Margareta Johansson

Margareta, docent i sexuell och reproduktiv hälsa har arbetet vid Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa sedan år 2017 och som klinisk barnmorska sedan 1990. Hon bedriver framför allt forskning inom obstetrik och reproduktiv hälsa, undervisar inom Barnmorskeprogrammet och kliniskt tjänstgör vid Akademiska universitetssjukhuset.

Margareta, docent i sexuell och reproduktiv hälsa har arbetet vid Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa sedan år 2017, med tidigare akademisk erfarenhet från Karolinska Institutet och som klinisk barnmorska sedan år 1990. Hon bedriver framför allt forskning inom obstetrik och reproduktiv hälsa, undervisar inom Barnmorskeprogrammet och kliniskt tjänstgör vid Akademiska universitetssjukhuset.

Hennes doktorandstudier fokuserade på blivande pappors informationssökning om graviditet och förlossning, deras preferens av förlossningssätt för deras barns födelse, förlossningsupplevelse och deras syn på eftervårdens kvalitet.

Margaretas forskningsintressen innefattar vård efter förlossning, utveckling av stödprogram för förlossningsrädda blivande föräldrar, sammanhållen barnmorskevård under graviditet, förlossning och den första tiden med det nyfödda barnet samt kulturdoulastöd för gravida nyanlända kvinnor i Sverige.

Vård efter förlossning

Målet med forskningen inom postpartumvård är att utvärdera utfall utifrån föräldrars upplevelser samt barnmorskors erfarenheter av vård efter förlossning med fokus på hemvård efter hemgång från sjukhus inom ett dygn efter barnets födelse.

För kvinnorna var det viktigt att i beslutet av eftervårdsform få information om vårdformer med dess implikationer redan under graviditeten och att få tillräckligt med tid efter förlossningen för att besluta vårdform som de ansågs vara bäst för deras familj.

Kvinnorna hade i stor utsträckning en positiv upplevelse av hemvårdsbaserad eftervård med telefonuppföljning, hembesök och återbesök till sjukhus, detta allt efter behov. Hemvården underlättade transitionen in i moderskapet. Likaså var medföräldern positiv till hemvård eftersom de upplevde trygghet i sin hemmiljö och genom en professionell barnmorskevård.

Barnmorskorna som bedrev vård efter förlossning ansåg att deras arbete innefattade att stärka föräldrarnas självförtroende i föräldraskapet genom att successivt lämna över föräldraansvar till dem. Det ansågs vara utmanande för föräldrarna att hantera deras nya föräldraroll.

Stödprogram vid förlossningsrädsla

Målet med forskningsprojektet är att öka tillgången till evidensbaserat psykologiskt stöd anpassat till föräldrar med förlossningsrädsla genom att utveckla en föräldraintervention samt testa dess genomförbarhet och godtagbarhet.

Trots att 20% av gravida kvinnor och 14 % av blivande medföräldrar upplever förlossningsrädsla är åtkomsten till evidensbaserad psykologiskt stöd begränsat. Förlossningsrädsla kan resultera i allvarliga konsekvenser för barnet i form av tillväxthämning, förtidsbörd och behov av neonatalvård. Blivande föräldrar med förlossningsrädsla har samband med depression under den första tiden efter barnets födelse vilket innebär ett lidande. Föräldrar med depression kan inverka negativt på barnets emotionella och kognitiva utveckling.

Då evidensbaserad psykologiskt stöd för par med förlossningsrädsla är begränsat kommer detta forskningsprojekt att bidra med kunskap om hur hälso- och sjukvården kan stödja blivande föräldrar med förlossningsrädsla en hälsosam övergång in i föräldraskapet.

Pågående samarbeten

• Fil dr Michael B. Wells, Karolinska Institutet
• Fil dr Karin Lindelöf, Uppsala universitet
• Doktorand Carita Nordin-Remberger, Uppsala universitet; Centrum för kvinnors psykiska hälsa- Women’s Mental Health during the Reproductive lifespan (WOMHER) Uppsala universitet

Sammanhållen vårdkedja under barnafödandet

Det övergripande målet med forskningsprojektet är att beskriva kvinnors upplevelser samt barnmorskors och barnmorskestudenters attityder kring barnmorskeledd kontinuitetsmodell under graviditet, förlossning och eftervård.

Att erbjuda kvinnor barnmorskeledd kontinuitetsmodell under graviditet, förlossning och eftervård har visat sig uppnå mycket goda utfall i form av färre interventioner och fler spontana födslar. Kontinuitetsmodeller genererar också högre nivåer av tillfredsställelse hos kvinnorna, vilket har visats i flera randomiserade kontrollerade studier. En systematisk genomgång av litteraturen konstaterade att det kvinnor värdesatte högst i en kontinuerlig vårdmodell var den personcentrerade vården, där förtroende byggdes utifrån relationen mellan barnmorskan och den födande kvinnan. Kontinuitetsmodeller rekommenderas därför av Världshälsoorganisationen, Sveriges regering samt Sveriges Kommuner och Regioner. Ekonomiska medel har satsats för att förbättra förlossningsvården i Sverige och vårdformer med kontinuitet efterlyses. För att vara förberedda på att kunna erbjuda kvinnor sammanhållen vård under graviditet, födsel och eftervårdstid är detta projekt viktigt för att kunna erbjuda en evidensbaserad vård.

Pågående samarbeten

• Professor Ingegerd Hildingsson, Uppsala universitet
• Med dr Birgitta Larsson, Sophiahemmet högskola
• Doktorand Hanna Fahlbeck, Uppsala universitet
• Med dr Sophia Holmlund, Umeå universitet
• Med dr Maria Lindqvist, Umeå universitet

Kulturdoulastöd för nyanlända gravida kvinnor

Det övergripande syftet i detta projekt är att utröna betydelsen av kulturdoulastöd till nyanlända gravida kvinnor utifrån kvinnors och kulturdoulors perspektiv samt mödrahälsovårdsbarnmorskors erfarenheter av att ge vård till dessa kvinnor.

Idag beräknas var femte kvinna som söker mödrahälsovård i Sverige ha sitt ursprung i ett land utanför Europa. Risken för att dö i samband med graviditet och förlossning ha funnits vara högre bland utlandsfödda kvinnor än kvinnor födda i Sverige, vilket har samband med kommunikations- och språksvårigheter. Migrerade kvinnor har i större utsträckning en svår förlossningsrädsla, negativ upplevelse av hälso- och sjukvård och saknat tillräckligt professionellt stöd. Utrikesfödda gravida kvinnor har noterats söka mödravård senare under graviditeten, haft färre inplanerade besök hos barnmorskan och fler akuta besök på förlossningsavdelningen jämfört med svenskfödda kvinnor. Stöd från tvåspråkiga kulturdoulor under barnafödandet har visat sig underlätta kommunikationen med vårdpersonal. Hälso- och sjukvårdspersonalen behöver uppmärksamma nyanlända kvinnors behov under barnafödandet genom att sträva efter patientsäker vård genom god språkkommunikation för effektiv informationsöverföring kring graviditet, förlossning, föräldraskap och förklara hur svensk mödrahälsovård fungerar.

Pågående samarbeten

• Docent Helena Volgsten, Uppsala universitet
• Docent Elenor Kaminsky, Uppsala universitet och Region Uppsala