Loop-generationen:Upprepningens praxis, estetik och filosofi i samtida komposition

Repetition är en av musikens mest grundläggande och interkulturella funktioner. Från den medryckande rytmen i Beyoncés senaste hitsingel till fenomenet att spela sin favoritlåt på repeat: repetition formligen genomsyrar alla områden av musik och musicerande.Intuitivt tänker vi lätt på repetition i termer av likhet och likartadhet: som blott en återtagning av något som redan uttryckts. Sedan det tidiga 2000-talet har emellertid en yngre generation av "loopkompositörer" börjat utmana detta narrativ genom att sätta repetition i själva centrum av sitt musikaliska tänkande och skapande. Repetition är centralt i varje vrå av deras skapande, från sättet musiken framställs till hur den sprids. I musik av sådana konstnärer finns ett explicit och enträget förhållningssätt till repetition, vilket i sin tur ger upphov till en komplex mångfald av innebörder och upplevelser.Detta projekt blir första storskaliga studien som fokuserar på verk av dessa "loop-kompositörer". Mer specifikt kommer projektet att analysera och bedöma uppkomsten av en uttalat repetitions-centrerad estetik inom olika strömningar av samtida komposition. Med fokus på utvalda kompositörer och estetiska praktiker från hela västvärlden presenteras en integrerad, transnationell teori rörande repetition som centralt begrepp i nutida komposition. Det huvudsakliga målet med projektet är att omvärdera och ompröva repetition som ett aktuellt, fruktsamt och produktivt begrepp i samtida musikdiskussioner. Projektet behandlar totalt tre centrala forskningsfrågor. För det första, vad är det med begreppet och fenomenet repetition som gör det så tilltalande till en yngre generation tonsättare från hela västvärlden? I århundraden har repetition varit något som bör undvikas till varje pris. I slutet av 1940-talet argumenterade den tyska filosofen Theodor Adorno att musikalisk upprepning rent av var en "barnslig regression"; en infantil procedur enbart använd av de mest oerfarna och initiativfattiga tonsättarna. I Adornos uppfattning, liksom i många samtida tänkares, var repetition något som borde undvikas av tonsättare. I stället borde musikalisk avvikelse och variation premieras som den enda vägen framåt. Hur kan vi idag förstå det nyliga estetiska paradigmskiftet, genom vilket unga kompositörer explicit bejakar och uppvärderar repetition, återtagning och återkommande?För det andra, hur kan vi som lyssnare redogöra för olika typer av musikalisk repetition? Man tänker sig ofta repetition som en händelse i avsaknad av information; som att redundant säga något två gånger. Detta forskningsprojekt bryter den diskursen genom att argumentera för repetition som ett i själva verket komplext och växlande fenomen som kan ge upphov till olika kognitiva erfarenheter och sinnesuppfattningar. Till exempel kan musikalisk repetition både söva en människa eller lugna ner ett rastlöst sinnelag med hjälp av meditativa fenomen, men samtidigt vara nervöst irriterande, eller till och med obekvämt desorienterande. Vilka musikaliska parametrar utlöser dessa kognitiva reaktioner? Och vilka sorts narrativ söker kompositörer skapa genom användandet av olika typer av repetition? För det tredje, vad kan dessa framväxande "loop-estetiker" säga oss om dagens konstnärliga klimat i västvärlden? Musik skapas aldrig i ett vakuum, utan relaterar till de bredare sociokulturella och politiska sammanhang i vilka den tillkommit. Med denna idé som startpunkt, kommer denna studie att bidra till en ökad förståelse av vilka olika roller begreppet och fenomenet repetition spelar i dagens liv, kultur och samhälle.Genom att svara på dessa centrala forskningsfrågor erbjuder projektet en tidsmässigt välfunnen studie av repetition som samtida, viktigt och mångfacetterat fenomen både inom och bortom samtida musikskapande.