Är AI en bubbla som kanske spricker?

Det kan knappast förbigått någon att sådana ekonomiska krascher uppstår då och då, vilka kan leda till förskräckliga följder för individer och samhälle. I närtid minns vi särskilt IT-bubblan som sprack för tjugofem år sedan och inte minst 2008 års finanskris då det finansiella systemet nästan fick hjärtstopp och bara kunde räddas genom massiva tillskott av pengar i en omfattande och global skala. Ännu idag känner vi av följderna i form av kraftigt stegrad skuldsättning av både stater och individer, finansiell oro och ökat ekonomisk nationalism.

För att försöka svara på frågan om risken för en AI-bubbla och kanske även krasch måste vi först fråga oss varför sådana över huvud taget uppstår. Är det enbart slumpen som avgör och uppkommer de som en blixt från en klar himmel? Det ska naturligtvis påpekas att den ena kraschen inte är den andra lik och att det alltid finns speciella tidsmässiga faktorer som avgör bubblorna och kraschernas utformning. Men något kan man lära av historien för att spåra vissa likheter som förhoppningsvis kan identifieras och förebyggas. Men minnet är ofta mycket kort och det finns starka ekonomiska och psykologiska orsaker till att vi ofta föredrar att tänka bort att en krasch kan vänta runt hörnet. Som två amerikanska nationalekonomer, Kenneth Rogoff och Carmen Reinhart har formulerat det: vi tänker oss gärna att tiderna är ”annorlunda den här gången” även om börskurserna går i taket.

Ekonomer av idag har lärt hur människor är sociala varelser och kanske inte så rationella som man kan tro. Marknader är inte opersonliga väsen som agerar fria från något som den store 1900-talsekonomen John Maynard Keynes kallade för ”animal spirits”. Människor väljer – på marknader liksom utanför – utifrån en rationalitet som begränsas av tradition, social status och överdriven optimism eller pessimism. Omfattande svängningar på börser för aktier och andra tillgångar brukar antingen vara uttryck för starka känslostormar av aktörer som antingen är på gott (”tjur”) eller dåligt (”björn”) humör. Men att bubblor och krascher är svåra att säga något bestämt om innebär inte att vi bör avsvära oss möjligheten att tyda de tecken i skyn som finns.

Mot denna bakgrund kan vi då återkomma till dagens situation och farhågorna om att den enorma uppmärksamhet som AI-teknologin fått under kort tid kanske är ett tecken på att en bubbla håller på att blåsas upp. Säkert är hur som helst är att världens ledande tio AI bolag har ökat sitt marknadsvärde med 1 000 miljarder dollar bara under 2025. Särskilt i USA där de så kallade fem ”stora” AI-företagen – Google, Microsoft, Amazon, Meta och Apple – har sin hemvist har de bidragit till kanske runt en procent av landets BNP under de senaste åren. Samtidigt har dessa svarat för den största delen av börsuppgången kring tio procent på de stora börserna i USA under samma tid, inklusive Nasdaq som listar de stora teknik-företagen.

Är då detta oroande? Det behöver det i och för sig inte vara. Många menar att de stora AI-företagen tjänar så mycket pengar att det kan försvara en stark börsuppgång. Detta är säkerligen visst och sant till skillnad från under IT-bubblan 2000 där inkomstintjäningen var ytterst klen trots omfattande börsyra. Men för ännu flera gror ändå tvivlen på att uppgången är hållbar på sikt. Lärdomarna från andra teknologisprång i historien – införandet av järnvägar, bilar, hushållsmaskiner och alltså också IT – är att entusiasmen planar ut när det visar sig att genomslaget för den nya tekniken tar lång tid och att den på kort sikt inte är så lönsam som man hoppats.

När det gäller AI finns också ett ytterligare problem som kan sända kalla kårar längs ryggen på investerare. Basen för AI:s inkomstlyft bygger till stora delar på några få företag, kanske fem, sju eller några till. Nästan alla av dem hör hemma i USA. Karakteristiskt för många av dem är att de inte är särskilt transparanta med hur mycket pengar de tjänar och på vilket sätt. Till detta ska också läggas att den politiska ryckigheten under andra omgången med president Trump är omfattande, vilket skadar möjlighet för företag att lägga planer och förutsäga framtiden.

Svaret på den ställda frågan är alltså inte lätt att besvara. Förutsättningarna för en bubbla finns utan tvivel - men är de tillräckliga?

Lars Magnusson, Professor i ekonomisk historia, särskilt social- och arbetslivshistoria vid Ekonomisk-historiska institutionen