Johana Kunin
Moraliska tvetydigheter, makt och icke-mänskliga aktörer inom argentinskt jordbruk

Johana är vår senaste kollega, som har kommit till Uppsala från Argentina för att arbeta i det Formas-finansierade forskningsprojektet Prosperity, Plants, and Poison: Ambivalences over Pesticide Use in Contemporary Argentina. Hon kommer att bedriva sin forskning vid både Uppsala universitet och UNSAM, det argentinska statliga universitetet.
Under de senaste 13 åren har Johana arbetat som antropolog med fokus på jordbruksfrågor. Med sitt nya Formas-projekt riktar hon uppmärksamheten mot de välbärgade lantbrukare som fattar beslut om att använda bekämpningsmedel i Pampasregionen i Argentina.
– Argentina är beroende av landsbygdsbaserad export för att tjäna in dollar att betala vår utlandsskuld med. Ungefär 99 % av den soja som Argentina exporterar är baserad på genetiskt modifierade organismer (GMO). Men GMO kräver bekämpningsmedel för att växa. Det är landets hegemoniska produktionsmodell. Samtidigt är bekämpningsmedlen föremål för stora global kontrovers. I det här projektet undersöker jag hur bönder tänker om påståenden som kopplar bekämpningsmedel till cancer och andra hälsoproblem som hud- och lungsjukdomar, missfall och fosterskador, säger Johana.
Många miljöstudier fokuserar på bekämpningsmedlens effekter på utsatta arbetare, som på grund av fattigdom och klassförhållanden bor nära förorenade områden.
– I det här projektet samarbetar jag med professor Pablo Lapegna från University of Georgia i USA. Vi har flyttat fokus från offren till de män som beslutar om att använda bekämpningsmedel och tjänar pengar på det. På ett sätt kan de ses som de lokala “vinnarna” i modellen. Men i praktiken fungerar de främst som ett mellanled, medan huvuddelen av vinsterna hamnar hos stora multinationella företag. De är lantbrukare som bor på landsbygden med sina familjer och andas samma luft som de beslutar att bespruta.

Paradoxal samexistens
Johana undersöker samexistensen av rikedom och risker, ofta beskriven som “paradoxal”. Hon framhåller att denna kombination inte har forskats på i så stor utsträckning. Hennes projekt undersöker hur dessa bönder förhåller sig till de ekonomiska fördelarna som GMO-baserat jordbruk innebär, samtidigt som det har personliga och samhälleliga risker.
– En annan fråga rör relationen till icke-mänskliga aktörer. Det finns många icke-mänskliga agenter i denna miljö: sojabönorna som odlas för export, ogräset som lantbrukarna försöker utrota, kemikalierna som används för att göra detta, och vinden som sprider giftiga ämnen in i städer och över ekologisk åkermark. Klimatet spelar också en allt viktigare roll, eftersom det blir mer extremt på grund av global uppvärmning. Dessa lantbrukare är inte fattiga bönder. Många är universitetsutbildade eller arbetar nära ingenjörer. De vill kontrollera naturen genom vetenskap, kemiska produkter och mycket dyr utrustning. Men de kommer ofta fram till att sådan kontroll över naturen är svår att uppnå.
Under åren har Johana samarbetat med forskare från många olika discipliner. Hon ser tydligt att antropologin spelar en viktig roll när man vill förstå komplexiteten i ett jordbrukssystem som är beroende av bekämpningsmedel.
– Om vi vill ställa om från GMO-grödor som är beroende av bekämpningsmedel till en annan modell måste vi veta hur de här människorna tänker. Om vi bara har biologiska data från fälten eller bara offrens perspektiv, vet vi inte vad de relativt mäktiga aktörerna behöver för att förändras. Antropologi ger en djupgående förståelse genom att lyssna utan att döma, vilket är avgörande för att öppna upp för offentliga diskussioner och utveckla fungerande policyer.
Fångade i modellen
Johana beskriver att dessa bönder ofta framställs som karikatyrer som på grund av girighet skadar sig själva och sina samhällen.
– Ja, det är sant att de tjänar stora pengar. Men de är samtidigt insnärjda i globala kedjor av praktik och kunskap, samtidigt som de är rotade i både lokala och internationella historiska sammanhang. Den mesta sojan exporteras för att föda upp boskap i Kina och andra länder. Exportinkomsterna hjälper till att betala Argentinas massiva utlandsskuld. Det är mycket som står på spel, vilket gör omställningen svår. Att ta bort bekämpningsmedel riskerar produktivitet. På så sätt är Argentina fångad i modellen. Mitt mål är att förstå insider-perspektivet, vilket är nyckeln till att främja verklig dialog. Aktivister porträtterar ofta lantbrukarna som fienden, vilket leder till försvarsmekanismer. Meningsfulla politiska lösningar uppstår genom att uppriktigt sätta sig in i andras perspektiv. Antropologi gör att jag kan närma mig andras synsätt utan att döma, vilket gör det möjligt att arbeta konstruktivt även med dem vars åsikter jag kanske ifrågasätter.
En av forskningsmetoderna Johana använder är att ge deltagarna kameror för att fotografera sina vardagsliv.
– Det är en produktiv metod när deltagarna är defensiva. Kameran öppnar en annan kanal för samtal. Vi diskuterar vad de valde att fotografera och varför.
Att leva i motsägelsefullhet
Johana ser att hennes informanter uttrycker tvetydighet kring kemikaliernas risker.
– För trettio år sedan insisterade de här männen på att produkterna var helt säkra. Det är fortfarande vad de säger offentligt, men i de privata samtal man kan ha som antropolog uttrycker de tvivel. Det är inte nödvändigtvis så att de ändrar sig, snarare lever de i motsägelsefullhet.
För Johana är motsägelsen analytiskt värdefull.
– Vi tenderar att tro att folk fattar ”rätt” beslut så länge de har tillgång till fakta. Men här är det mer användbart att förstå hur de hanterar motsägelsen i att delta i ett system som skapar välstånd men samtidigt kan skada dem och deras samhällen. Moralisk tvetydighet finns i många delar av våra liv, och de flesta av oss är inte så rationella som vi tror. Etnografi över motsägelser är användbar för antropologin liksom för andra områden som hanterar förhandlingar med risker, såsom vaccindebatter eller HIV-prevention. Det säger mycket om den mänskliga erfarenheten, säger Johana.
Text: Jennie Sjödin, januari 2026