Skador och dödsfall

Alkohol är en kraftfull missbildningsframkallande drog med stor förmåga att skada fosterutveckling även vid låg exponering. På 1800-talet dokumenterades att alkoholbruk under graviditet hade negativ effekt på barnets utveckling. 1968 visade franska forskare hur barnet påverkas av alkoholexponering under embryo- och fosterperioder.

Kenneth Jones publicerade 1973 den epokgörande studie som gav ansikte åt de alkoholskador som idag kallas Fetalt Alkohol Syndrom (FAS). Jones beskrev en kombination av missbildningar av ansikte, hjärta och blodkärl hos barnen, vilka även uppvisade tillväxthämning och störningar av centrala nervsystemets funktioner.

Forskare har utan framgång försökt att fastställa en nivå för alkoholkonsumtion under graviditet som inte innebär risk för fosterskador. Det ter sig därmed rimligt att någon ”säker” nivå inte existerar för alkoholintag under graviditet, samt att känsligheten för alkohol sannolikt uppvisar genetiskt betingade olikheter hos olika barn.

För att klarlägga mekanismer och förstå bakomliggande orsaker till alkoholinducerade missbildningar genomför vi experimentella studier. Vi har undersökt om vi kan framkalla alkoholskador hos barn genom att utsätta gravida djur för alkohol, liksom om vi kan eliminera eller minska fosterskador genom samtidig tillförsel av antioxidanter. Vi har funnit ett ökat antal missbildningar hos avkomman till alkoholkonsumerande djur jämfört med avkomman till kontroller. Tillförsel av antioxidantia minskar de alkoholframkallade fosterskadorna utan att påverka moderns – och fostrens – förhöjda alkoholnivåer.

Vi har även undersökt hur etanol påverkar embryon/foster med avseende på genexpression av antioxidanter och andra gener som är involverade i embryo-/fosterperiodens normala tillväxt. Vi fann att alkoholexponering förskjuter balansen mot programmerad celldöd, minskar försvaret mot oxidativ stress och förändrar uttrycket för gener som kontrollerar bildning av barnets ansikte och hjärta.

Våra fynd är i linje med resultat av flera andra undersökningar. Tillförsel av antioxidantia har visat sig förhindra ett brett spektrum av alkoholutlösta förändringar av embryonala celler och vävnader, både in vivo och in vitro.