Daniela Lillhannus

Kort presentation

Jag är forskare i litteraturvetenskap och studerar hur politiska och medicinska diskurser förhåller sig till varandra i samtida svensk och amerikansk skönlitteratur och populärkultur. Min avhandling undersöker övernaturliga berättarpositioner i romaner om dödligt sexuellt våld och trauma.

Nyckelord

• medicinsk humaniora
• svensk litteratur
• engelsk litteratur
• narratologi
• feministisk teori
• nordamerikastudier
• tvärvetenskaplig traumaforskning
• populärmusik
• arbetarlitteratur
• hauntologi

Biografi

Under våren och sommaren 2026 arbetar jag som forskningsassistent vid Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala universitet, inom det internationella nätverket Sexual and Reproductive Health and Rights in the European Region (SERA-ETN).

Mellan 2021 och 2026 var jag anställd som doktorand vid Institutionen för litteraturvetenskap och retorik, Uppsala universitet. Doktorandutbildningen i litteraturvetenskap var placerad inom det tvärvetenskapliga forskningscentret Womhers forskarskola, där fokus låg på hur expertis från olika ämnesområden kan kombineras för att producera ny kunskap om kvinnors psykiska hälsa. Jag försvarade min avhandling Unquiet afterlives: Ghosts narrating rape trauma in contemporary Swedish and American fiction (1990–2018) i mars 2026.

Under forskarutbildningen tillbringade jag perioder som gästforskare vid University of California, Berkeley och Bologna universitet.

År 2020 avlade jag en masterexamen i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Jag tillbringade läsåret 2018–2019 vid Engelska institutionen vid University of Texas at Austin.

Forskning

I min avhandling Unquiet afterlives: Ghosts narrating rape trauma in contemporary Swedish and American fiction (1990–2018) undersöks hur spöken används som förstapersonsberättare i samtida svensk och amerikansk traumalitteratur som skildrar sexuellt våld. Genom läsningar av Carina Rydbergs Osalig ande (1990), Alice Sebolds The Lovely Bones (2002), Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis (2018) och TE Carters I Stop Somewhere (2018) spårar studien hur spöken som berättare använts för att skildra en dynamik där offret inte bara hemsöks av en traumatisk händelse, utan också försöker hemsöka en värld som inte längre ser eller hör henne. Genom ett tvärvetenskapligt grepp där avhandlingen låter materialet gå i dialog med både humanistisk traumaforskning och rådande uppfattningar inom psykotraumatologi, utforskas litteraturens möjligheter att gestalta trauma som ett tillstånd som inte bara präglas av händelsen i sig, utan också av tidigare berättelser, andras blickar, och en isolerad position utanför en mänsklig gemenskap.

Förutom avhandlingen har mitt forskningsintresse för tvärvetenskapliga och feministiska perspektiv på trauma och sexuellt våld resulterat i en artikel om Christina Wahldéns ungdomsroman Kort kjol (1998), publicerad i Barnelitterært forskningstidskrift.