Magnus Peterson

Kort presentation

Jag är legitimerad läkare sedan 1997, specialist i allmänmedicin sedan 2006 samt specialist i smärtbehandling sedan 2009. Sedan min disputation 2011 har jag fortsatt mitt forskningsfokus på diagnostik och behandling av smärta och är sedan 2019 anställd som universitetslektor vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet kombinerat med en anställning vid en Akademisk vårdcentral i Region Uppsala. Sedan 2021 är jag docent i allmänmedicin.

Nyckelord

• allmänmedicin smärta folkhälsa

Biografi

Jag är allmänläkare med vidareutbildning som specialist i smärtbehandling. Jag disputerade vid institutionen för folkhälsovetenskap och vårdvetenskap, sektionen för allmänmedicin och förebyggande medicin, november 2011. I min forskning har jag fokuserat på långvarig smärta, med särskilt fokus på mjukvävnadssmärta, vilket är ett vanligt och kostsamt problem för både samhället och hälso- och sjukvården och en av de vanligaste orsakerna till konsultation inom primärvården. Mekanismerna bakom långvarig smärta är fortfarande ofullständigt kända och behandlingen är mestadels symtomatisk. Inom primärvården är smärta den vanligaste orsaken till konsultation, men trots detta genomgår endast ungefär hälften av alla patienter som söker hjälp adekvat undersökning och behandling. Många behandlingar är otillräckliga och ofullständigt utvärderade.

Min avhandling fokuserade på en vanlig typ av mjukvävnadssmärta (kronisk tennisarmbåge) där jag undersökte behandlingspraxis för detta tillstånd och utvärderade en ny typ av fysioterapeutisk behandling (excentrisk träning) som hade vunnit popularitet men saknade vetenskaplig utvärdering. Projektet genomfördes med stöd från Vetenskapsrådet. Dessutom tillät ett forskningsanslag från Amershamstiftelsen vid Uppsala universitet oss att utföra studier av kronisk tennisarmbåge med hjälp av positronemissionstomografi (PET) och hur denna metod kan användas för att visualisera fysiologiska processer i perifer mjukvävnad i samband med smärta. Arbetet med PET och signalsubstansen "substans P" och dess receptor NK1 fick stor medieuppmärksamhet eftersom detta var första gången som metoden användes för att avbilda vävnadsprocesser relaterade till smärta utanför centrala nervsystemet hos människor in vivo. Detta arbete, tillsammans med liknande PET-studier av inflammationsmarkören Deprenyl vid forskargruppen vid smärtcentret i Uppsala, utsågs till ett av de tio mest innovativa arbetena på vetenskapsmässan i San Diego 2014. I samarbete med Harvard Medical School analyserade vi senare hur samma mekanism reglerade och kan visualiseras i centrala nervsystemet.

Efter avhandlingen gav ett treårigt anslag från AFA Försäkring 2015 möjlighet att fortsätta studier med immunhistokemi och autoradiografi i syfte att utveckla nya PET-markörer för att visualisera vävnadsprocesser associerade med smärta. Projektet genomfördes i ett samarbete mellan Institutionen för folkhälsovetenskap och vårdvetenskap, Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi (IMBIM) Uppsala universitet, Preklinisk PET-plattform, Institutionen för molekylär medicin och kirurgi (MMK), Karolinska Institutet och Institutionen för klinisk och experimentell medicin (IKE) Linköpings universitet. Inom ramen för detta projekt kunde en doktorand anställas (Abdul Alim), som avslutade sin avhandling 2019.

Projektet gav också intressanta fynd om mastcellernas roll i vävnadsläkning, där vi kunde gå vidare och visa hur mastcellerna deltar och aktiveras i läkningen av rupturerad akillessena. Som ett resultat har vi också (som den första forskargruppen) kunnat visa att mastcellerna har receptorer för neuropeptiden glutamat och reagerar på den. Detta arbete visar hur mastceller (i likhet med andra inflammatoriska celler) kan reagera på signalpeptider som frisätts från perifera nervändar, en förutsättning för så kallad neurogen inflammation.

Vi fortsätter nu detta arbete genom att studera hur mastceller reagerar på hyperglykemi. Våra preliminära resultat tyder på att förändrad funktion hos mastcellerna vid hyperglykemi kan leda till ökad inflammatorisk aktivitet, vilket i sin tur skulle kunna bidra till att förklara den långsammare vävnadsläkning som ses hos personer med diabetes, inklusive kroniska fot-/bensår. En ökad förståelse för dessa mekanismer, och hur vi farmakologiskt kan modifiera mastcellernas funktion, skulle kunna vara fördelaktigt för att förbättra sårläkning hos personer med typ 2-diabetes, för vilka primärvården har huvudansvaret för diagnos och behandling.

Under 2017 kunde även fysioterapeuten Kent Jonsson registreras som doktorand i samarbete med Centrum för klinisk forskning (CKF) i Sörmland, för ett projekt som kartlägger andning och arbetsförmåga vid smärttillståndet fibromyalgi.

Dessutom har jag varit bihandledare till fysioterapeut Thomas Torstensson (doktor 2013) i studier av långvarig bäckensmärta hos kvinnor som har fött barn, läkare Mikko Aarnio (doktor 2018) i PET-studier av whiplashassocierad sjukdom och till sjuksköterskan Susanne Hellerstedt-Börjesson (doktor 2018) i studier av smärta vid kemoterapi för bröstcancer. Jag är för närvarande bihandledare till fysioterapeuten Kerstin Ahlkvist i studier av långvarig bäckensmärta hos kvinnor som har fött barn.

Sedan 2019 är jag anställd som universitetslektor i allmänmedicin vid institutionen för folkhälsovetenskap och vårdvetenskap, Uppsala universitet, med kombinerad tjänstgöring vid Nära vård och hälsa, Region Uppsala. I denna tjänst handleder jag även andra forskningsprojekt, främst om smärta i samband med rörelseapparaten.

Sedan 2021 är jag docent i allmänmedicin.