Hälsoekonomisk forskning
HEFUUs forskning vill bidra till en bättre och mer jämlik vård.
Det är fyra områden där Centrum för hälsoekonomisk forskning framförallt vill bidra. Dessa forskningsområden är relaterade till utvärdering med observationsdata, ersättnings- och prissättningsmodeller, jämlik tillgång till vård, och konsekvenser av resursbegränsningar. Det finns ett värde av att belysa dessa områden ur ett tvärvetenskapligt perspektiv där olika discipliner inom medicin, farmaci och samhällsvetenskap kompletterar varandra.
Fokusområden
Metoder för utvärdering av medicinska åtgärder i klinisk vardag
Det finns en stor efterfrågan av att utvärdera olika typer av interventioner med observationsdata. Inom nationalekonomisk forskning och tillämpad statistisk forskning finns en stor kunskap om hur man kan mäta effekter av olika typer av insatser med observationsdata. Dessa metoder är inte lika ofta använda inom medicinsk forskning i dagsläget. Här ser vi en möjlighet att samarbeta för att utveckla och tillämpa metoder för att kunna mäta effekten av medicinska interventioner.
Metodutveckling kring ersättning och prissättning
Det finns utrymme för oberoende metodforskning som kan stödja de utvärderingar som ligger till grund för prissättning av vård och prissättning av läkemedel. Idag används en värdebaserad prissättning av läkemedel i Sverige, vilket innebär att priset på en medicin baseras på det samhällsvärde som påvisats för läkemedlet i kliniska läkemedelsstudier. I takt med att nya läkemedel tillkommer och behandlingsmetoder utvecklas, så kan denna prissättningsmodell behöva ses över. Här kan nationalekonomisk forskning och företagsekonomisk forskning bidra med förståelse för hur optimala kontrakt kan utformas i olika situationer.
Jämlik tillgång till vård
Utformningen av ersättnings- och prissättningsmodeller skapar olika incitament bland utförarna i vården, och kan även påverka beslutsfattares prioriteringar av olika patientgrupper, vilket i sig kan få socioekonomiska konsekvenser. Det är därför viktigt att förstå hur olika styrmodeller kan utvärderas i förhållande till den underliggande lagstiftningen och hur implementering av beslut påverkar en jämlik tillgång till behandling.
Konsekvenser av resursbegränsningar
Finansieringsproblem och resursbegränsningar inom hälso- och sjukvården skapar organisatoriska utmaningar, där risker för kvalitetsbrister måste balanseras mot värdet av ytterligare resurser. Underbemanning och överbeläggning inom akutsjukvården och köer för specialiserad vård kan leda till försämrad och fördröjd vård. Det är viktigt att forskningen kan bistå med att öka förståelsen av hur besparingar, överbeläggningar, köer och brist på nyckelpersoner påverkar kvaliteten på sjukvården och i vilken utsträckning detta leder till ökade kostnader och ojämlikhet i tillgång till vård.