Linné vikarierar för professorn
"Om förspel till växternas bröllop" (Præludia sponsaliorum plantarum), uppsatsen som Linné skrev 1729, handlar om växternas sexualliv, en tanke som inte var Linnés egen men som han nu gjorde sig till talesman för.
Försättsblad till boken Præludia sponsaliorum plantarum, "Om förspel till växternas bröllop", Linnés första akademiska uppsats. Till vänster en teckning av en honplanta och en hanplanta av skogsbingel. Han uppsatsen vid 21 års ålder och den kom att väcka stor uppståndelse. Delar av den var avbildad på den gamla 100-lappen. Ur Uppsala universitetsbiblioteks samlingar.
Många blev upprörda över den hädelse som de ansåg det var att påstå att Guds vackra blommor höll på med sex. Men inte Olof Celsius: i sin glädje över uppsatsen kom han att visa den för Olof Rudbeck d.y. Denne blev så imponerad av Linné att han snart utsåg den unge smålänningen till demonstrator av botaniska trädgården.
Många kritiska röster hördes om det lämpliga i att ge en 23-årig student ett arbete som normalt skulle skötas av professorn själv. Men med sin humor, på latin blandad med den bredaste småländska, utstrålning, berättarförmåga och mycket stora kunskap trollband Linné publiken. En publik som snabbt ökade från åttiotalet åhörare, vilket var normalt, till mellan tre- och fyrahundra!
Så sade Linné om våren
"Om vårtiden, då den ljusa solen kommer till vår zenit, uppväcker hon det liv uti alla kroppar, som om den kalla vintern legat kvävt. Och då bliva alla kreatur friskare och hurtigare, som om vintern gått tunga och kulna; si då begynna alla fåglar sjunga och kvittra, som om vintern varit tysta; si då komma alla insekter fram utur sina gömslor, uti vilka de om vintern legat halvdöda; si då spritta alla örter upp och alla träd grönska, som om vintern voro förvissnade, ja själva människan får då liksom nytt liv.
ur Præludia sponsaliorum plantarum ”Om förspel till växternas bröllop”, 1729
Linnékuriosa: Om Koffsans växter
När Linné vid midsommartid 1731 skulle åka med postjakten (en segelbåt) från Uppsala till Stockholm blev det helt vindstilla och klockan två på morgonen bestämde man sig för att vänta på vind. Koffsan, en liten ö i Jakobsbergstrakten, hade en sjökrog varför man rodde dit. Sjöfolket och de andra passagerarna lät sig kanske smaka av sjökrogens öl, Linné nämner bara att de lade sig att sova. Själv begav han sig ut för att undersöka öns flora.
På någon timma hann han registrera förekomsten av mer än 80 växtarter. När båten sedan seglade vidare till Stockholm hann Linné skriva manus till en flora över Koffsans växter. Floran finns fortfarande kvar, i Linnésamlingarna hos Linnean Society i London. Ön är nu brohuvud och i samband med bygget av brofästet grävde man ut resterna av sjökrogen. Bland fynden fanns mynt, kritpipor, krukskärvor och lergökar. Du kan se dessa fynd på Jakobsbergs bibliotek där de ingår i en permanent utställning.