Lagreliussamlingen – geologisk världsarvssamling och internationell forskningsinfrastruktur

Lagreliussamlingen av kinesiska fossil vid Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, har av den prestigefyllda International Union of Geological Sciences (IUGS) klassats som geologisk världsarvssamling. Därmed erkänns Lagreliussamlingen som en samling av exceptionell internationell vetenskaplig och vetenskapshistorisk betydelse.

Lagreliussamlingen innehåller tusentals kinesiska fossil, främst däggdjur med en ålder av ca 1 till 9 miljoner år samt dinosaurier, sköldpaddor och fiskar från en tidsperiod på 73 till 140 miljoner år sedan. Fossilen kom till Uppsala universitet i början av 1920-talet genom ett unikt samarbete mellan Kina och Sverige. Idag är detta den största samlingen av fossila kinesiska ryggradsdjur utanför Kinas gränser, möjliggjort genom ett bilateralt avtal. Mellan 1918 och 1923 skeppades omkring 800 lådor med fossil till Uppsala för studier. Resultaten publicerades i en ny vetenskaplig tidskrift (Palaeontologica Sinica) som startades i Kina med bistånd av Sverige.

Samlingen innehåller även fyra originaltänder från Pekingmänniskan – Homo erectus pekinensis. De hittades vid Zhoukoudian utanför Beijing, ett UNESCO-världsarv, och upptäcktes 1921 just när alla som ivrigast sökte efter den tidiga människans ursprung i Asien. De representerar således samlingens viktigaste fossil - historiskt, kulturellt och vetenskapligt. Lagreliussamlingen fick sitt namn efter industrimannen, mecenaten och hovintendenten Axel Lagrelius, som säkrade finansiering och kungligt beskydd för projektet.

Sverige i Kina

Geologen Johan Gunnar Andersson var från och med 1914 verksam i Kina som vetenskaplig rådgivare till den kinesiska regeringen. Tillsammans med geologerna Ding Wenjiang 丁文江 (på engelska känd som V.K. Ting) och Weng Wenhao 翁文灏 etablerades Kinas första geologiska undersökning, och tillsammans utvecklade de omfattande planer för forskning, museiverksamhet och undervisning som varade fram till 1926 och grundlade samarbeten och utbyten med ledande svenska forskningscentra som består än idag.

Andersson var en visionär och såg möjligheter att gynna svenska intressen i samarbete med Kina. Genom det ambitiösa forskningsprogrammet organiserade han ett stort antal expeditioner främst med syfte att samla in däggdjursfossil, men även dinosaurier. Professor Carl Wiman i Uppsala fick uppdraget att organisera studier av de fossila ryggradsdjur som samlades in i Kina. Ett bilateralt avtal mellan Uppsala universitet, genom Wiman, den geologiska undersökningen och de kinesiska myndigheterna skulle så småningom tillåta att allt beskrivet material förvaras permanent i Uppsala. Ekonomiskt stöd säkrades genom den så kallade Kinakommittén, där bland annat företagsmannen Axel Lagrelius och dåvarande kronprins Gustaf Adolf var ledamöter.

Mellan 1921–1923 utfördes det huvudsakliga insamlingsarbetet av ett svensk-kinesiskt fältteam under ledning av den unga österrikiska paleontologen Otto Zdansky. Han och andra ”Wienstudenter” kom till Uppsala 1920 genom de svenska studentkårernas omsorg som hjälp i den svåra tiden efter första världskriget. Zdansky var utbildad vertebratpaleontolog under handledning av den berömda Othenio Abel i Wien och började arbeta med Wiman i Uppsala just när de första, tidigaste lådorna med Kinafossil anlände. När Andersson bad om insamlingshjälp i Kina, blev det naturligt att Zdansky fick uppdraget då det inte fanns andra lämpliga svenska kandidater på den tiden.

Ett tempel åt fossilen

Resultatet av fältarbetet i Kina är idag den största samlingen av kinesiska fossila ryggradsdjur utanför Kina. Framför allt fossila däggdjur från den så kallade Hipparion-faunan. En fauna som liknade den vi ser på Serengetis savanner idag, men med nu utdöda arter av elefanter, noshörningar, gaseller, giraffer samt rovdjur som lejon och hyenor. Denna fauna var spridd över stora delar av Eurasien och Afrika under en period mellan 1 och 9 miljoner år sedan. Ett stort antal vetenskapliga uppsatser av Zdansky, Wiman och andra beskrev fossilen som idag är viktiga typ- och referensexemplar.

Zdansky gjorde också ett spektakulärt fynd av tänder från tidiga människor. Under 20-talet var alla på jakt efter människans ursprung, som då ansågs finnas i Asien. Bara efter någon veckas utgrävning i lager vid Drakbensberget Zhoukoudian utanför Beijing fann Otto Zdansky 1921 en fossil tand från en tidig människa. Arten döptes senare till Sinanthropus pekinensis (nu Homo erectus pekinensis). Zhoukoudian är idag ett UNESCO världsarv.

Dinosaurier och fiskar är andra inslag i samlingen, sauropoden Euhelopus zdanskyi (döpt efter Otto Zdansky själv) och hadrosauren Tanius sinensis. Hela samlingen har fått namnet Lagreliussamlingen för att hedra Axel Lagrelius som genom sitt arbete var den som ombesörjde finansiering till Anderssons arbete i Kina. 1929 beviljade Sveriges riksdag medel för att bygga ett museum för Wimans institut och den värdefulla Lagreliussamlingen. Byggnaden stod klar 1932 och omtalades som ett tempel åt fossilen av tidningarna. Nu överfördes också alla övriga fossilsamlingar från Institutet för mineralogi och geologi till det nya museet. Samma år gick Wiman i pension. Idag känner de flesta till byggnaden som Paleontologiska museet, Paleontologen eller ”Pallen” kort och gott.

Samlingens betydelse

Lagreliussamlingen är mittpunkten i Evolutionsmuseets samling av fossila ryggradsdjur. Även efter 100 år står de ovärderliga exemplaren i fokus för pågående forskning och vetenskapliga artiklar som direkt refererar till vårt material publiceras regelbundet. Det kinesisk-svenska utbytet från början av 1900-talet är unikt och ett exempel på framgångsrikt icke-kolonialt vetenskapligt samarbete vid en tidpunkt då kolonial exploatering av utvecklingsländer var den politiska och kulturella normen. Utnämningen till en geologisk världsarvssamling lyfter samlingens globala vetenskapliga, historiska och kulturella betydelse. Det långvariga värdet av tidigare naturhistorisk forskning och samarbete kan inte betonas på ett tydligare sätt.