Joachim Bursers herbarium

Hortus siccus, den torra trädgården, kallas Joachim Bursers herbarium som är en av de äldsta växtsamlingarna på Evolutionsmuseet. Herbariet studerades av både Olof Rudbeck och Carl von Linné och har fortfarande stort vetenskapligt värde.

Joachim Burser (1583-1639) var en tysk-dansk läkare och botanist som tjänstgjorde som professor vid Sorø akademi i Danmark. Han samlade växter under sina resor genom Europa och hemma i Danmark. De pressade växterna arrangerade han efter det system som botanisten Gaspard Bauhin använde i sin bok Pinax theatri botanici.

Bursers herbarieark bands in i 25 stora böcker i skinnband. En separat volym innehöll danska växter.

Uppslagen bokvolym med en pressad solrosblomma

Ett krigsbyte och en stor eldsvåda

Efter Bursers död köptes hans herbarium av det danska riksrådet J. Seefeldt. Under Karl X:s krig med Danmark 1658-1660 togs Seefeldts bibliotek, där Hortus siccus ingick, som krigsbyte.

När Olof Rudbeck den äldre fick höra talas om herbariet i början av 1660-talet övertalade han den dåvarande ägaren att skänka det till Uppsala universitet, där det förvarades i universitetsbiblioteket. Rudbeck hade planer på att ge ut ett stort botaniskt verk med bilder av alla kända växter ordnade efter Bauhins system. I det arbetet kom Bursers herbarium till stor nytta.

Två band av Rudbecks planschverk hann publiceras innan arbetet avbröts av den stora eldsvådan i Uppsala 1702. Branden förstörde de flesta av Rudbecks träsnitt och dessutom två volymer av Hortus siccus (band II och V).

Linnétyper

När Carl von Linné skrev sin Species Plantarum använde han sig av Bursers Hortus siccus. Därför är Bursers herbarium en viktig källa för typifiering av Linnés växtnamn.

Hortus siccus idag

Joachim Bursers herbarium förvaras idag i praktrummet på Evolutionsmuseet och visas upp för besökare vid särskilda tillfällen. Det består av 20x35 cm stora herbarieark monterade i 24 böcker i skinnband (23 ur den ursprungliga, numrerade serien och en med danska växter). På varje sida finns en etikett skriven för hand av Burser själv efter Bauhins Pinax theatri botanici. Många arter är nya och har namngivits av Burser. Det finns ofta lokalangivelser, särskilt för nya arter. I några fall finns det ytterligare anteckningar av Burser med svagare text, exempelvis förekomst i Danmark eller tyska namn på kulturväxter. De 23 banden innehåller 3189 numrerade ark. Ett antal ark har lagts till senare och markerats ”post” och ”ante”.

Pressade påskliljor monterade i en gammal bok

Påskliljor i Bursers herbarium

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin