Årets alumn om att välja fel och hamna rätt

I motiveringen står bland annat att Maria Gunther Axelsson som vetenskapsjournalist har utmärkt sig genom att alltid värna korrekthet framför förenklingar och sensationsmakeri.

– Jag blir väldigt glad när jag hör det, för det är ju min ambition. Det är klart att det jag skriver måste vara tillräckligt enkelt så att läsarna förstår, men det får inte vara fel. Det måste vara rätt.

Oväntade vägar

Samtidigt som hon säger att allt hon har lärt sig har hon lärt sig vid Uppsala universitet, berättar Maria Gunther Axelsson att hon annars har byggt sin karriär på att ”välja fel”. Efter den naturvetenskapliga gymnasieutbildningen i hemstaden Örebro var siktet inställt på Göteborg.

– Jag tänkte gå på Chalmers, precis som min storebror, men våren 1987 skickade Uppsala tekniska högskola, som det hette då, ut en tidning som hette Upteckaren till alla som gick naturvetenskapliga och tekniska program. De skrev att Uppsala är som Paris fast mindre, eller som fysikerna säger: "Uppsala är som Paris, men med högre densitet." Jag tyckte att det var ganska roligt. Det är faktiskt uteslutande på grund av den meningen som jag sökte till teknisk fysik i Uppsala.

Hon trivdes väldigt bra i Uppsala.

– Det är ju en väldigt rolig stad att plugga i, särskilt att plugga teknisk fysik i en stad dominerad av humanister. Man träffar väldigt många som läser en massa andra saker. På Chalmers till exempel är det ju bara teknologer.

Att välja fel kan också vara rätt

Men så var det då det här som hon återkommer till, att ”välja fel”. När hon 1993 var färdig civilingenjör befann sig Sverige i en lågkonjunktur.

– Det fanns inga jobb. Då började jag doktorera i experimentell partikelfysik och jobbade bland annat på CERN i Genève. Mitt fokusområde var särkvarkar, en tyngre variant av de elementarpartiklar som bygger upp protoner och neutroner i atomkärnan. Samtidigt höll USA på att bygga världens största partikelaccelerator i Texas. Sedan lades det projektet ner under tiden jag var doktorand. Plötsligt försvann hälften av alla jobb för partikelfysiker i världen!

Hon började arbeta inom den spirande IT-branschen där det fanns gott om jobb.

– När jag disputerade 1998 hade den första IT-boomen precis startat. Då jobbade jag som systemutvecklare och IT-konsult. Sen sprack IT-bubblan strax efter millennieskiftet. Jag blev arbetslös, och hoppade då på den ettåriga påbyggnadskursen i journalistik i Uppsala.

Vidare mot journalistiken

Efter journalistutbildningen återvände hon till Institutionen för strålningsvetenskap 2003 och jobbade med Nordugrid, ett nätverk av datorer för tunga och stora beräkningar. Men sedan bestämde hon sig för att satsa fullt på journalistiken.

– I början av 00-talet fanns det gott om journalistjobb. Sen havererade ju även tidningsbranschen när folk inte längre ville köpa papperstidningar. Det känns som att jag hela tiden har lyckats välja branscher som det börjar gå dåligt för när jag börjar jobba där.

Men hon känner att de varierande erfarenheterna har gett henne väldigt breda kunskaper och inte minst insikten att det alltid finns andra spår att köra vidare i.

– Man kan alltid hoppa vidare och lyckas någon annanstans. Har man en utbildning som jag fick där i teknisk fysik så har man väldigt stora möjligheter.

Den nyfikne berättaren

Maria Gunther Axelsson säger att hon trivdes i forskningsmiljön vid universitetet också, men som vetenskapsjournalist befinner hon sig ännu närmare forskningsfronten.

– Det är en väldig förmån att kunna intervjua forskare som brinner för det de gör. Ena dagen pratar jag med en mikrobiolog som studerar nya virus och nästa dag en astronom som tittar på svarta hål. Jag är nyfiken av naturen. Jag vill veta hur världen fungerar. Det är dessutom väldigt roligt att få skriva och berätta om det.

Utmaningarna med jobbet som vetenskapsjournalist kan vara digra. Hon får en hel del mejl från vetenskapsförnekare som tror på varken klimatförändringarna eller evolutionsteorin. Det innebär också en konstant utmaning att stå upp och ta strid mot desinformation och fake news.

– Det är ett jobb som aldrig tar slut. När man möts av konspirationsteorier får man berätta hur forskningen fungerar, vad vi kan säga om världen och vad vi inte kan säga om världen. Det är klart att jag kan tröttna lite ibland, men jag gillar utmaningen och jag tycker framför allt inte om när vetenskap missbrukas.

Från praktikant till erfaren vetenskapsredaktör

Maria Gunther Axelsson tycker att hon har haft ett väldigt roligt arbetsliv. Hon har fått jobba med så många olika saker och det beror ju från början på, säger hon, att hon har fortsatt att ”välja fel”. Har hon då äntligen landat rätt på riktigt?

– Jag har hela tiden hoppat på saker som sen inte har visat sig hålla så bra. Men det ju väldigt roligt att jobba på Dagens Nyheter. Jag kom till redaktionen första gången som praktikant under journalistutbildningen. Då var Karin Bojs min handledare och jag lärde mig jättemycket av henne. Efter det fick jag några vikariat och frilansuppdrag, men nu har jag varit på tidningen sedan 2013, när Karin Bojs slutade och jag efterträdde henne. Från början var jag helt ensam att skriva vetenskap och nu är vi en hel redaktion.

Hon betonar att det är ett väldigt förmånligt jobb att vara vetenskapsjournalist på Dagens Nyheter.

– Vi har en stor publik och forskare vill gärna prata med oss och vi får utrymme att skriva om vetenskap. Jag jobbar på en tidning som tycker att det är väldigt viktigt med vetenskapsbevakning.

Uppsala fortfarande hemma

Maria Gunther Axelsson bor fortfarande kvar i Uppsala och har också då och då återvänt till Uppsala universitet efter sina examina.

– Jag tycker ju väldigt mycket om Uppsala och trivs otroligt bra här. Det är roligt att bo i en universitetsstad. Det ger en fin prägel på staden.

När ämnet teknisk fysik i Uppsala firade 50 år var Maria Gunther Axelsson en av jubileumsföreläsarna.

– Jag pratade då om hur man bygger en karriär på att välja fel. Jag har som sagt bytt bana väldigt många gånger.

Hennes Årets alumn-föreläsning kommer dock inte att handla om att välja fel, utan om något som verkligen ligger helt rätt i tiden: en trovärdig vetenskapsbevakning mitt bland all desinformation.

– Ja, det kommer att handla om hur man inger förtroende i en tid som präglas så mycket av fake news. Jag blir väldigt taggad av att möta konspirationsteorier och ovetenskaplighet, säger hon.

Johan Ahlenius