Jämvikt i naturen

Att naturen är i jämvikt betonar Linné i otaliga formuleringar. Jämviktens upprätthållande tycks höra till naturens främsta verk. För Linné är jämvikten i naturen ett syfte, och Skaparen har gett djuren olika uppgifter för detta syfte: Asätarna ser till att inte stinkande kroppar ansamlas, växtätarna tuktar växterna, småfåglarna håller insekter i schack så att våra odlingar inte förstörs, och så vidare.

Detta är grundtanken i skriften Politia naturæ – alla organismer har en roll i naturens styrelseskick. Det finns insekter som har den polisiära uppgiften att se till att hålla växter under uppsikt. Men för att de inte ska bli alltför nitiska i sin ämbetsutövning och missbruka sina maktbefogenheter har Gud satt insektsätande djur som styresmän över dem.

Jämviktstanken var förhärskande inom ekologin långt in på 1900-talet, men dagens ekologiska teorier värjer sig mot att det generellt skulle finnas en jämvikt i naturen, och betonar att vissa processer går mot jämvikt, men att det är många anledningar till att jämviktstillstånd inte nås. Men fortfarande är frågor kring hur organismer regleras ett av ekologins största forskningsfält.

Häri ligger en paradox. Å ena sidan är Linnés naiva tolkningar av organismernas syften det som är svårast för oss att ta till oss. Å andra sidan är hans tankar om att organismer reglerar varandra kanske det som fick störst betydelse för ekologins framväxt under 1800-talet.