Frågelåda

Fråga:

Hur sov Linné på sina resor? Vad åt han på resorna?

Svar:

På sina resor genom de svenska landskapen färdades Linné framförallt till häst. Under sin skånska resa, som skedde då han blivit berömd och etablerad reste han med häst och vagn. Som vägarna såg ut på hans tid var det inte säkert att det blev så mycket bekvämare att sitta i en vagn än att rida.

Hade man inte egen häst eller vagn var man hänvisad att utnyttja skjutsväsendet. Det var uppbyggt så att bönderna inom ett gästgiveri distrikt var ålagda att, enligt en fastställd turordning, finnas till hands med ett visst antal hästar för den händelse en resande ville beställa skjuts. Denna så kallade hållskjuts skulle i första hand tas i anspråk av resande. Behövdes ytterligare hästar kunde gästgiveri-skjutsen, hästar som gästgiveriägaren hade skyldighet att hålla och reservskjutsen, tas i anspråk. I sista hand kunde den reservskjuts som gästgiveriets närmaste granngårdar höll utnyttjas.

Som resande hade Linné med sig ett slags resepass för att kunna visa vem han var. Även om han så småningom blev världsberömd var han inte känd till utseendet ute i landet. T.ex. så möttes han och reskamraterna på södra Öland av misstänksamhet från ortsbefolkningen, de trodde att de främmande människorna kunde vara spioner eller något liknande.

Övernattade gjorde man framförallt på prästgårdar, gästgiverier eller hos någon bondfamilj. det kunde innebära att man fick sova på något vindsutrymme, på loftet, men det kunde även ske att man fick övernatta i storstugan tillsammans med den övriga familjen. Sovvanorna var annorlunda på Linnés tid, årstiderna och tillgången på ljus bestämde på ett helt annat sätt dygnsrytmen och arbetstiden. Man steg i regel upp mycket tidigt. Ibland kunde ohyran på smutsiga övernattningställen vara en bidragande orsak till att man gärna gick upp tidigt. Det var helt enkelt en befrielse att slippa undan från loppor och löss.

Linné var mycket intresserad av det som vi idag kallar kostfrågor. De föreläsningsserier han höll i dietik var de mest populära av alla, men han gav inte ut något större arbete i ämnet. Flera föreläsningsanteckningar och två manuskript av honom själv finns bevarade. Manuskripten Diaeta naturalis och Lachesis naturalis har givits ut under 1900-talet. I dem ger han i närmast aforistisk stil råd för ett naturenligt levnadssätt. Han hänvisade bl.a. till hur samerna lyckades behålla hälsan mycket bättre än samhällets överciviliserade grupper. Den som följde naturens principer kunde nå dubbel livslängd. Den blekpudrade adelsfröken kontrasterades mot den sunda roskindade bondtösen. Även djuren framhålls som föredömen – ”lär av den vilda apan leva och du skall leva få”.

Maten skulle vara närande och enkel enligt Linné. Det var nog inte alltid lätt för honom själv att följa denna regel under sina resor. Ibland befann han sig i fattiga delar av landet och fick nöja sig med det som bjöds, det kunde t.o.m. vara svårt att få tag på tillräcklig föda på vissa ställen. Sill, torkad fisk och kött, bröd, gröt och olika mjölkprodukter var troligen den huvudsakliga kosten under resorna. Potatis hade precis introducerats i Sverige på Linnés tid och var inte någon vanlig gröda. Brännvin var på Linnés tid en slags vardagsdryck, precis som öl, själv förefaller han att ha varit mycket måttlig.

Märkligt nog verkar det inte som Linné eller de han reste med bedrev någon form av husbehovsjakt eller fiske under sina resor. Djur, fåglar och fiskar sköts och fångades men för vetenskapliga ändamål. Jakten var ett adligt privilegium i Sverige ända fram till det att Gustav III i slutet av 1700-talet släppte jakten fri. Ändå är det förvånansvärt om man inte i de obygder Linné reste genom passade på att dryga ut kosten med lite nyskjutet vilt.