Det sociala perspektivet saknas vid renoveringar av miljonprogrammet

Rosaputsat trevåningshus inbäddat i grönska. Himlen är blå - det är en fin sommardag.

Bostadsområdet Gränby i Uppsala. Foto: Åse Richard

Sverige befinner sig mitt i en omfattande renoveringsvåg. Under de senaste åren har omkring en halv miljon lägenheter rustats upp – många i miljonprogrammets bostadsområden. Men vad händer med människorna som bor där efter renoveringarna?

Porträtt Åse Richard

Åse Richard. Foto: Mikael Wallerstedt

Det är en av de centrala frågorna i Åse Richards doktorsavhandling, som lades fram i slutet av maj. Åse Richard är själv boende i miljonprogramsområdet Gränby i Uppsala. Hon har på nära håll studerat hur renoveringarna påverkar hennes grannar, vänner – och även hennes eget hem. Med hjälp av ett rikt källmaterial i form av tidningsartiklar, statistik och ett stort antal intervjuer med boende i Gränby visar hon hur renoveringar påverkar hyresgästers livsvillkor, trygghet och möjlighet att bo kvar.

Höjda hyror efter omfattande renoveringar är väl dokumenterade och spelar en avgörande roll för människors möjligheter att bo kvar. Men avhandlingen visar också att själva genomförandet – med buller, tillfälliga evakueringar och bristande dialog – får stor inverkan på människors dagliga liv.

Sämre kvalité

Åse Richard beskriver att fastighetsägare ofta verkar ha ett väldigt tekniskt ovanifrån-perspektiv när de planerar en renovering av ett bostadsområde. Hon understryker att människor har olika behov som inte tas tillräcklig hänsyn till och lyfter särskilt utsatta grupper, som ensamstående föräldrar och barn med NPF-diagnoser, där förändringar i boendemiljön kan skapa ångest och där en renoveringsprocess kraftigt kan försvåra ett redan stressigt och pressat vardagsliv.

– Här behövs ökad kunskap om hur olika grupper påverkas av renoveringar, och hur dessa kan få adekvat stöd genom processen, säger Åse Richard, forskare och nybliven doktor i kulturgeografi vid IBF.

En stor frustration hos de boende är att, trots omfattande renoveringar och höjd hyra, upplever de inte att kvalitén på bostäderna förbättras. Det som i hyressättningen räknas som standardhöjande åtgärder leder i själva verket till sämre standard. Boende som Åse Richard har intervjuat vittnar till exempel om ömtåliga golv och att deras barn inte får leka som tidigare för att de är rädda att det ska bli skador som de sedan blir ersättningsskyldiga för.

– Många hyresgäster uppger att de slits mellan viljan att bo kvar och behovet att flytta på grund av ökade boendekostnader. Ofta ”fastnar” folk i sina bostäder. Till exempel låginkomsttagare som inte beviljas bolån, trots att de kan visa att de har lyckats betala en mycket hög hyra under många år. För äldre som bott länge i området kan en flytt vara särskilt svår, säger Åse Richard.

Hemmet mer än en bostad

Avhandlingen betonar hemmets betydelse för människors sociala liv. Bostaden är inte bara en fysisk plats där människor återhämtar sig.

– En bostad är så mycket mer än väggar och tak. Hemmet är starkt kopplat till identitet, relationer och trygghet. Att tvingas lämna sitt hem, bostadsområde, skola och närmiljö kan få stora sociala konsekvenser, säger Åse Richard.

Åse Richard har varit särskilt intresserad av att lyfta fram vad som händer efter renoveringarna.

– Omgörningen av området fortsätter och påverkar människors möjligheter att skapa ett hem.

Relationen mellan boende och fastighetsägare förändras också.

– Den blir mer auktoritär. De boende vittnar om en ökande brist på delaktighet, information och inflytande i frågor som är viktiga för dem.

”Platsförstörelse” efter renoveringar

Åse Richard använder begreppet platsförstörelse för att beskriva processen som omgärdar renoveringarna. I Gränby väckte fastighetsägarens ”nollställning” av områdets innergårdar särskilt starka känslor. De boende fick se sina träd, buskar, gemensamma sociala ytor och lekparker jämnas med marken. Även människors privata uteplatser och planteringar togs bort. Åse Richard har sett samma utveckling i andra miljonprogramsområden, där grönytor nu försvinner i rask takt, bland annat som en följd av förtätning och trygghetsarbete.

– De boende är ledsna och frustrerade över de försvunna grönytorna och att de inte har fått någon trovärdig förklaring till varför de tas bort. Från fastighetsägarnas sida hänvisar man till att ”nollställningen” ska skapa trygghet. De boende å sin sida upplever att gröna uteplatser med träd, buskar och uteplatser där många människor rör sig är en viktig del av tryggheten i bostadsområdet. I miljonprogrammen bor de människor som har störst behov av att ha gemensamma ytor och utemiljöer i närområdet, eftersom de inte har samma ekonomiska möjligheter att åka bort på semester, säger Åse Richard.

Samtidigt har nya störningar tillkommit, som långvarigt borrarbete för bergvärme. Nattarbetare vittnar om att de inte har kunnat sova på dagarna på grund av oväsen utanför fönstret i flera veckors tid.

Ingen helhetsplan för miljonprogrammet

Under arbetets gång har Åse Richard funderat mycket på om det inte går att göra saker på ett annat sätt. Hon är kritisk till att någon omfattande statlig utredning aldrig gjordes inför renoveringen av miljonprogrammet, trots att behovet varit känt länge.

– Det finns flera grundläggande frågor som borde ha utretts i förväg: Vad ska hända med människorna? Hur ska renoveringarna genomföras och finansieras? Och hur säkerställer man kvalitet och långsiktig hållbarhet?

Motstånd tar många uttryck

Motstånd mot förändringarna i bostadsområdet har även väckt många positiva krafter till liv. Det handlar inte bara om protester och namninsamlingar, utan också om vardagliga strategier för att försöka bo kvar. I Gränby har också konst, poesi och musik skapats av boende för att sätta ord på känslor av förlust och förändring. Även Åse Richards egen forskning kan ses som någonting positivt som har utvecklats ur en jobbig erfarenhet.

– De boendes röster hörs sällan i medierna. Med min forskning vill jag bidra till att synliggöra deras perspektiv. Därmed tas viktiga erfarenheter tillvara, vilka i sin tur kan bidra till mer hållbara och rättvisa renoveringar i framtiden.

Behov av mer forskning och nya arbetssätt

Åse Richard planerar att fortsätta forska om renoveringar. Hon vill förändra den traditionella bilden där fokus har legat på tekniska aspekter av renoveringar, medan sociala konsekvenser har fått mindre uppmärksamhet.

– Vi måste börja tänka på människorna och inte ha ett helikopterperspektiv på bostäder. Bostäder är inte bara hus, de är människors hem. Vad som sker i hemmet påverkar samhället i stort. Olika människor är olika beroende av sina hem och det måste man ta hänsyn till när man renoverar, säger Åse Richard.

Ulrika Wahlberg

Doktorsavhandling

Omslag Dispossession by Renovation: Resisting Place Destruction in Gränby, Uppsala

Avhandlingen Dispossession by Renovation: Resisting Place Destruction in Gränby, Uppsala finns att ladda ner och läsa som PDF i publikationsdatabasen DiVA.

Dispossession by Renovation: Resisting Place Destruction in Gränby, Uppsala

 

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin