Restriktiv migrationspolitik ökar stress och psykisk ohälsa hos asylsökande

Efter flyktingkrisen 2015 har den svenska migrationspolitiken stramats åt. Bland annat har permanenta uppehållstillstånd för asylsökande i stort sett övergivits till förmån för tillfälliga uppehållstillstånd. En ny studie publicerad i Nordic Journal of Migration Research visar att osäkerheten som denna förändring innebär påverkar flyktingars psykiska hälsa negativt. Artikeln är skriven av Emma Holmqvist, forskare i kulturgeografi vid IBF, och Kristoffer Jutvik, biträdande universitetslektor i statsvetenskap vid Linköpings universitet.

Forskarna har genom en enkätstudie jämfört självrapporterade nivåer av välmående och stress mellan personer som fått permanenta respektive tillfälliga uppehållstillstånd. Enkäten baseras på Världshälsoorganisationens femfrågeindex för välbefinnande (WHO-5-index), men innehåller också frågor som handlar om nivån av stress kopplad till den egna uppehållsstatusen samt stressnivåer kopplade till familjemedlemmars uppehållsstatus.

– I studien fokuserar vi på det snabba och plötsliga införandet av tillfälliga uppehållstillstånd som trädde i kraft den 20 juli 2016. Vi jämför välbefinnandet mellan syriska flyktingar som kom till Sverige vid samma tid, men där hälften direkt berördes av den nya lagstiftningen medan den andra hälften fick sin asylansökan bedömd efter den tidigare, mer generösa, lagstiftningen, säger Emma Holmqvist.

Resultaten pekar på en tydlig skillnad: de med tillfälliga tillstånd upplever både lägre välbefinnande och högre stress kopplat till uppehållsstatus. Bland dem med tillfälligt uppehållstillstånd uppgav 83 procent att de kände stress över sin egen status. I gruppen med permanent uppehållstillstånd var motsvarande siffra sex procent. Även när det gäller nivån av stress kopplad till familjemedlemmars status finns en liknande, men inte lika skarp, skillnad. I gruppen med tillfälligt uppehållstillstånd uppgav 64 procent att de kände stress på grund av en familjemedlems status, medan motsvarande siffra i gruppen med permanent uppehållstillstånd var 19 procent.

– Studien visar också att stress relaterad till andra delar av etableringsprocessen, såsom boende, arbete och utbildning, tycks vara likartad i båda grupperna. Det pekar på att det är de tidsbegränsade uppehållstillstånden som leder till lägre välbefinnande, ökad stress och oro, säger Emma Holmqvist.

Enligt forskarna innebär detta att migrationspolitiken inte bara formar migranters juridiska rättigheter, utan också deras vardagliga trygghet och psykiska hälsa.

– Att främja välmående är inte bara ett specifikt mål i FN:s Agenda 2030, utan har också stor betydelse för integrationen för nyanlända flyktingar. Det är viktigt att vi följer upp hur tidsbegränsade uppehållstillstånd och minskad trygghet i boendet påverkar det psykiska måendet i dessa grupper över tid. En ökad psykisk ohälsa bland flyktingar kan hämma integrationsprocessen och studier på det här området bör därför få konsekvenser för framtida bedömningar av migrationspolitiska reformer i Sverige och andra länder, säger Emma Holmqvist.