Benjamin Meco prisas för sin undervisning – ser matematik som en social disciplin

Uppsala teknolog- och naturvetarkårs pedagogiska pris delas ut till en lärare som särskilt utmärkt sig genom pedagogisk skicklighet, engagemang och utveckling av undervisningen. Att priset i år går till en doktorand är ovanligt och har endast skett vid tre tillfällen sedan priset började ges ut 2002.

Att årets pris går till Benjamin Meco är dock inte förvånande, menar studierektor Inger Sigstam. Trots att doktorander vanligtvis främst undervisar som lektionsledare fick Benjamin redan under sitt tredje år möjlighet att ta över en kurs med föreläsningsansvar – ett uppdrag han tog sig an med mycket lyckat resultat och som han fortsatt att utveckla.

– Benjamin har verkligen utmärkt sig genom sitt stora intresse för undervisning och genom de mycket positiva omdömen han fått från studenterna, säger Inger Sigstam.

Själv blev Benjamin både förvånad och glad när han fick beskedet:

– Först var jag förvånad, priset var inget jag väntade mig eller hade tänkt på. Sedan blev jag väldigt glad. Det är alltid kul att se att ens arbete uppskattas, särskilt när det är något man har lagt ner mycket tid och energi på.

Finns det något i prismotiveringen som berörde dig extra?

– Jag blev nog mest glad av att eleverna ser mig som omtänksam och att de kände att klassrumsmiljön är öppen och välkomnande. För mig är matematik en social disciplin och mina mest minnesvärda ögonblick med ämnet har jag upplevt tillsammans med andra. Jag hoppas att jag bidrar till att andra har liknande upplevelser.

I motiveringen beskrivs du som en lärare som skapar en öppen och välkomnande atmosfär där alla frågor är välkomna. Är det något du arbetar aktivt med?

– Jag skulle säga att jag arbetar aktivt med detta. Jag hoppas ju att min personlighet bidrar positivt, men vi har alla bättre och sämre dagar. Ibland är jag trött eller på sämre humör och samma sak gäller eleverna. Sen så tror jag inte att det är något specifikt man kan göra för att åstadkomma en sådan miljö, snarare är det många små saker som i samspel orsakar det.

Till exempel försöker jag hitta saker i undervisningsmaterialet som är intressanta för mig, då blir mina känslor för ämnet mer genuina och jag tror det då kan smitta av. Jag försöker ta elevernas frågor på allvar och visa uppskattning för deras frågor. Jag letar efter intressanta saker i kursen kopplade till elevernas frågor och försöker i allmänhet engagera eleverna i materialet och i föreläsningarna. Om man inte ser undervisningen som material som man måste ta sig igenom utan saker som man vill att eleverna ska få uppleva så tror jag att man gör många sådana saker automatiskt.

Vilka kurser har du undervisat på det senaste året?

– Jag har varit lektionsledare i Algebra I och haft möjligheten att föreläsa i Reell analys. Analys är ett ämne jag tycker väldigt mycket om, så jag är glad att ha fått arbeta med den kursen.

Vad ger en kurs i reell analys – och vilka studenter har särskild nytta av den?

Till en matematikstudent hade jag nog sagt att så mycket annan matematik bygger på denna kurs. Jag är nog lite vinklad, men för matematikstudenter skulle jag säga att inte läsa Reell analys är att hämma sig matematiskt.

Men det finns också ingenjörer och fysikstudenter till exempel som är intresserade av kursen. För dem tror jag att kursen är extremt nyttig, eftersom det är en kurs där man tränas i att argumentera. Grovt sagt så är Reell analys en kurs inom envariabelanalys, men mycket mer rigorös. Poängen med kursen är dock inte enbart att lägga envariabelanalys på en ordentlig grund, utan också att introducera rigoröst matematiskt tänkande till studenterna.

Vanliga protester som jag har hört är "som ingenjörer använder vi kalkyl för att räkna, inte för att bevisa saker matematiskt, det finns ingen poäng med att lida genom detta", eller "inget är så rakt på sak som rena matematikkurser, de är inte relevanta eftersom saker är mycket krångligare i verkligheten". Jag har medkänsla för detta, men jag tycker att detta gör det ännu viktigare att läsa en kurs såsom Reell analys, just eftersom den tränar en att argumentera klart och tydligt i en situation där saker är rakt på sak och där verkligheten inte distraherar.

Jag tror att en jämförelse med simning förmedlar denna känsla väl: om du inte kan simma i det lugna vattnet som är Reell analys, hur tror du det då går på det öppna havet som är verkligheten?

Vad vill du säga till studenter som känner att de kämpar i underläge med matematiken?

– Det är nog svårt att säga något som är lämpligt för alla. Men först och främst bör man fråga sig själv varför man tycker att man är i ett sorts underläge. Ibland jämför man sig själv på ett orättvist sätt med andra, ibland glömmer man bort hur långt man redan har kommit och så vidare. Många gånger tycker jag vi borde vara snällare mot oss själva.

Det händer dock att vi trots allt är missnöjda med vår prestation, och jag tycker inte det är något fel med det, så länge vi inte låter det missnöjet gå över till vår person. När man känner att man inte nått upp till sina egna förväntningar så är det viktigt att fråga sig vad det är som fattas för att man ska utvecklas. Ibland är materialet för svårt, då bör man kanske backa och lära sig grunderna bättre. Ibland har man inte tid och då bör man kanske vänta antingen med matematiken eller något annat, ibland har man inte energi och då bör man vila, ibland är förväntningarna orimliga och då bör man kanske ändra på dem.

Allt detta är personligt, för att kunna ge sig själv det man behöver är det ytterst viktigt med självkännedom.

Studenterna lyfter fram att du är lyhörd för feedback och anpassar undervisningen i stunden. Hur ser du på relationen mellan lärare och studenter i lärandeprocessen?

– Detta kan ha att göra med hur jag föreläser. Inför varje föreläsning har jag en lite grov plan på vad jag vill berätta, vilka idéer som jag vill visa upp och hur allt detta hänger ihop, sedan är detaljerna inte helt utstakade. Jag tycker detta fungerar bra eftersom elever ofta har frågor som gör att man måste gå in på sidospår, ibland märker man att man behöver sakta ner och ge lite fler detaljer och ibland märker man att färre detaljer blir bättre. På detta sätt tror jag att föreläsningarna på ett naturligt sätt tar en form som är lite närmre det som eleverna behöver.

Genom att inte vara helt förberedd på alla detaljer under föreläsningen så tror jag att eleverna får se hur idéer växer fram på ett organiskt sätt, istället för att bara få se en polerad slutprodukt. De får se att även folk som kan ämnet väl gör fel, säger fel och tänker fel här och där, och att inget av detta behöver vara dramatiskt. Jag tycker inte att läraren ska vara en figur som felfritt dikterar kursmaterialet för eleverna, det har de läromedlen till. Jag ser läraren som en person som eleverna kan ta inspiration ifrån när de letar efter sitt eget sätt att navigera i ämnet.

Vad hoppas du att studenterna tar med sig från dina kurser, även om de inte fortsätter arbeta med matematik?

– Att ha en magkänsla, och sedan sätta ord på den och förklara den för någon annan är en skicklighet som man kan träna upp. Om man studerar mycket matematik så tror jag detta vid något läge blir det man lägger majoriteten av sin tid på. Reell analys, den kurs som jag har undervisat i, är för många elever den första kursen i vilken så mycket vikt ligger på att översätta sin magkänsla till något konkret. I kursens gång försöker jag ha många lite vaga diskussioner som man sedan ger substans med konkret matematiskt språk och jag försöker visa att intuition ofta kan förkroppsligas, och på olika sätt till olika ändamål. Jag hoppas att eleverna till slut känner att deras rationella sida och deras magkänsla inte är två skilda verktyg som har olika tillämpningsområden, utan att dessa kan och bör användas tillsammans för att på olika sätt berika deras tankeverksamhet.

Finns det något från forskarrollen som har hjälpt dig i undervisningen – eller tvärtom?

– Jag tror att förbereda presentationer om min forskning har hjälpt en hel del. Min handledare har varit till stor hjälp här och från henne har jag lärt mig mycket om hur man effektivt förmedlar en idé. Sedan tror jag också att när man fördjupar sig inom ett ämne så glömmer man bort hur svårt det var i starten. Som många andra så brottas jag ganska mycket med att påminna mig själv om vad som är svårt och inte för eleverna.

Finns det något särskilt tillfälle i undervisningen som stannat kvar hos dig?

– Första gången jag skulle hålla i en kurs på egen hand var jag väldigt nervös. Det var oklart för mig exakt vad jag måste ha i åtanke rent administrativt, hur bör jag förhålla mig till eleverna och så vidare. Men sedan efter några föreläsningar började jag inse att jag för det mesta njöt av tiden som jag la ner på undervisningen. Jag tycker inte det är tråkigt att förbereda och hålla i föreläsningar, eller att sätta ihop tentor eller interagera med eleverna, eller att organisera kursens Studium-sida. Det var vid något läge jag insåg att undervisningen var det jag såg fram emot mest i mitt jobb.