Gratis busskort gjorde stor skillnad för boende i utsatta områden

Studien, som är publicerad i tidskriften Transportation Research Interdisciplinary Perspectives, bygger på intervjuer med boende i stadsdelarna Gottsunda och Bäcklösa i Uppsala – två områden där ekonomiska begränsningar påverkar möjligheten att resa i vardagen.

– Brist på prisvärd kollektivtrafik gör att människor i praktiken blir begränsade till sina närområden. Utan busskort tvingas många förlita sig på att gå – ofta långa sträckor till exempelvis mataffärer eller skolor. I vissa fall upplevs även otrygghet, vilket ytterligare begränsar rörligheten, säger Thomas Höjemo, arkitekt och tidigare postdoktor på IBF, som bland annat forskar om nya mobilitetstjänster och hållbara transportsätt i staden.

Tillsammans med sina forskarkollegor Judith Kupersmidt och Fredrik Johansson på KTH har han undersökt hur tillgång till kollektivtrafik påverkar människors vardag i socioekonomiskt utsatta områden. Resultaten visar att något så enkelt som ett gratis busskort kan få stor betydelse – inte bara för mobilitet, utan också för välbefinnande och social delaktighet.

Att vara begränsad i hur man kan röra sig runt i staden påverkar inte bara människors praktiska möjligheter att transportera sig, utan också hur människor upplever sin frihet i vardagen. När deltagarna i studien fick ett gratis busskort under tre månader märkte forskarna en tydlig förändring. Deltagarna kunde resa oftare, träffa fler människor och delta mer aktivt i samhället. Tillgången till kollektivtrafik beskrevs som en form av frihet – inte bara fysisk utan också emotionell. Deltagarna kopplade ökad rörlighet till känslor som trygghet, lugn, glädje och spontanitet. En person berättade att hon nu kunde åka in till centrala Uppsala och promenera längs ån "som en normal människa".

Studien lyfter transportens roll i frågor om jämlikhet och social inkludering och kan ge viktiga insikter för framtida stadsplanering. Resultaten visar att tillgång till prisvärd kollektivtrafik kan vara avgörande för att minska det som i den internationella forskningen benämns som transportfattigdom.

– Vi menar att satsningar på tillgänglig kollektivtrafik inte bara är en teknisk fråga om infrastruktur, utan också i allra högsta grad en social investering. Det har potential att förbättra både livskvalitet för enskilda personer, men också samhällsdeltagande på ett mer övergripande plan, säger Thomas Höjemo.

Ulrika Wahlberg