Linné odlar bananer och behöver en "modern" termometer!
George Clifford var en rik finansman med stort intresse för trädgårdsodling och exotiska djur. På sitt lantställe Hartecamp hade han låtit bygga upp en zoologisk och botanisk anläggning, som Linné skulle ansvara för.
Jan Wandelaar´s frontespis ur boken Hortus Cliffortianus av Linné (1737). Den grekiska guden som lyser upp den okunniga världen med sin fackla har Linnés ansikte. Universitetsbiblioteket i Uppsala.
Linné skrev flera böcker hos Clifford
Snart skrev Linné en bok om Hartecamp ”Hortus Cliffortianus” (1737) där han påpekar att trädgårdarna var ”naturens, av konsten understödda mästerverk” och där fanns ”alléer, rabatter, statyer, dammar och konstnärligt byggda berg och irrgångar”. Den zoologiska avdelningen var ”full av tigrar, apor, vilda hundar, indiska hjortar och getter, sydamerikanska och afrikanska svin”. Dessutom fanns här mängder av fåglar ”av vilkas läten trädgården genljöd”. I växthusen fanns så många märkliga växter att Linné skrev ”Jag häpnade, då jag trädde in i växthusen, fulla som de voro av så talrika örter, att en nordens son måste känna sig förtrollad och villrådig om, vilken främmande världsdel han blivit förflyttad till”.
Cliffords vänlighet och generositet och de för Linné perfekta arbetsförhållandena gjorde att han trivdes ”som en prins”. Linné gavs även möjlighet att ägna sig åt sina egna skriverier och under ett enda år (Linné blev kvar två år på Hartecamp) skrev han 1850 boksidor. Året var 1737 och böckerna var; Critica Botanica, Flora Lapponica, Genera Plantarum och Hortus Cliffortianus.
Hortus Cliffortianus - boken om Cliffords trädgård
Hortus Cliffortianus handlar om Cliffords trädgård där växterna har illustrerats av 1700-talets främste blomstermålare Georg Dionys Ehret. Den vackra frontespis (illustration) som inleder Hortus Cliffortianus är dock utförd av J. Wandelaar och innehåller många fler intressanta detaljer än de vi ser här. Bland annat en grekisk gud som trampar på en drake och upplyser den okunniga världen med sin fackla. Gudens ansikte är Linnés och draken kan anspela på den månghövdade hydran i Hamburg. Bakom guden ser man en bananplanta (bild 2), en sådan fanns i Cliffords växthus.
Bananplanta, Musa paradisiaca L., detalj ur ovanstående frontespis ur Hortus Cliffortianus.
Linné skördar Hollands första banan
På 1700-talet hade ett fåtal i Europa lyckats få bananen att blomma, inte ens den berömde botanisten Antoine de Jussieu i Paris. Linné lyckades inom fyra månader få bananplantan på Hartecamp att blomma och därefter även bära frukt. Han skickade en banan till de Jussieu, som blev djupt imponerad.
När Linné skulle ge bananen ett vetenskapligt namn anslöt han sig till en gammal tanke – att bananen var paradisets förbjudna frukt. Eva skulle alltså erbjudit Adam en banan i paradiset! Det vetenskapliga namnet blev således Musa paradisiaca.
Resor till England och Frankrike
Linné reste till England på Cliffords uppdrag, för att införskaffa växter till Hartecamp. Linné for med tiden även till Frankrike. Han besökte under dessa resor flera kända vetenskapsmän. Vissa tog emot honom med stor respekt, andra var mer avvaktande. Linnés stora självsäkerhet och egocentricitet retade många.
Hartekamp idag
Hartecamp av idag. Här bodde Linné under två år. I orangeriet odlade han bananer och skissade på en termometer med en ”modern” gradering anpassad för biologiska förhållanden. Idag är Hartecamp ett sjukhem. Foto: Jesper Kårehed, Uppsala universitet.
Idag har Hartecamp blivit ett mentalsjukhus. Men den vackra huvudbyggnaden från Linnés tid finns fortfarande kvar, liksom delar av växthus och fågeldammar. I en del av trädgården står en byst föreställande Linné och många av parkens träd sägs vara planterade av Linné.
Den första termometern
Under sin tid på Hartecamp använde Linné för första gången en termometer. När han hade blivit professor i Uppsala skaffade han sig en egen, med skala i grader Celsius.