Demokrati och medier

Den forskning som bedrivs inom temat Demokrati och medier fokuserar på samspelet mellan religion och det omgivande samhället. I centrum står frågor om hur religion regleras, organiseras och kommuniceras i exempelvis politiska system, civilsamhälle och medier, i historia såväl som i nutid.

Inom temat belyses relationerna mellan stat, civilsamhälle och individ i olika sociala kontrakt. En del av forskningen behandlar frågor om styrning och om hur stater på olika sätt har samverkat med, reglerat och kontrollerat religiösa aktörer. I dagens Sverige aktualiseras dessa frågor bland annat i relation till krisberedskap, välfärd och säkerhet, där offentliga aktörer i ökande utsträckning efterfrågar samverkan med religiösa aktörer. Samtidigt blir religiösa aktörer också föremål för kontroll, misstänksamhet och ökad granskning. De positioneras därmed i en spänning där de framställs både som resurs och som risk, något som särskilt präglar villkoren för religiösa minoritetsgrupper.

Styrningen stannar dock sällan vid inkludering eller exkludering. Genom rättsliga och politiska processer är staten också med och formar föreställningar om vad religion kan vara och vilka religiösa aktörer som räknas som legitima. Detta aktualiserar i sin tur frågor om religionsfrihet, delaktighet och civilsamhällets handlingsutrymme.

Inom temat undersöks även hur religion kommuniceras i relation till olika historiskt betingade medieformer. Det kristna romerska imperiet kommunicerade sanning genom helig liturgi, en kommunikationsform som haft stort inflytande på historisk maktlegitimering även i Sverige. Kröningen av kungar har exempelvis rötter i den östra delen av Romarriket. Förståelsen av religionens kraft i denna form av kommunikation är fortfarande aktuell, inte minst för att förstå Rysslands anspråk på att utgöra Romarrikets rätta arvtagare i form av ett heligt imperium. Liknande sätt att kommunicera makt som helig och oförhandlingsbar har fått förnyad aktualitet i dagens USA, där statlig liturgi i form av exempelvis militärmarscher och monument används för att manifestera politisk makt.

Religion har samtidigt utgjort en grundval för värderingar i de upplysta samtal som vuxit fram i civilsamhällen från 1700-talet och framåt. I detta sammanhang har föreställningar om det heliga fungerat som utgångspunkt för språkliga och politiska försök att formulera gemensamma värderingar i sekulära samhällen. Här framträder en annan bild av religionens aktualitet i det moderna: religion förstås inte främst som ett uttryck för oförhandlingsbar makt, utan som en utgångspunkt för samtal om moderna värderingar i demokratiska samhällen byggda på medborgarskap.

En annan central fråga inom temat är hur olika religiösa grupper genom historien har konstruerats som ”den andre” i medier och politik, och vilka konsekvenser detta får för gruppers organisering samt för enskilda individers tillhörighet och handlingsutrymme i demokratiska samhällen.

Sammanfattningsvis bidrar temat till en fördjupad förståelse av hur religion, demokrati och medier samspelar i både historiska och samtida sammanhang.