Hon utforskar människans djupa historia i Afrika

Grattis! Hur känns det att ha blivit professor?

– Tack, det känns jättebra. Jag hade inte kunnat föreställa mig att jag skulle bli professor vid Uppsala universitet när jag kom hit för 14 år sedan som ung postdoktor. Det är otroligt roligt. Jag är bara glad över att ha landat i något som jag verkligen gillar att göra, det är fantastiskt att arbeta med något som man känner passion för.

Vad handlar din forskning om?

– Jag är en populationsgenetiker och använder genetik för att undersöka människans historia. Det jag brinner för är att undersöka vår arts historia och hur vi blev den art vi är idag. Mitt särskilda fokus är Afrika, vilket också beror på att jag är från Afrika. Dessutom har afrikanska populationer den största genetiska variationen i det mänskliga släktträdet.

– Det som också intresserar mig är de befolkningsexpansioner som inträffat de senaste 2 – 12 000 åren på alla kontinenter i världen. Allteftersom klimatet blev varmare anammade människor nya livsstilar, började idka jordbruk och utveckla nya tekniker. Jag vill förstå drivkrafterna bakom de grupper som ersatte eller absorberade andra befolkningsgrupper, som jägare- och samlargrupper. Hur såg interaktionerna såg ut mellan lokala och nyinflyttade grupper? Och vilka effekter fick folkvandringarna på befolkningshistorien?

– Något jag också vill undersöka hur arvsmassorna hos afrikanska befolkningar anpassat sig till förändrad kosthållning, epidemier och patogener i det förflutna då det inte finns några skriftliga uppgifter om det före 1600-talet.

Du växte upp i Sydafrika och studerade vid University of the Witwatersrand i Johannesburg – samarbetar du med universitet i Afrika idag?

– Ja, jag reser ofta till Afrika för nätverkande, konferenser eller fältarbete. Jag arbetar både med moderna befolkningar och forntida DNA, där jag och min forskargrupp träffar människor vid bland annat museer och universitet och diskuterar vår forskning. Ute i fält pratar vi med lokalbefolkningar och frågar om de är intresserade av att delta i våra studier. Sedan utför vi befolkningsprovtagningar som går ut på att samla in saliv i rör. De här proverna analyserar vi i Uppsala. Vi har arbetat mycket i Sydafrika där jag har många kontakter, men också i Demokratiska republiken Kongo där mina lingvistkollegor haft projekt.

Din forskargrupp är också verksam vid det relativt nya Center för människans förhistoria - vad kommer ni att arbeta med där?

– Det är ett tvärvetenskapligt centrum där genetiker jobbar med både lingvister och arkeologer i syfte att få en helhetsbild av människans utveckling under de senaste 10 000 åren. Vi har många idéer om vad vi vill göra och planerar bland annat att handleda studenter tillsammans. Jag tror att sådana här forskningssatsningar mellan olika fält kommer att bli vanligare, vilket är bra då vi har mycket att lära av varandra.

Anneli Björkman