Han vill utvidga vikingarnas värld

En uppgift för det nya excellenscentret blir att få en tydligare bild av hur stor den vikingatida världen egentligen var. För helt klart är att vikingarna tog sig mycket längre österut och söderut än vad som tidigare uppmärksammats, det har forskarna sakta börjat förstå.

– Det finns flera områden av Eurasien som inte riktigt har uppmärksammats. Vi vet att de kom väldigt långt in i Centralasien på stäppen. Vi vet att de har varit i Mellanöstern, Bagdad till exempel. Men de har haft handelskontakter med en mycket större värld vilket inte är så utforskat. De hade kontakter med östra Asien, förmodligen västra Kina. Vi jobbar med idén att i åtminstone någon utsträckning har nordborna rest dit också, berättar Neil Price.

En av de globalt sett absolut viktigaste handelsvägarna under vikingatiden var den så kallade Sidenvägen som sträckte sig från Europa, genom Mellanöstern, Centralasien och bort till Kina. Och vikingarna kände till den, frågan är hur långt bort de tog sig.

– En viktig sak är att alla de här resorna inte bara görs i en riktning, folk åker åt andra hållet också. Det är ett utbyte på många, många, olika sätt med en massa olika folkgrupper och människor. Det är ett ömsesidigt utbyte av varor, det är ett utbyte av idéer, av upplevelser, en massa saker. Om man ska ha ett nyckelord för vikingatiden är det mångfald. Det är en värld av vidsträckta kontakter, säger Neil Price.

Vikingafenomenet

Tankarna har växts ur det tioåriga forskningsprojektet Vikingafenomenet som Neil Price leder tillsammans med kollegorna Charlotte Hedenstierna-Jonson och John Ljungkvist. I det undersöks vad som hände i samhället vid den här tiden som fick människor att börja ge sig ut på vikingatåg. Hur kunde de genomföra så stora operationer med allt vad det krävdes av förberedelser?

För något radikalt tycks ha skett under 700-talet när vendeltid började övergå till vikingatid. För att söka svar studerar de bland annat fynden från gravfältet Valsgärde norr om Gamla Uppsala som grävdes ut 1928–1952. Det användes mellan 400- och 1100-talen och spänner därmed över hela den yngre järnåldern.

– Det är ett fönster till ett samhälle över tid. Speciellt början på vikingatiden. En del av det vi gör är att sudda ut gränsen mellan vendeltiden och vikingatiden. För att förstå vad som pågår under vikingatiden måste man gå längre tillbaka i tiden, flera hundra år. Så det gör vi.

Båtgravar i Estland

Två båtgravar från samma tid i Salme på den estiska ön Ösel har också gett viktiga pusselbitar.

– De begravda människorna har deltagit i vad som ser ut att vara ett vikingatåg i Estland, och de kommer någonstans från Uppland och det här området, kanske till och med från Valsgärde. Så det gör att vi får en inblick i, metaforiskt sett, de första vikingarna hemma och borta. Salme dateras till 750 ungefär och det är den absolut början på vikingatiden, säger Neil Price.

Hans eget intresse för vikingar väcktes när han som 15-åring såg två dokumentärserier på brittisk tv i under uppväxten i London. Samtidigt läste han också de isländska sagorna.

– Det var just under den tiden i ens liv när man börjar fundera på vad man är intresserad av, vad man ska göra och så där. Jag var väldigt intresserad av vikingatiden. Jag tyckte det var mycket spännande. Jag var också intresserad av arkeologi rent allmänt, minns Neil Price.

Ville bli arkeolog

Fast arkeolog var väl inget riktigt jobb? Det var ju något man såg på tv, tänkte den unge Neil. Men så småningom insåg han att det visst var något man kunde bli. Det krävdes bara lite utbildning.

– Sedan började jag jobba som fältarkeolog, vilket man kunde göra i Storbritannien då utan examen. Men nu pratar vi om väldigt länge sedan, tidigt 80-tal. Sedan pluggade jag arkeologi vid universitetet i London och läste en forskarutbildning i York, minns Neil Price.

Till Sverige kom han 1990 för att delta i de stora utgrävningarna som då pågick i vikingastaden Birka i Mälaren. Två år senare flyttade han hit för gott.
Vad är det då själv tycker är så fascinerande med vikingarna?

– Det är en svår fråga. Det var en väldigt färgstark värld och jag är intresserad av hur folk såg på världen. Hur de försöker förstå världen. Vikingarnas förkristna föreställningsvärld var väldig komplex, spännande, främmande och skrämmande. Och det är väldigt intressant, säger han.

Uppmärksammad avhandling

Genom sin forskning har Neil Price bidragit till att bredda bilden av vikingatiden. Det började redan med hans avhandling The Viking Way 2002 och som nu kommit i en andra upplaga. Den fick redan från start mycket uppmärksamhet för att den ansågs så innovativ och prisbelönades till och med av Kungl. Vitterhetsakademien.

– Min karriär bygger på den boken och hur den mottogs. Fram till början av 2000-talet var vikingaforskningen väldigt konservativ. Det fanns undantag förstås, men det var en väldigt konservativ bild av en tid som var allt annat än konservativ. Och jag försökte förmedla min syn på vikingatiden i den boken utifrån ett visst material. Jag uttryckte mig på ett förhoppningsvis konstruktivt sätt när jag beskrev mitt missnöje med hur forskningen om vikingatiden såg ut, säger han och tillägger att han var långt ifrån ensam om att ifrågasätta den rådande vetenskapliga uppfattningen vid den här tiden.

Neil Price tycker om att skriva böcker och kontakten han får med läsarna. Nästa bok att komma ut på svenska är Ask och Emblas barn – vikingarnas historia. Den släpps om ett par månader, men har redan funnits på engelska sedan 2020 och är översatt till 15 andra språk.

Åsa Malmberg