Han bygger broar mot antibiotikaresistens

I Thomas Tängdéns labb på Hubben i Uppsala gäller det att inte lägga händerna på bänkar, stolar eller andra föremål. Och när vi går ut från det måste vi sprita händerna och desinficera skosulorna som en säkerhetsåtgärd. Här inne forskas det på multiresistenta bakterier. Vissa av dem står emot alla tillgängliga antibiotika.

– Vi tar reda på varför de är resistenta och hur vi kan undvika att de blir ännu mer resistenta. Och framför allt försöker vi hitta behandlingar som kan fungera. Vi arbetar mycket med kombinationsbehandling där vi tillsätter två eller tre antibiotika samtidigt och ser om de har synergieffekter, förklarar Thomas Tängdén.

Började forska efter stort sjukhusutbrott

Thomas Tängdén har forskat om antibiotikaresistens i mer än 15 år och är med och skriver behandlingsriktlinjer för hur bakteriella infektioner ska hanteras, både i Sverige och i Europa.

– Jag började forska i samband med att vi hade ett stort sjukhusutbrott med resistenta bakterier på Akademiska sjukhuset 2005–2008. Mot de bakterierna som orsakade utbrottet, ESBL-producerande Klebsiella pneumoniae, fanns det fortfarande effektiv behandling. Men sedan dess har bakterierna blivit mer resistenta och nu ser vi allt oftare resistens mot sista linjens antibiotika – karbapenemerna, berättar Thomas Tängdén.

Resistensutvecklingen går snabbt och vissa bakterier är mästare i att mutera för att anpassa sig till nya livsvillkor.

– Det har kommit ett antal nya antibiotika på senare år som ska fungera mot karbapenemresisenta bakterier. I kliniska studier har vi samlat in bakterier vid upprepade tillfällen för att kunna se om de utvecklar resistens mot de nya preparaten under pågående behandling. Tyvärr händer det hos upp till en tiondel av patienterna inom en vecka, säger Thomas Tängdén.

Tarmbakterier från vår normalflora

Många av de mest svårbehandlade bakterierna är tarmbakterier som finns i vår normalflora, mikrobiotan. Tarmfloran är viktig för vår hälsa och påverkas vid en antibiotikakur. Thomas Tängdéns forskarlag har genom dna-analyser upptäckt att dess sammansättning kan vara förändrad under lång tid efter avslutad medicinering, utan att patienten själv märker av det.

– Effekterna på mikrobiotan skiljer sig väldigt mycket mellan olika antibiotika. Vissa antibiotika ser vi knappt någon effekt av alls medan andra orsakar dramatiska förändringar i tarmflorans sammansättning inom några dagar som kan finnas kvar i över ett år. Det är viktigt att ta fram den här typen av kunskap som stöd för beslut för behandling och när vi skriver nya behandlingsriktlinjer. Om två antibiotika är ungefär lika effektiva för att behandla en infektion, så väljer vi det preparat som har minst negativ effekt på tarmfloran och driver resistensutveckling minst, säger han.

Behov av stora och breda samarbeten

Antibiotikaresistens är ett globalt och växande problem. För att lösa det behövs stora och breda samarbeten. Thomas Tängdén ägnar mycket av sin tid till just det. Han är bland annat projektledare för den nationella storsatsningen Platinea. Där samarbetar 22 parter från flera sektorer som forskarvärlden, sjukvården, statliga myndigheter och företag. Ett fokus för projektet är att den antibiotika som redan finns ska bli mer tillgänglig för vårdgivarna. Något de redan uppmärksammat är svagheter i leveranskedjorna som gör att det inte sällan blir brist på viktiga läkemedel.

Ett annat projekt Thomas Tängdén leder är det internationella samarbetet INTRODUCE. Det handlar om hur de nya antibiotika som kommer ska användas på ett ansvarsfullt sätt för att nå de patienter som behöver dem och samtidigt undvika överanvändning som driver på resistensutvecklingen.

– Det är viktigt att satsa mer resurser på att ta fram nya antibiotika, men vi måste också se till att de få nya preparat som godkänns inte släpps fritt på marknaden utan någon kontroll. Det behövs ett system för att ta emot nya antibiotika och det är det projektet går ut på, säger Thomas Tängdén.

Arbetar med WHO

Han jobbar även direkt med Världshälsoorganisationen WHO för att hjälpa till att styra antibiotikautvecklingen mot de medicinska behov som finns. Han har lett arbetet med att formulera vilka sorts antibiotika som det är allra mest angeläget att ta fram, vilka bakterier de ska fungera mot och vilken typ av infektioner och patienter de ska användas till.

– WHO-projektet är ett sätt att uppmärksamma områden som är förbisedda i utvecklingen av antibiotika. Det har varit intressant och viktigt att prata med experter från hela världen inom projektet, eftersom vi lever i väldigt olika verkligheter både när det gäller resistensläge och resurser inom sjukvården, förklarar Thomas Tängdén.

Trots att det görs framsteg är han inte så optimistisk om att problemen med antibiotikaresistens är nära en lösning.

– Det ser inte bra ut och kommer säkert att bli ännu sämre innan det vänder. Det finns positiva initiativ och en ökad medvetenhet på politisk nivå. Men det som görs i praktiken är fortfarande alldeles för lite och jag tror inte att många förstår hur stora konsekvenser antibiotikaresistens kan få för stora delar av den moderna sjukvården.

Hot mot den medicinska utvecklingen

Bilden han målar upp av en värld där läkemedlen inte längre biter på bakterierna är mörk.

– Om vi inte vänder utvecklingen kommer bristen på effektiva antibiotika hota behandlingar som vi tar för givna idag. Patienter med cancer eller blodsjukdomar som kräver stamcellstransplantationer är helt beroende av fungerande antibiotika. Intensivvård och större kirurgiska ingrepp kan bli för riskabla om det inte finns antibiotika som kan förhindra eller behandla infektioner. Om resistensproblemet blir för stort så hotar det hela den medicinska utvecklingen och får konsekvenser för samhället i stort. Dit är det en bit kvar men jag tror att fler skulle behöva ta till sig det för att förstå vilka enorma investeringar som behövs, säger Thomas Tängdén.

Åsa Malmberg