Anna Foka

Kort presentation

Anna Foka är professor i digital humaniora vid Institutionen för Arkiv, bibliotek och museer (ABM), direktor för det internationella forskningsnätverket AI Futures of Culture and Memory, grundare av Centrum för digital humaniora och samhällsvetenskap samt koordinator för DASH: Data, kultur och samhälle, kritiska perspektiv. Anna är nationell mentor för AI inom SKERIC. Hennes forskningsintressen kretsar kring kritiska perspektiv på samspelet mellan teknik, kultur och minne.

Nyckelord

• artificial intelligence
• cultural heritage
• digital humanities
• archaeology
• gender
• archives
• environmental studies
• digital technology
• history of archive practices
• academic exchange and mobility
• digital activism
• classical studies
• museology
• game studies
• cultural and art history
• digital research infrastructures
• open repositories
• digital heritage implementation
• digital cultural heritage
• ai
• linked open data

Biografi

Anna Foka är professor i digital humaniora vid Uppsala universitet, verksam vid Institutionen för arkiv-, biblioteks- och informationsvetenskap, musei- och kulturarvsstudier (ALM). Anna Foka är direktör för det internationella forskningsprogrammet AI Futures of Culture and Memory (2025–2030), ett tvärvetenskapligt WASP-HS forskningskluster. Hon är grundare och tidigare föreståndare för Centrum för digital humaniora och samhällsvetenskap, och är för närvarande koordinator för DASH: Data, kultur och samhälle, kritiska perspektiv, Sveriges nationella forskarskola i digital humaniora, finansierad av Vetenskapsrådet.

Anna är också Nationell svensk AI-mentor för SKERIC (Sweden-Korea Education, Research, and Innovation Collaboration), där hon bidrar till internationell dialog och policyutveckling kring AI inom utbildning och forskning. Hon är medlem i ledningskommittén för COST Action-nätverket MAIA (Managing Artificial Intelligence in Archaeology), där hon leder det arbetspaket som undersöker AI:s roll inom arkeologisk forskning.

Annas senaste forskningsresultat utforskar samspelet mellan artificiell intelligens, kulturhistoria och kulturarv samt digitala infrastrukturer, med fokus på etiska och kritiska angreppssätt. Hennes expertis inom humaniora ligger i kritiska perspektiv på kultur och kulturhistoria, samt på materiellt och immateriellt kulturarv och kulturella uttryck, inklusive begrepp som mångfald och inkludering i bredare bemärkelse.

Forskning

Jag leder för närvarande följande forskningsprojekt och programmer:

Jag är programledare för det internationella forskningsprogrammet AI Futures of Culture and Memory (2025–2030), ett tvärvetenskapligt kluster finansierat av WASP-HS som kopplar samman Uppsala universitet (UU), KTH, Chalmers tekniska högskola, Linnéuniversitetet (LnU) och Umeå universitet (UmU). Vårt team förenar expertis inom konst, humaniora, samhällsvetenskap, juridik och AI-forskning. Målet är att kritiskt undersöka hur avancerade AI-teknologier omformar kultur och kollektivt minne samt deras inverkan på kreativitet, kulturinstitutioner, mångfald och hållbarhet. Genom kollaborativa arbetspaket behandlar vi AI:s sociokulturella påverkan, dess etiska och juridiska utmaningar samt strategier för att säkerställa inkludering, motverka bias och stärka samhällen. Genom att integrera spekulativa och deltagarbaserade metoder vill jag att vårt forskningskluster ska främja ett ansvarsfullt, inkluderande och hållbart AI-utvecklingsarbete som driver både vetenskapliga framsteg och praktisk vägledning för kultursektorn och för beslutsfattare.

Jag leder även projektet Synthetic Pasts: The generative historicity of artificial intelligence(2026–2028), finansierat av Marcus och Amalia Wallenbergs Stiftelse, där mina samarbetspartner och jag undersöker vilken roll historicitet och historia spelar i AI-genererade texter och bilder. Eftersom generativa AI-modeller som ChatGPT och Stable Diffusion tränas på stora mängder historiska data från internet anser vi det avgörande att ifrågasätta vilket inflytande denna historicitet har på kreativitet och framställningen av syntetiskt innehåll. Mitt team och jag studerar hur historia integreras i generativa AI:s ramverk, placerar samtida AI i ett bredare mediehistoriskt sammanhang och förenar medieteori med AI-teknologier för att analysera maskinellt genererad historiografi. I förlängningen vill jag utveckla kritiska perspektiv som fördjupar förståelsen av hur AI förhåller sig till historia, historicitet och mänsklig kreativitet.

Jag är Uppsala-baserad huvudansvarig forskare (PI) för projektet "AI and Authenticity and Archives" (2023–2029), finansierat av NetX/WASP-projektmedel inom humaniora och samhällsvetenskap. Syftet med detta projekt är att konceptualisera och vägleda utformningen av AI-baserade metoder som förkroppsligar och adresserar arkivprofessionella imperativ genom att använda öppna och tillgängliga dataset från Riksarkivet (RA) och Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Projektet syftar även till att formulera svenska arkivimperativ (t.ex. arkivdiplomatik, automatisk klassificering och samhällsbedömning), konceptualisera och vägleda utformningen av AI-system som stödjer dessa imperativ samt tillhandahålla en utvärderingsram för att bedöma AI-implementering och prestanda, inklusive samhällspåverkan, och därigenom erbjuda medel för att bevara och bedöma äktheten i mänskligt minne. Projektet kommer att uppfylla en rad mål, bland annat att matcha arkivimperativ med AI-möjligheter genom att kartlägga AI-implementationer och teknologier samt arkivprinciper och problematik, inklusive diplomatik och serviceobjektiv, genom att skapa en arkival AI-konceptuell ram (CF). Andra mål inkluderar att formulera en utvärderingsmetodik för att bedöma CF:s prestanda samt att undersöka hur arkiv-AI-implementeringar kan adressera bredare samhällsfrågor, såsom att anpassa arkiv till framtidens kulturarv (serviceobjektiv) och hantera frågor kring falska nyheter och propagandistiska/oäkta kulturella approprieringar (diplomatik). För att uppnå ovanstående forskningsmål adresserar projektet två uppsättningar forskningsfrågor: Hur skulle AI-baserade tillvägagångssätt utifrån arkivprinciper se ut? Vilka möjligheter antyder de för human AI-utveckling? Motverkar de AI:s "black box"-karaktär? Vilka fördelar skulle en arkival AI erbjuda en institution och samhället? Kan det hjälpa till att framtidssäkra kulturarvsinstitutioner, det vill säga främja framtidens kulturarv? Kan en arkival AI, utanför arkivmiljön, tjäna allmänintresset (t.ex. bekämpa falska nyheter och propaganda)?

Jag är huvudansvarig forskare för projektet "Quantifying Culture: a Study of AI and Cultural Heritage Collections" (2021–2025), finansierat av WASP-HS: Wallenberg AI, Autonomous Systems, and Software Program Humanities and Society. Projektet syftar till att frigöra AI:s framtida potential för hantering och kuratering av kulturarvssamlingar. En syntes av AI-metoder och kritisk forskning kan samproducera mer mångfacetterade och nyanserade perspektiv på kulturarvssamlingar och därmed nå framtidens publik. Genom att utveckla teoretisk och teknologisk kunskap är projektets konkreta mål: 1) Att kartlägga och undersöka nuvarande praxis och erfarenheter samt förväntade framtider för GLAM-digitalisering i Sverige; 2) att undersöka hur AI/ML-genererade beskrivningar av konst och kulturarv kan förbättras på meningsfulla sätt; 3) att analysera AI/ML-metoders och verktygs överensstämmelse med FAIR och internationella datastandarder samt deras reflektion av och engagemang för mångfald och etik; 4) att undersöka hur vi kan koppla AI till kvalitativa aspekter av det undersökta materialet där kritisk och etisk teori möter algoritmer och matematik.

Jag är huvudansvarig forskare för projektet "Digital Periegesis" som syftar till att skapa en digitalt berikad utgåva av den grekiska resehandboken från 100-talet (finansierat av Marcus och Amalia Wallenbergs forskningsstiftelse 2018–21 och Vetenskapsrådet 2022–2026). Projektet, finansierat av Vetenskapsrådet (2023–2026), kommer att skapa en digital utgåva av Pausanias tio volymer av "Description of Greece", den turisthandbok från 100-talet e.Kr. som berikas med entiteter som, trots att de är kritiska för analysen av kulturgeografi, har varit relativt försummade inom spatiala/digitala humaniora: nämligen data om tid och personer. Projektet kommer att utveckla metoder och verktyg för att identifiera och undersöka i Pausanias beskrivning: (a) tid som både ett relativt och absolut begrepp, inklusive tidsformat (periodisering vs. numerisk tid etc.); och (b) personer, inklusive sociala kategorier för studier av etnicitet och kön. Ett bredare mål är att använda semantisk annotering för identifiering och analys av dessa entiteter, vilket innebär utveckling av Linked Open Data-metoder och applikationer för tid och personer enligt platsmodellen. Projektets forskningsfrågor är: (1) att undersöka korsningen och samimpliceringen av temporala, spatiala och samhälleliga data i Pausanias narrativ; (2) att avslöja nya förståelser av dåtida och nutida kulturer och samhällen via en geografisk, diakron studie av temporala och sociala textdata; och (3) att utveckla teknik och utformningsprinciper för gränssnitt som underlättar en kombination av spatiala, temporala och sociala data för kritisk analys. Den slutliga digitala utgåvan kommer att fungera som en utbildnings- och forskningsresurs.

Jag är nationell medlem i styrkommittén för "Managing Artificial Intelligence in Archaeology" (MAIA) (COST Action CA23141), finansierat av COST: European Cooperation in Science and Technology. Framväxten av AI-applikationer inom arkeologi har medfört otroliga möjligheter men också betydande utmaningar. För bara några år sedan var maskininlärningsalgoritmer och neurala nätverk okända begrepp för arkeologer; nu har AI tillämpats inom många arkeologiska områden, från upptäckt av arkeologiska platser, igenkänning och återmontering av keramik, textutvinning ur historiska dokument och inskriptioner, studier av mänskliga kvarlevor, identifiering av muralmålningar och graffiti, och till och med robotik. AI har stor potential att skapa en bättre förståelse för vårt gemensamma arkeologiska arv. Dock krävs en djupare förståelse för vilka arkeologiska forskningsfrågor som kan adresseras, tillgången till och skapandet av den data som denna forskning bygger på, de etiska, epistemologiska och hermeneutiska utmaningarna som AI innebär samt bristen på hållbar tillgång till nödvändiga resurser för att bedriva detta arbete. MAIA COST Action kommer att skapa en gemenskap av arkeologer, digitala arkeologer och datavetare som tillsammans utvecklar en gemensam förståelse för AI-applikationer inom arkeologi. Detta inkluderar möten och workshops som samlar forskare som vill skapa eller använda digitala samlingar och träningsdata. Centralt i detta är utbildningsmöjligheter inom fältet för dokumentation av arkeologiska resurser optimerade för AI-forskning samt kortare vetenskapliga utbyten där forskare kan arbeta över gränser för att förstå hur man skapar jämförande och träningsdata.

Jag är för närvarande involverad i följande pedagogiska projekt:

Jag är medledare inom WASP-ED-programmet (The Wallenberg AI and Transformative Technologies Education Development Programme), med fokus på kursutvecklingsområdet. Den grundläggande utmaningen som WASP-ED är utformat för att möta är hur svenska universitet kan höja sig och erbjuda relevant och aktuell utbildning i stor skala när efterfrågan på kompetens inom nya teknologier som AI plötsligt exploderar och breddas avsevärt.

Jag är huvudansvarig forskare och nationell koordinator för det första nationella doktorandnätverket inom digital humaniora och samhällsvetenskap i bred bemärkelse: DASH: Data Culture and Society. Att studera kopplingen mellan data, kultur och samhälle påstås vara en framgångsfaktor för värdeskapande i en värld med snabb teknologisk utveckling. DASH riktar sig till doktorander inom humaniora och samhällsvetenskap som ännu inte har specifika datavetenskapliga eller tekniska kunskaper, men som är intresserade av att lära sig mer för att kunna tillämpa detta i sitt framtida avhandlingsarbete. DASH ger doktorander relevant kunskap och färdigheter i skärningspunkten mellan IKT samt konst och humaniora och adresserar även kritiska perspektiv i deras tillämpning.

Jag har varit tidigare i följande projekt:

Jag har varit nationell medlem i styrkommittén för "Distant Reading for European Literary History" (COST Action CA16204), finansierat av COST: European Cooperation in Science and Technology. Detta projekt syftar till att skapa ett livfullt och mångsidigt nätverk av forskare som gemensamt utvecklar de resurser och metoder som krävs för att förändra sättet europeisk litteraturhistoria skrivs på. Grundat i "Distant Reading"-paradigmet (d.v.s. användning av datorbaserade analysmetoder för stora samlingar av litterära texter), kommer projektet att skapa en gemensam teoretisk och praktisk ram för att möjliggöra innovativa, sofistikerade, datadrivna och datorbaserade analysmetoder av litterära texter på minst tio europeiska språk. Genom att främja insikter i tvärnationella, storskaliga mönster och utvecklingar inom europeiska litterära traditioner, kommer projektet att underlätta skapandet av en bredare, mer inkluderande och bättre grundad redogörelse för europeisk litteraturhistoria och kulturell identitet.

Jag har varit kärnmedlem i projektet "Ancient Itineraries: The Digital Lives of Art History" (finansierat av Getty Foundation 2018–2019). Ancient Itineraries-programmet, finansierat av Getty Foundation som en del av dess Digital Art History-initiativ, syftade till att utforska båda betydelserna av ”digital” som det gäller konsthistoria. Målet med programmet var att kartlägga framtiden för tre centrala metodologiska teman i relation till digital konsthistoria för den klassiska världen: proveniens, geografi och visualisering. Vi utvärderade tre familjer av metoder, med början i WWW:s kapacitet att länka samman information.

Jag har varit medansvarig forskare för projektet "AI and Marginalia". Detta projekt utnyttjar de exceptionella tidiga boksamlingarna som finns både i Uppsala och Durham Libraries, såsom Bishop Cosin’s library och Carolina Rediviva. Marginalia skrivna i dessa böcker av deras successiva ägare är en viktig källa till bevis för europeisk intellektuell historia, men tillgången till dessa anteckningar är mycket svår. Kataloger registrerar ibland förekomsten av marginalia, men sällan dess innehåll. Att kunna söka i detta material skulle omedelbart skapa ett viktigt nytt forskningsverktyg.

Media

Uppsala University Innovation Short Talk with Anna Foka

The Conversation: AI and Archives

Short talk with Anna Foka

As technology weaves itself in the fabric of human condition, it has the power to illuminate complexity.

https://www.youtube.com/watch?v=5OcZHYnisyU