Endast en mindre del av all musik som framfördes vid klavérinstrument under 16- och 1700-talen har noterats i form av fixerade stycken. I europeisk musikkultur var mycket musik helt improviserad enligt praxis som idag endast delvis kan förstås genom bevarade prosabeskrivningar och enstaka noterade exempel. Improvisation och komposition var dock inte helt avgränsade kategorier. En stor mängd bevarat material överlappar de två fälten. Detta projekt syftar specifikt till att utforska vad sådana inkompletta notationsformer idag kan betyda för improvisation vid klavéret, konstnärliga utvecklingsprocesser och interpretation av svårtolkad repertoar. Besiffrade basstämmor, delvis komplett notation, övningsexempel och så kallade partimenti utgör sammantaget ett rikt material för att förstå historiskt musicerande, centralt för allt konstnärligt arbete på dessa områden. I projektet belyses nordeuropeiskt material av dessa typer med konstnärliga metoder och experimentell praxis, som komplement till tidigare studier, vilka främst fokuserat på italienskt och delvis centraleuropeiskt material. Genom musikaliskt utforskande kopplat till historiska klavérinstrument – klavikord, cembali och det unika beståndet av svenska 1700-talsorglar – är projektet förankrat i historiska kulturmiljöer, tidigare helt obeaktade notations- och källtyper, och i erfarenhetsbaserad och reflekterad praxis.Projektet har potential att i vår tid överbrygga gapet mellan interpretation av historisk repertoar och improvisation, genom explorativt skapande vid klavéret utifrån nordiska och nordeuropeiska källor som tidigare antingen inte beaktats alls, eller som inte förståtts för vad de är – det levande gränsland mellan komposition och improvisation som utgjorde huvudfåran i den klavérmusik som mötte lyssnare under tidigmodern tid. Resultaten förväntas i grunden förändra synsätt och metoder för konstnärligt nyskapande från de historiska grunder som denna notation innebär.
