Melilotus officinalis - gul sötväppling, v 30 2024
Foto: Per Erixon, Uppsala universitet.
Förbättrar jorden och lockar bin
Gul sötväppling Melilotus officinalis introducerades som foderväxt i Sverige på 1700-talet. Växten innehåller kumarin som ger den torkade växten en stark sötaktig doft. Om växten ruttnar eller möglar bildas dock ett giftigt ämne vilket gör att den inte längre odlas för foder. Däremot är den en utmärkt gröngödslingsväxt och blommorna älskas av bin.
I naturen förekommer den på grusig mark i södra och mellersta Sverige, men är inte lika vanlig som vit sötväppling Melilotus albus. Släktet Melilotus omfattar drygt 20 arter i Europa, Asien och Afrika. Flera arter finns också introducerade genom odling
i Nord- och Sydamerika samt Australien.
I området precis söder om Botaniska trädgårdens entré på Villavägen mitt emot Evolutionsmuseet odlar vi i år växter för att förbättra jordens struktur. Här hittar ni gul sötväppling.