Från Uppsala till Stanford: ”Människorna på institutionen gjorde hela skillnaden”

När Adam Gill började på forskarutbildningen i nationalekonomi vid Uppsala universitet visste han ännu inte vilka forskningsfrågor han ville ägna sig åt. I dag är han postdoktor vid Stanford Digital Economy Lab, där han forskar om hur artificiell intelligens förändrar arbete och arbetsmarknader. När han ser tillbaka på forskarutbildningen beskriver han den som ett maraton, en berg-och-dalbana och, framför allt, väl värd mödan.

Sedan Adam disputerade i nationalekonomi vid Uppsala universitet i maj 2026 har han tagit nästa steg i sin akademiska karriär som postdoktor vid Stanford Digital Economy Lab.

Hans forskning kretsar kring en av de mest angelägna frågorna på dagens arbetsmarknad: hur artificiell intelligens förändrar arbetets innehåll och villkor.

– Jag undersöker hur AI förändrar det arbete vi utför, hur dessa förändringar påverkar hur vi definierar yrken, vilka som påverkas mest och vad det innebär för framtidens arbetstagare och arbetsmarknad, berättar han.

Intresset för forskning växte inte fram genom en enskild avgörande händelse. I stället utvecklades det gradvis under studietiden på masternivå.

– Jag arbetade som forskningsassistent parallellt med mina masterstudier och insåg successivt att jag tyckte om att fundera över ekonomiska frågor och försöka hitta svar på dem. Då bestämde jag mig för att söka doktorandtjänster för att se om det var något för mig, och jag har aldrig ångrat det, säger Adam.

Att hitta rätt miljö

En anledning till att han sökte sig till forskarutbildningen i nationalekonomi vid Uppsala universitet var institutionens starka tradition av empirisk forskning och friheten att utforska olika forskningsintressen.

– Institutionen gav mig flexibiliteten att utforska mina intressen och hitta mitt fokusområde efter att jag hade börjat. Det visade sig vara perfekt för mig, eftersom jag blev särskilt intresserad av empirisk arbetsmarknadsekonomi, som är ett av institutionens styrkeområden.

Den friheten, i kombination med en stöttande forskningsmiljö, blev mycket värdefull under doktorandtiden. När han får frågan om vad han minns starkast från sin tid som doktorand kommer svaret utan tvekan.

– Jag hade en fantastisk upplevelse som doktorand, och mycket av det handlar om en enda sak: människorna på institutionen.

Han beskriver en öppen och kollegial miljö där forskningsdiskussioner uppstod naturligt, oavsett om det var på seminarier, i korridorerna eller över en kopp kaffe.

– När människor väl lärde känna dig kunde du prata med nästan vem som helst. Folk tog sig tid att träffas och diskutera forskning om du hade frågor.

Forskning som gör skillnad

Det som motiverar honom som forskare har förändrats över tid.

I början drevs han främst av den intellektuella utmaningen i att besvara komplexa forskningsfrågor. I dag inspireras han lika mycket av möjligheten att forskningen kan bidra till samhället.

– Det är väldigt givande att se att människor bryr sig om min forskning och att den kan bidra till policyutveckling, ökad förståelse för samhällstrender och nya frågor att undersöka.

Det har också förändrat hur han ser på forskning.

– Jag har gått från att fråga mig ”Vad skulle vara intressant att studera?” till att också fråga ”Vad kan vi göra med svaren?”

Ett maraton, en berg- och dalbana och väl värt det

Om han skulle sammanfatta forskarutbildningen med tre ord skulle det vara maraton, berg- och dalbana och väl värt det.

Ett maraton eftersom framsteg ofta kommer långsamt och oregelbundet. En berg- och dalbana på grund av de känslomässiga topparna och dalarna. Men framför allt en erfarenhet som var värd ansträngningen.

– Jag växte både som forskare och som person, fick vänner som sannolikt kommer att vara vänner för livet och bevisade för mig själv att jag kunde klara det, säger han.

Till den som funderar på att söka forskarutbildningen i nationalekonomi har han ett enkelt budskap:

– Institutionen i Uppsala är fantastisk och definitivt en plats man bör överväga om man vill doktorera.

Portrait Adam Gill