När relationen tagit slut men kontrollen inte upphör – kvinnliga brottsoffers utsatthet och samhällets stöd

Beskrivning

Många kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation fortsätter att utsättas för upprepad brottslighet och trakasserier av samme gärningsman trots att förhållandet avslutats. Våld och kontroll som sker efter en separation, även kallat eftervåld, kan inbegripa en mängd olika handlingar som företas i syfte att kontrollera och skada kvinnan psykiskt, materiellt eller ekonomiskt. Även om kunskapsläget gällande eftervåld i en svensk kontext har förbättrats avsevärt, saknas kunskap om det som i internationell litteratur kallas ’legal abuse’, ett fenomen där förövaren missbrukar rättsstatens principer, existerande lagar och myndighetssystem för att fortsätta kontrollera en tidigare partner. I avsaknad av ett svenskt begrepp har vi valt att kalla sådana handlingar för rättsliga trakasserier. Kunskapsbrist om fenomenet och eftervåldets utdragna förlopp utgör ett hinder för adekvat brottsofferstöd och utveckling av förebyggande insatser.

Projektets övergripande syfte är att bidra med ny kunskap om hur väl samhällets stöd och hjälp till kvinnor är utformat för att hantera rättsliga trakasserier, handlingar som till sin utformning och frekvens begränsar kvinnors självbestämmande och möjlighet att skapa en ny självständig tillvaro fri från våld och kontroll. Ansvaret att tillhandahålla stöd till brottsoffer åvilar kommunernas socialnämnd. Det saknas idag svensk forskning om hur kommunalt brottsofferstöd förhåller sig till de komplexa hjälp- och stödbehov som eftervåld och rättsliga trakasserier i synnerhet genererar. Med detta treåriga projekt ämnar vi bidra med ökad kunskap om hur adekvat brottsofferstöd till dessa utsatta kvinnor kan utformas och tillhandahållas, samtidigt som konstitutionellt och lagligt skyddade rättigheter skyddas.

Projektet drivs i samarbete med sju svenska kvinnojourer.

2026-2028

Projektet finansieras av Brottsoffermyndigheten.

Cecilia Strand, institutionen för informatik och media, Uppsala universitet och Ann-Sofie Henrikson (projektledare), Juridiska institutionen, Umeå universitet.