbetas vidare med och presenteras under nästa träff, som blir i Uppsala 18-19 november.

De senaste åren har rapport efter rapport från tunga instanser pekat på brister i välfärdssystemet för personer med funktionsnedsättningar. Kortfattat kan det sägas att utvecklingen mot jämlika levnadsvillkor inte bara har avstannat, utan har backat. Livsvillkoren har försämrats inom flera samhällsområden, vilket ger en negativ inverkan på både hälsa och livskvalitet för personer med funktionsnedsättningar.

Initiativet Forskare för förändring kom till för att synliggöra och motverka denna utveckling.

Sveriges politiska ambition om ett inkluderande samhälle och förverkligande av mänskliga rättigheter för alla, tycks alltmer stå i skarp kontrast till den verklighet många personer med funktionsnedsättningar lever i. Socialstyrelsen har rapporterat dystra siffror om insatser till personer med funktionsnedsättningar, och konstaterat att livsvillkor, levnadsvanor och hälsa är sämre bland dessa personer jämfört med befolkningen i övrigt. Antalet beviljade samhällsinsatser till dessa personer minskar, och det varierar stort över landet om man kan få sina rättigheter tillgodosedda. Dessutom ökar långvarigt ekonomiskt bistånd bland personer med funktionsnedsättning, samtidigt som det minskar för befolkningen som helhet.

Enligt Institutet för mänskliga rättigheter brister förverkligandet av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar i Sverige. Bland annat saknas rättsmedel för att driva vissa rättighetsfrågor som exempelvis hjälpmedel, tolktjänst, rehabilitering, hälso- och sjukvård samt diskriminering inom polis och rättsväsendet. FN:s funktionsrättskommitté fann vid sin senaste granskning av Sveriges efterlevnad av funktionsrättskonventionen (2024) att det svenska välfärdssystemet har allvarliga brister gällande möjligheter för personer med funktionsnedsättningar att utkräva sina rättigheter.

Kommittén rekommenderar därför bland annat att Sverige utvecklar en nationell strategi för ökad rättvisa för personer med funktionsnedsättning, en strategi som bland annat rymmer förändrade processregler i rättssystemet och mer effektiva klagomålsförfaranden och prövningsmekanismer. Man menar att kunskaperna även behöver höjas när det gäller vart man kan vända sig för att klaga eller för att få stöd och upprättelse när ens rättigheter kränks. Sammantaget ger det ovanstående en bild av att en redan utsatt grupp i samhället blivit alltmer utsatt.

Inom akademin har man sedan länge uppmärksammat den negativa utvecklingen och de bristande levnadsvillkoren och stöd- och hjälpinsatserna för personer med funktionsnedsättningar. Forskare inom funktionshinderområdet har under lång tid belyst både orsaker till sådana brister och vilka konsekvenser de medfört – för enskilda individer, på gruppnivå och i samhället i stort.

Forskning om funktionshinder både belyser och förklarar ojämlikheter i hälsa, ekonomi och livsvillkor mellan personer med funktions-nedsättningar och övriga befolkningen, men ger också förslag på lösningar. Funktionshinderforskning spelar därmed en viktig roll i samhället, inte minst genom att bidra med kunskapsunderlag för beslut som sträcker sig längre än kortsiktiga besparingskrav. De beskrivna försämringarna i välfärdssystemen, tillsammans med en ökad insikt om att forskningsresultat sällan plockas upp av beslutsfattare eller i samhälls-debatten, har bidragit till att funktionshinderforskare vid svenska lärosäten nu gått samman för att mobilisera en motkraft till den utveckling vi konstaterar.

Genom centrumbildningarna för funktionshinderforskning vid Umeå och Uppsala universitet startades det nationella initiativet Forskare för förändring i början av 2025. Initiativet består av ett årslångt samtal fördelat på fyra träffar som vänder sig till forskare aktiva vid svenska lärosäten med intresse för funktionshinderfrågor. Den övergripande tanken med träffarna är att forskare genom att gå samman kan bli en kraft för att öka förståelsen för vad utvecklingen innebär för funktionshindrades livssituation och för samhället i stort. Denna kraft kan användas på olika sätt, exempelvis genom att mer aktivt delta i samhällsdebatten, identifiera kunskaps-luckor och forskningsbehov, utveckla nya metoder för forskning och nya former för spridning av kunskaper till gagn för beslutsfattare, omsorgsgivare, anhöriga och personer som lever med funktionsnedsättningar.

Till det första samtalstillfället i februari 2025 var ett 60-tal forskare anmälda, och engagemanget var stort. Många uttryckte en önskan att inte bara identifiera, utreda och diskutera problem, utan också att bidra med sina kunskaper och erfarenheter för att hitta (nya) vägar och strategier som kan motverka den negativa utvecklingen. På så sätt är initiativet tydligt framåtsyftande, med en ambition att gå från ord till handling. Gemensamt konstaterade vi att funktionshinder-forskningens resultat och analyser i högre utsträckning bör finnas med i samhällsdebatt och politiska beslut för att främja rättvisa, rättssäkerhet och mer hållbara välfärdssystem. Forskare för förändring är en motreaktion mot dagsläget i samhället, med ett tydligt budskap: samhällsutvecklingen bör bygga på forskningsbaserad kunskap och det är hög tid att flytta upp en forskningsbaserad funktionshinderpolitik på den politiska agendan.

Vi är många forskare som vill bidra till en positiv samhällsförändring för personer med funktionsnedsättningar – och därigenom till ett bättre samhälle för alla!

Initiativtagare:

Jens Ineland Föreståndare UCFF, Umeå universitet

Therése Fridström Montoya Föreståndare CFF, Uppsala Universitet