Vem bor var – och varför?

Ett barn blåser såpbubbor genom fönstret på en lekstuga

Foto: GettyImages

Varför bor äldre människor ofta kvar i stora bostäder långt efter att barnen flyttat hemifrån? Vad händer med hyresgästerna när ett bostadshus genomgår en omfattande renovering? Och hur mycket betyder egentligen området där ett barn växer upp för möjligheten att senare börja på universitet? I sin doktorsavhandling The Places We Live undersöker nationalekonomen Majken Stenberg hur människor fördelas mellan bostäder och bostadsområden – och vilka konsekvenser det får.

Porträtt Majken Stenberg

Majken Stenberg. Foto: Mikael Wallerstedt

Vid första anblick handlar avhandlingens tre studier om ganska olika saker: äldres flyttmönster, renoveringar och gentrifiering samt barns uppväxtområden och utbildning.

– Den gemensamma frågan är vem som bor var och varför. Vi väljer inte bostad och bostadsområde helt fritt. Våra val påverkas både av vad vi vill ha, vilka resurser vi har och vilka möjligheter vi faktiskt har att flytta eller få tillgång till en viss bostad, säger Majken Stenberg, doktorand i nationalekonomi vid IBF.

Äldre bor kvar i stora bostäder

I avhandlingens första studie undersöker Majken Stenberg hur ålder påverkar bostadskonsumtion och flyttmönster på den ägda bostadsmarknaden i Stockholm.

När människor bildar familj ökar behovet av bostadsyta. Men när barnen senare flyttar hemifrån minskar hushållets storlek betydligt mer än bostadens. Äldre hushåll bor därför i genomsnitt på större yta per person än yngre, samtidigt som benägenheten att flytta minskar kraftigt med åldern.

– Det intressanta är att äldre som faktiskt flyttar ofta väljer en mindre bostad. Det verkar alltså inte framför allt vara en stark preferens för att bo stort som gör att äldre bor kvar. Våra resultat pekar istället på att kostnaden för att flytta, inte minst den psykologiska kostnaden, blir allt viktigare med åldern, säger Majken Stenberg.

Med psykologiska flyttkostnader avses exempelvis anknytningen till hemmet, vanor och motståndet mot att bryta upp. Resultaten pekar på att sådana kostnader – snarare än äldres ekonomi eller önskan om stora bostäder – är en viktig förklaring till att de bor kvar.

Studien visar också att ekonomiska styrmedel kan påverka rörligheten. I en strukturell modell där kapitalvinstskatten på bostäder tas bort ökar den totala rörligheten med 23 procent och bland äldre hushåll med 36 procent.

Renoveringar förändrar vilka som flyttar in

I den andra studien, som Majken Stenberg skrivit tillsammans med Matz Dahlberg och Per-Anders Edin, undersöker forskarna vad som händer när svenska hyresfastigheter genomgår omfattande renoveringar.

Efter en renovering förändras fastighetens socioekonomiska sammansättning. De boendes genomsnittliga inkomster ökar med omkring 13 procent och betydligt mer i fastigheter som från början hade en låginkomstprofil.

– Vi ser en tydlig socioekonomisk förändring efter en renovering, men den drivs framför allt av vilka som flyttar in. Hushåll med högre inkomster flyttar in i de renoverade bostäderna. Däremot hittar vi inte tydliga belägg för att de som flyttar ut i samband med renoveringen systematiskt hamnar i sämre områden eller får sämre utfall på längre sikt, säger Majken Stenberg.

Forskarna finner också att förändringarna framför allt sker i den renoverade fastigheten och i mindre grad spiller över på omkringliggande bostadsområden.

Familjen förklarar en stor del av skillnaderna

Avhandlingens tredje studie, som Majken Stenberg har skrivit tillsammans med Matz Dahlberg, Torsten Santavirta och Yaroslav Yakymovych, handlar om barns framtidsutsikter och sannolikheten att påbörja en universitets- eller högskoleutbildning. Forskarna undersöker hur mycket skillnaderna mellan vilka barn som fortsätter till universitetsstudier kan förklaras av området där de växer upp – och hur mycket som istället kan kopplas till familjebakgrund.

Med hjälp av omfattande svenska registerdata och maskininlärning jämför de bland annat barn som växer upp i stad och på landsbygd och i rikare respektive fattigare stadsområden. Resultaten visar att familjefaktorer förklarar ungefär 74 procent av skillnaden i universitetsinskrivning mellan stad och landsbygd och omkring 83 procent av skillnaden mellan rikare och fattigare stadsområden.

– Vi ser stora skillnader i sannolikheten att börja på universitet eller högskola mellan barn som växer upp på olika platser. Men när vi tar hänsyn till familjebakgrund försvinner en stor del av de skillnaderna. Det betyder inte att platsen saknar betydelse, men det visar hur viktigt det är att skilja mellan effekten av ett område och vilka familjer som bor där.

Områdets betydelse tycks dessutom variera mellan olika grupper och vara större exempelvis för barn till föräldrar med lägre utbildning.

Vem får tillgång till platsen?

Tillsammans pekar de tre studierna mot en gemensam slutsats: var människor bor spelar roll, men minst lika viktigt är de processer som avgör vem som kan bo var.

– En slutsats jag drar av avhandlingen är att platsen spelar roll, men att vi också måste förstå strukturerna som avgör vem som får tillgång till olika platser. Om vi vill påverka segregation eller människors möjligheter räcker det därför inte alltid att försöka förändra ett bostadsområde. Vi behöver också förstå vad som styr vilka som kan bo där, säger Majken Stenberg.

Camilla Scheinert

Doktorsavhandling

Omslag The Places We Live: Essays on Housing, Neighborhoods, and Residential Sorting

Avhandlingen The Places We Live: Essays on Housing, Neighborhoods, and Residential Sorting finns att ladda ner och läsa som PDF i publikationsdatabasen DiVA.

The Places We Live: Essays on Housing, Neighborhoods, and Residential Sorting