Linné och ekologin
Författare: Håkan Rydin.
Begreppet ekologi fanns inte på Linnés tid. Men det är tydligt att mycket i Linnés tankar och skrifter innehåller idéer som idag faller inom ekologin – Linné själv använde begreppet naturens ekonomi, eller naturens hushållning.
Ekologin utvecklades som en vetenskap på 1800-talet, men många grundläggande idéer fanns redan hos Linné.
Enligt den vanligaste definitionen idag är ekologi studiet av organismernas interaktioner med varandra och med miljön.
Linné gjorde många observationer som passar bra in i dagens indelning i populationsekologi, samhällsekologi och ekosystemekologi. Linné skrev även om biogeografi – växters, djurs och vegetationstypers utbredning. Idag har vi evolutionsbiologiska förklaringar till många ekologiska processer, men för Linné är alla samband i naturen utslag av Skaparens vilja – inte minst tydligt när Linné filosoferar över jämvikten i naturen.
Ekologin nu och då
Även om ekologin inte var en vetenskap på Linnés tid hade han tankar som passar in i dagens ekologi.
Linné och de ekologiska idéerna
Enligt Stauffer (1960) fick Linnés idéer stor betydelse för utvecklingen av ekologin när de fångades upp främst av geologen Charles Lyell och vidare till Charles Darwin. Termen ekologi myntades 1866 av den tyske zoologen Ernst Haeckel som band ihop Linnés tankar om naturens ekonomi med Darwins evolutionsbiologi.
Inom dagens ekologi försöker man förstå mönster och processer på olika hierarkiska nivåer:
Nivå | Exempel | Mönster | Processer |
Population – alla individer av samma art inom ett område | Alla bofinkar i en skog | Antal, ålders- och könsfördelning… | Konkurrens om revir, populationstillväxt… |
Samhälle – alla populationer inom ett område | Alla fågelpopulationer i en skog | Artantal, antal individer av olika arter… | Konkurrens mellan arter, immigration och lokalt utdöende av arter… |
Ekosystem – organismerna och den icke-levande miljön | Alla organismer plus mark och luft i en skog | Näringshalt i marken, mikroklimat… | Inlagring och frigörande av koldioxid, cirkulation av näringsämnen… |
Linné beskriver växternas och djurens tre faser: fortplantning, upprätthållande och undergång (generatio, conservatio, destructio). Vi tänker kanske på Linné som en som i första hand klassificerar och beskriver, men här gör han en processorienterad indelning som överlappar med (men inte är identisk med) indelningen i populations-, samhälls- och ekosystemprocesser i tabellen ovan.
I sina reseskildringar excellerar Linné med sin blick för detaljer, men också för sin förmåga att göra jämförande observationer. Även idag börjar all ekologisk forskning med observationer av mönster som sedan ska förklaras med modeller och experiment – naturaliehistoria utgör grunden för deskriptiv ekologi. Vilka var då Linnés observationer och slutsatser som har bidragit till utvecklingen av ekologi, och hur skilde sig hans syn på ekologiska processer från senare tids tolkningar? De viktigaste källorna är avhandlingarna Oratio de telluris habitabilis incremento (Den beboeliga världens tillväxt, 1744), Oeconomia naturæ (Naturens hushållning, 1749) och Politia naturæ (Naturens styrelseskick, 1760).