Femke Heindryckx

Hepatocellulär cancer.

Hepatocellulär cancer är en primär levercancer som uppstår nästan alltid hos patienter med en underliggande kronisk leversjukdom, där kronisk inflammation och fibros utgör en miljö som underlättar tumörutveckling. Olika faktorer i den inflammatoriska och fibrotiska miljön bidrar till tumörtillväxt och utvecklingen av levercancer. Genom att rikta oss mot den fibrotiska miljön hoppas vi att hämna utvecklingen av levercancer. Detta kan leda till nya behandlingar för patienter med levercancer.

Interaktion mellan stellatceller och tumörceller

Varje år drabbas cirka 500.000 människor i världen av hepatocellulär cancer, vilket gör denna form av levercancer till en av de vanligaste cancerformerna. Dödligheten är hög eftersom hepatocellulär cancer kännetecknas av en hög resistens mot kemoterapi och man vet heller inte i förväg vilka patienter som kommer att svara på de tillgängliga kemoterapeutiska behandlingarna. Hepatocellulär cancer uppstår nästan alltid hos patienter med en underliggande kronisk leversjukdom, t.ex. levercirros. I det inflammerade och fibrotiska området i en sjuk lever finns aktiverade stellatceler. Dessa celler reglerar tumörtillväxt genom att producera kemokiner och substanser som stimulerar tumörtillväxt och metastasering. Vi fokuserar på samspelet mellan stellatceller och tumörceller, med målet att hitta nya terapeutiska strategier för patienter med levercancer.

Interaktion mellan blodplättar och tumörceller

Hepatocellulär cancer är en primär levercancer som uppstår nästan alltid hos patienter med en underliggande kronisk leversjukdom, där kronisk inflammation och fibros utgör en miljö som underlättar tumörutveckling. Olika faktorer i den inflammatoriska och fibrotiska miljön bidrar till tumörtillväxt och utvecklingen av levercancer, till exempel stellatceller, makrofager, endotelceller, extracellulär matrix, olika immunceller och blodplättar. Blodplättar kommer in i den skadade levern och har kontakt med endotelceller eller andra celler i den fibrotiska levern, vilket leder till aktivering av blodplättar. Detta resulterar i frisättning av upp till 300 bioaktiva substanser som kan bidra till tumörväxt och metastasering. Vi undersöker hur blodplättar interagerar med olika celler i levern, t.e.x stellatceller, cancerceller och makrofager. Specifikt tittar vi på hur blodplättar förändrar immuncellspopulationen och vi studerar de funktionella effekterna på fagocytos, tumörtillväxt och metastaser.

P2Y12 receptor i olika hepatiska celler

P2Y12 är en kemoreceptor för adenosindifosfat som tillhör Gi-klass av en grupp av G-proteinkopplade purinerga receptorer. Denna familj av P2Y-receptor har flera receptorsubtyper med olika farmakologisk selektivitet för till exempel adenosin och uridin nukleotider. Hypoxi och inflammation kan aktivera frisättningen av extracelluläre nuikleotider som interagerar med P2Y-receptorer, vilket kan vara relevant i patogenesen av levercirros och hepatocellulärt carcinom.

Extracellulär matrix

Hepatocellulär cancer uppstår nästan alltid hos patienter med en underliggande kronisk leversjukdom, t.ex. levercirros. I det inflammerade och fibrotiska området i en sjuk lever finns aktiverade fibroblaster vilka producerar extracellulär matrix som deponeras i levern och gör den hårdare. Vi försöker att förklara hur ökad leverstyvhet och den ändrade sammanställning av extra cellulära matrisen påverkar tumörcellerna.

Senast uppdaterad:

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin