Alexander Stagnell

Kort presentation

Alexander Stagnell är forskare i retorik vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik, Uppsala universitet, och professor i kommunikation vid Handelshøyskolen BI i Oslo. Vid Uppsala universitet leder han det Formasfinansierade projektet Hållbara ekonomier? Sveriges riksbank och klimatförändringarna (2026–), som undersöker hur Riksbanken förstår och kommunicerar hållbarhet under sitt nya lagstadgade mandat, och hur centralbankers hållbarhetsretorik kan analyseras.

Nyckelord

• Institutionell retorik
• centralbankskommunikation
• populism och demokrati
• diplomati
• sofistik
• retorikhistoria
• Barbara Cassin
• Ljubljanaskolan

Biografi

Stagnells forskning handlar om hur våra förståelser av politiska och ekonomiska institutioner etableras och förändras över tid. Frågan har följt honom genom tre fält. I doktorsavhandlingen analyserade han diplomatin som ideologisk statsapparat, från franska revolutionen till den digitala tidsåldern. I en internationell postdok finansierad av Vetenskapsrådet följde han sofistens gestalt i det politiska tänkandet sedan 1960-talet för att förstå vad 2010-talets populistiska ögonblick sade om demokratin. I dag studerar han centralbankerna, där ekonomiska experter anser att de måste förklara sig inför medborgarna.

Hans perspektiv är retorikens begrepp och historia, från antikens sofister till samtida filosofi. Han har introducerat Barbara Cassins tänkande på svenska och skrivit en retorisk historia om Ljubljanaskolan. Han har undervisat i retorik i femton år vid Södertörns högskola, Uppsala universitet och Handelshøyskolen BI.

Pågående projekt

2026– Hållbara ekonomier? Sveriges riksbank och klimatförändringarna. Projektledare. Formas.

Avslutade projekt

2021–2024 Sofisternas återkomst? Postsanning, demokrati och retorik i det populistiska ögonblicket. Vetenskapsrådet, internationell postdok.

2021–2022 Postkommunistisk kommunism i Östeuropa. Östersjöstiftelsen.

2016–2022 Barbara Cassin och sofistiken. Åke Wibergs stiftelse, Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

Forskning

Hållbara ekonomier? Sveriges Riksbank och klimatförändringarna

Frågan om huruvida det är möjligt att föra samman tillväxt och hållbarhet för att skapa hållbara marknader utgör fortsatt en stötesten inom vetenskaperna. Men även om det ännu inte existerar en vetenskaplig konsensus kring exempelvis nedväxt eller grön tillväxt att luta sig mot måste försöken att skapa hållbara marknader likväl fortgå. Ytterligare ett problem som kan uppstå i och med tvetydigheten hos ett begrepp som hållbarhet är att det tolkas olika när riksdagens lagstiftning omsätts i praktik av statliga myndigheter. Detta utgör huvudproblemet som projektet Hållbara ekonomier? Den svenska Riksbanken och klimatförändringarna tar sig an.

I sin senaste förändring av Riksbankslagen lade riksdagen till två skrivningar som introducerade hållbarhetsmål inom Riksbankens samtliga verksamhetsområden. Dessa tillägg har blivit föremål för stark kritik, bland annat då de ses som ett hot mot Riksbankens självständighet. Det senaste decenniets rörelse mot att inkludera centralbankerna i statens ekologiska hållbarhetsarbete hamnar således på kollisionskurs med den sedan nittiotalet rådande föreställningen att kortsiktiga politiker ska hållas borta från centralbankens långsiktiga arbete att säkerställa ekonomiskt framgångsrika och hållbara marknader. Därmed är det av intresse för såväl Riksbanken själv, som för de instanser med ansvar för den demokratiska översynen av institutionen samt för den breda allmänheten, att bättre förstå hur Riksbanken förhåller sig till hållbarhet i praktiken. Centralbankens handlingsutrymme är i hög grad är begränsat till tre områden: penningpolitik (framför allt sättandet av styrräntan), finansiella investeringar (främst innehav och inköp av exempelvis obligationer, utländsk valuta och guld), samt finansiell stabilitet (i huvudsak finansiella ramverk och regleringar). Såväl Riksbankens företrädare som forskare på området framhåller att dessa praktiker blir verkningslösa utan omfattande kommunikativa insatser från centralbanken. Med andra ord, Riksbankens nya hållbarhetpraktiker måste, för att vara effektiva, ha ett tydligt kommunikativt fokus.

Projektet studerar Riksbankens hållbarhetskommunikation inom ramen för penningpolitik, finansiella investeringar samt arbetet med finansiell stabilitet. Till detta kommer också en studie av Riksbankens mer generella kommunikation rörande hållbarhet, såsom bankens hållbarhetspolicies. Syftet med studien är att utreda den bild av hållbarhet som mobiliseras i Riksbankens kommunikation. Projektet kommer även att spåra temat tillbaka i tiden för att undersöka huruvida hållbarhet också utgjorde en fråga för Riksbanken innan den senaste lagändringen, samt om bilden av hållbarhet har förändrats över tid. Materialet utgörs här av bland annat Riksbankens policydokument, tal, uttalanden och debattinlägg gjorda av Riksbankens företrädare, samt rapporter, kommentarer och redogörelser – material som finns tillgängligt i Riksbankens omfattande onlinedatabas. Med utgångspunkt i denna studie av hållbarhetsretorik kommer projektet också att genomföra en utvärdering av hur Riksbankens bild av hållbarhet stämmer överens med lagstiftarnas såsom den uttrycks i bland annat förarbeten, lagtext, propositioner och politiska debatter rörande lagen. Slutligen ska de båda studiernas resultat utmynna i formulerandet av en teori utvecklad för att förstå och studera centralbankers hållbarhetsretorik globalt.

Projektet bidrar med vetenskapliga data om Riksbankens hållbarhetsarbete som kan vara till nytta för alla som är inblandade i den demokratiska översynen av Riksbanken. I och med Riksbankens höga grad av självständighet har behovet av vetenskapliga data som kan bidra till översynen ofta efterfrågats, inte minst eftersom en självständig centralbank har ett påtagligt informationsövertag i förhållande till exempelvis riksdagens finansutskott.