Socialbostäder utmanar den svenska hyresmodellen

I rapporten Social housing på svenska? Om socialbostäder och den svenska modellen, författad av Bo Bengtsson, professor emeritus i statskunskap vid IBF, och Martin Grander, docent och biträdande lektor vid Institutionen för urbana studier vid Malmö universitet, undersöks förutsättningarna för att införa ett behovsprövat bostadssystem i Sverige.

De flesta västeuropeiska länder har någon form av socialbostäder, även om systemen skiljer sig åt i utformning och omfattning. Sverige utgör i detta sammanhang ett undantag. Här byggdes istället en generell bostadspolitik upp redan under 1940-talet, med målet att undvika stigmatisering och segregation. I praktiken innebar detta att kommunerna och allmännyttan fick i uppdrag att tillhandahålla bostäder för alla typer av hushåll, utan behovsprövning. Denna modell har varit central för den svenska bostadspolitiken i över 70 år, även om den under de senaste decennierna gradvis har urholkats.

Forskarna konstaterar att det är helt unikt i Europa att inte ha ett institutionaliserat system för behovsprövade bostäder. Rapporten lyfter fram att den svenska bostadspolitiken är starkt präglad av tidiga historiska vägval.

– De sociala och ekonomiska problemen på bostadsmarknaden är allvarliga idag. Frågan om en svensk modell för socialbostäder har fått ökad uppmärksamhet i takt med att problemen förvärras. Men det svenska systemet har djupa historiska rötter, och är svårt att riva upp, säger Bo Bengtsson.

Även om Sverige har en i huvudsak generell bostadspolitik finns också selektiva inslag, som bostadsbidrag och sociala kontrakt. Men att övergå till ett renodlat system med socialbostäder skulle enligt rapporten innebära en helt ny bostadsregim. Sverige har inte haft någon behovsprövad bostadssektor sedan 1940-talets så kallade barnrikehus för fattiga familjer med flera barn.

Ett av de största hindren gäller hyressättningen. Den svenska modellen bygger på kollektiva förhandlingar mellan hyresgästorganisationer och fastighetsägare. Ett system med socialbostäder skulle av allt att döma innebära att denna ordning bryts upp.

– Socialbostäder skulle starkt utmana, och antagligen rasera, den svenska hyressättningsmodellen, säger Bo Bengtsson.

Detta skulle troligen innebära att Sverige går över till ett ”dualistiskt” bostadssystem som bygger på marknadshyror för en del av hyresbeståndet och behovsprövning av den andra delen. Sådana farhågor gör att både Hyresgästföreningen och Sveriges Allmännytta är öppet kritiska till införandet av socialbostäder.

Författarna framhåller också att ett system med socialbostäder skulle kräva statliga subventioner för att upprätthålla en rimlig standard i det behovsprövade beståndet. Sedan 1980-talet har bostadssubventioner varit en laddad fråga i svensk politik, och att återinföra dem skulle sannolikt vara ett politiskt kontroversiellt steg. Dessutom skulle ett särskilt regelverk behöva formuleras för det behovsprövade beståndet.

– Ett system av det här slaget kräver ett långsiktigt statligt ansvarstagande. Att bygga upp en helt ny administrativ struktur för behovsprövning och bostadsfördelning skulle vara en betydande politisk utmaning, säger Bo Bengtsson.

Rapportens övergripande slutsats är att förutsättningarna för att införa socialbostäder i Sverige är begränsade. Det befintliga systemet är starkt institutionellt förankrat och präglat av lång historisk kontinuitet.

– Vi har svårt att se att en reform av den här digniteten skulle vara möjlig att genomföra inom överskådlig framtid, sammanfattar Bo Bengtsson.