Niklas Norén

Biografi

Jag är docent i pedagogik och universitetslektor i didaktik, och arbetar framförallt med social interaktion i olika kommunikativa verksamheter samt svenskämnets didaktik. För närvarande forskar jag framförallt om barns och ungdomars lärande och bruk av kommunikationsstödjande hjälpmedel i vardaglig interaktion, om elevers digitala skrivande i grundskolans mellanår, elevassistenters olika roller i klassrummet, samt om elevers ämnesspecifika och ämnesöverskridande samtalspraktiker i grundskolans mellanår. Jag undervisar på grund- och avancerad nivå, samt handleder på grund-, magister-, master- och forskarnivå. Jag är studierektor för grundlärarprogrammet, samt ansvarig för inriktningen specialpedagogik inom Masterprogrammet i utbildningsvetenskap. Jag är kursledare och lärare inom Speciallärarprogrammet med specialisering mot språk-, läs- och skrivutveckling. Jag ingår i forskargrupperna CLIP/BUV, STOLP, och PS vid EDU. Jag ingår i de internationella forskarnätverken NISCI och TranSComm. Jag är webbadmin för forskarnätverket OFTI. Jag är ordförande för kursplanegruppen vid EDU, ordförande för valberedningen vid EDU, samt är ledamot i Programkommittén för lärarprogrammen vid Fakulteten för utbildningsvetenskaper.

Forskning

Mina huvudsakliga forskningsintressen kretsar kring hur mening och sociala handlingar skapas och organiseras i olika verksamhetstyper. Jag är intresserad av de (etno)metoder och resurser (språkliga och kroppsliga) som samtalsdeltagare använder för att skapa mening i samspel med varandra i olika kommunikativa verksamheter, med ett särskilt intresse för kommunikativa kompetens i social interaktion med deltagare som har kommunikativa funktionsnedsättningar, men även ämnesspecifika samtalspraktiker i klassrummet (främst svenska och matematik). Jag arbetar med videodata från naturligt förekommande samtal i vardagliga och institutionella verksamheter och använder framförallt multimodal EMCA i analysarbetet.

Jag forskar om hur barn och ungdomar som inte har ett eget talspråk, t.ex. till följd av cerebral pares, autismspektrumtillstånd och utvecklingsstörning, lär sig och använder samtalsstödjande redskap i vardagliga och institutionella aktiviteter, med ett särskilt intresse för praktiker som skapar deltagande och engagemang i sociala sammanhang. Ett exempel är talande deltagares modellerande bruk av kommunkationshjälpmedlen i vardaglig interaktion.

Jag forskar även om grammatiska konstruktioners form, funktion och betydelse i vardagliga och institutionella samtal. Gemensamma frågor är vilka språkliga och kroppsliga resurser som dessa fenomen är uppbyggda av (deras inre syntax, i en vid mening), vilka lokala kroppsliga och språkliga kontexter de interagerar med (deras yttre syntax, i en vid mening), hur de organiseras interaktionellt, sekventiellt och dynamiskt i samtalskontexter, samt vilka handlingar och lokala kommunikativa projekt de bidrar till att lösa tillsammans med andra deltagare. Ett exempel är en familj av konstruktioner kallade apokoinou eller pivåer. Jag har även forskat om frågehandlingar som multimodala kommunikativa projekt, responsiva/reaktiva pronominella frågor, pre- och postlokeringar, elliptiska yttranden, parentetiska inskott och satsflätor. Samt konstruktionen eller partikeln 'höll ja på å säga' .

Jag forskar dessutom om affekt och emotioner i samtal och interaktion. Affekt betraktas inte som uttryck för inre mentala (kognitiva) emotiva tillstånd eller som en aspekt av enskilda språkliga och kroppsliga resursers betydelsepotential, utan som sociala handlingar som hanterar något i interaktionen mellan människor. Det emotiva betraktas som inbyggt in i ett pågående kommunikativa projekt (t.ex. i en lokal sekvens eller episod). Affekt görs relevant av något som inträffat innan och det hanteras av deltagarna i momentet eller sekvensen som följer. Ett exempel är deltagares affektiva praktiker för skapande av engagemang i matematiklärandet i förskolan.

Ett annat forskningsintresse handlar att öka kunskapen om, samt utveckla ett metaspråk för, samtalandets betydelse för barns utveckling av olika ämnesspecifika språkandeformer i skolans årskurser 1-6. Tidigare forskning visar att ämnesspecifika språkandeformer kräver särskilda kompetenser av elever. Tidigare nationell och internationell forskning har framförallt fokuserat på skrivande och läsande i olika ämnen, medan forskning om samtalandes roll ännu är begränsad. Det huvudsakliga empiriska materialet är videoinspelningar av klassrumsinteraktion, och analyser utförs med en kombination av samtalsanalytiska och diskursanalytiska verktyg. Ett exempel är elevers digitala skrivande i grundskolans tidiga år, och hur eleverna använder talsyntesen i skrivverktyget Skolstil, framförallt ur interaktionella perspektiv.