Mattias Jakobsson skriver om människans förhistoria

– Jag vill veta hur vi människor blev de vi är, så jag vill leta i de genetiska förändringar som har varit viktiga för just Homo sapiens. Det är det som driver mig, berättar Mattias Jakobsson när vi träffar honom i hans rum på Evolutionsbiologiskt centrum.

Här har han haft sin arbetsplats sedan 2008 då han kom hit direkt från sin postdoktoranställning vid University of Michigan, USA. Då visste varken han eller någon annan att han inom loppet av bara några år skulle komma att bidra till att delvis skriva om den gängse uppfattningen om människans tidiga utveckling.

Homo sapiens ursprung

Tillsammans med sitt forskarlag upptäckte Mattias Jakobsson 2017 att den moderna människan funnits mycket längre än vad som tidigare var känt. Insikten fick de när de analyserade genetiskt material i ben från individer som levt i östra Sydafrika för cirka 2 000 år sedan. Syftet med studien var att få svar på vilka grupper som levt i området innan de nuvarande befolkningarna flyttade dit från Västafrika och senare även Europa. Det handlade alltså inte alls om att försöka kartlägga människans ursprung.

Men när forskarna jämförde arvsmassan från de studerade skeletten med arvsmassan andra människor för att pussla ihop hur de olika befolkningsgrupperna var besläktade blev det en tidsresa de inte riktigt räknat med. De kom så långt tillbaka i tiden att de kunde se att människornas senaste gemensamma Homo sapiens-förfader måste ha levt för 300 000 år sedan, alltså 100 000 tidigare än vad som varit känt.

Mattias Jakobsson och hans kollegor har fortsatt att studera spåren efter de allra tidigaste Homo sapiens. I slutet av 2025 publicerade de en stor studie i den vetenskapliga tidskriften Nature där de gått ännu djupare in på förhistoriska människor i södra Afrika. Resultaten öppnade upp för att det kan finnas alternativ till den vedertagna uppfattningen om att Östafrika är mänsklighetens vagga. Det är en kontroversiell tanke.

– Vi har inte varit så modiga så vi har sagt att det skulle kunna vara södra Afrika men vi är på gränsen att börja peka dit. Vi kan säga att vi inte bara ska titta på Östafrika. Det finns många andra platser som kan vara platsen. Om man följer arkeologin och fossilen så finns det en ganska tydlig linje med fossilfynd i södra Afrika som är mer komplett än i östra Afrika till exempel, säger Mattias Jakobsson försiktigt.

Ut i världen

Idag är forskarna tämligen ense om att en grupp människor lämnade Afrika för ungefär 80 000 år sedan. På vägen mot Europa och genom Asien träffade de på andra sorters människor som neandertalare. Genom genetiska studier vet vi idag att de fick barn med varandra och att alla människor utanför Afrika bär på gener från neandertalarna.

I Asien kom de nyanlända i kontakt med en annan släkting – den så kallade denisovamänniskan. Även med dem fick de barn. Denisovamänniskan var okänd för vetenskapen fram till att svenske nobelpristagaren Svante Pääbo gensekvenserade ett lillfingerben som hittats i Denisovagrottan i Sibirien 2008. Mattias Jakobsson har under många år studerat den här mystiska människans genetik och hur dess gener lever kvar i nutida människor.

– Det som är märkligt med denisova är att alla fynden är gjorda i Sibirien och Östasien men de människor som har mest genetiskt material från denisova finns i Oceanien, inte överallt men på vissa platser exempelvis Australiens ursprungsbefolkning, Papua Nya Guinea och Filippinerna. Det finns vissa ursprungsbefolkningar på Filippinerna som har upp till sex procent genetiskt material från denisova, säger Mattias Jakobsson.

Han och hans kollegor har ett nära samarbete med flera universitet och museer i Filippinerna för att försöka komma närmare den här mystiska släktingen till oss, men också för att få svar på vad det genetiska tillskottet haft för betydelse för de som bär på denisova-generna.

Människan blir jordbrukare

Alla människor levde som jägare och samlare i hundratusentals år men för ungefär 12 000 år sedan skedde något som kom att förändra allt. I vad som idag är Turkiet börjar folk bruka jorden och blev bofasta. Det här sättet att leva spred sig över världen. I en av sina tidiga studier, från 2012, undersökte Mattias Jakobsson hur jordbruket kom till Skandinavien.

– Vid den tiden stod det i skolböckerna att det var samma människor som levde under jägar-stenåldern som levde under bonde-stenåldern, och att människorna helt enkelt lärde sig jordbruk, förklarar han.

Jordbrukare och jägare-samlare genetiskt olika

Men Mattias Jakobssons forskargrupp kunde visa att det inte riktigt var så. De analyserade arvsmassan från en individ som levde som bonde under stenåldern och tre individer som levde som jägare-samlare. Det visade sig att bonden och jägare-samlarna var tre gånger genetiskt mer olika än till exempel dagens finska och italienska befolkningar.

Studien var den första som tog fram gammalt dna från mer än en individ och från hela genomet. Sedan dess har det gjorts hundratals liknande studier på alla delar av Europa som alla visar samma mönster – att tidigare jägare-samlare grupper införlivades och ersattes och av jordbrukare som ursprungligen kommer från dagens Turkiet.

Andra fanns redan här

När de första jordbrukarna anlände till Skandinavien fanns redan andra människor här. Dessa hade kommit redan för omkring 15 000 år sedan när istiden började släppa greppet. Mattias Jakobsson och hans kollegor har genom genetisk kartläggning kunnat följa också deras väg och sett hur vår del av Europa befolkades.

– En av de roliga upptäckterna vi gjorde för några år sedan var att de kom från två håll. En grupp kom sydväst ifrån och en annan grupp kom från nordost. Gruppen från öster gick norr om isen, som fortfarande fanns kvar vid den här tiden, och följde Atlantkusten söderut, säger Mattias Jakobsson.

Grupperna blandas

Vad som lockade dem var förmodligen bytesdjur.

– Båda de här grupperna var jägare-samlare. De träffar på varandra och blandar sig och så blir de en grupp, säger Mattias Jakobsson.

För ungefär 6 000 år sedan slog så de första jordbrukarna ner bopålar. Efter det följer flera vågor av inflyttningar av olika folk. En del har gjort mer och andra mindre avtryck i vår arvsmassa. Bilden av hur allt det här gått till har blivit allt tydligare, inte minst genom Mattias Jakobssons forskning.

Åsa Malmberg