Solceller i systemet

Om platsen där solceller ska installeras är väldigt långt ifrån det nationella elnätet kan man ha ett fristående solcellssystem. Detta innebär att solcellerna är kopplad till en laddningsregulator som sedan direkt skickar ut elen för användning, och man kan också använda ett batteri för att jämna ut variationer i produktionen.

Denna typ av system har använts länge i till exempel fyrar som ett alternativ till fotogenlampor, men numera finns det också för vattenrening, telekommunikation, parkeringsmätare och hushållsel till avlägsen bebyggelse. Solcellerna producerar likström och eftersom elen inte är ansluten till ett elnät kan man välja själv om man vill ha likström eller växelström i ledningarna. Om man vill ha växelström behöver man en växelriktare mellan solcellerna och lasten.

Om det finns flera, små fristående system kan dessa kopplas ihop för att få ett mer stabilt system. Detta kallas för ett mikronät.

Nätanslutna system är, till skillnad från de fristående, anslutna till ett elnät. Eftersom solcellsanläggningen producerar likström måste man ha en växelriktare mellan solcellerna och nätet, som har växelström. Solcellerna kan till exempel installeras på bostadshus, antingen ovanpå en befintlig konstruktion eller integrerade i själva byggnaden vid nyproduktion. Elektriciteten kan då användas för hushållet, eller matas ut på nätet om produktionen är större än vad hushållet använder. Det finns också fristående solkraftverk som kan kopplas ihop till stora parker. Dessa kan producera mycket hög effekt och levererar elektricitet ut på nätet.