Dekanen Cecilia Wejryd: ”Donationer hotar inte akademisk frihet”

Som dekan för teologiska fakulteten har Cecilia Wejryd fått god inblick i flera universitetsgemensamma verksamheter. Bland annat sitter hon för närvarande som representant för sitt vetenskapsområde i universitetets interna styrgrupp för fundraising, en verksamhet som hon tycker tillför något nytt och positivt till Uppsala universitet. Tidigare var hon skeptisk till om fundraising verkligen var något ett ledande universitet skulle hålla på med.

– Men jag är helt omvänd. Fundraising, som bottnar i universitetets egna kollegiala prioriteringar, är bara positivt i ett system med begränsade resurser. Inte minst inom humaniora råder brist på forskningsmedel och det är ju fantastiskt om en donation kan leda till att vi kan förverkliga något vi länge önskat göra. Och även goda idéer utifrån kan vara intressanta att ta ställning till, säger hon.

Cecilia Wejryd upplever inte att det finns någon risk för forskningens frihet, något som ibland förs fram i diskussioner. Hon kan förstå oron över att en donator vill påverka, men det är inte hennes erfarenhet. Även om en donator inledningsvis kan ha ett väldigt specifikt önskemål går det ofta att gemensamt hitta en väg som svarar mot bådas behov. Varje beslut föregås också av en gedigen kollegial diskussion.

– ­Jag tycker inte att donationer innebär mindre frihet än statlig finansiering. Snarare tvärtom; ofta innebär de ökad handlingsfrihet genom att nya resurser tillförs. Men universitetet tar inte emot alla donationer, det är alltid samma forskningsetiska regler och överväganden som gäller oavsett finansieringsform.

Visst finns det fortfarande en del skepsis bland kollegor, konstaterar Cecilia Wejryd, men en noggrann diskussion leder ofta till att det vänder till att bli positivt.

– Fundraising utgör en av flera finansieringsformer och donationerna fördelar sig över universitetets hela bredd. Inte minst humaniora har varit lyckosamma på senare tid, säger hon.