Nya tekniker för droganalys
Vid analytisk kemisk forskning vid Uppsala universitet möts olika ämneskunskaper för att gemensamt utveckla morgondagens analysverktyg för att kunna få ny kunskap om biologiska förlopp vid till exempel olika sjukdomar i hjärnan.
Vi kan med dagens tekniker kartlägga hela människans genuppsättning (genomet) och på så sätt finna mutationer och genuttryck som leder till ökad risk för vissa sjukdomar. Dessa ärftliga former (familjära) svarar dock bara för cirka 20 procent av de sjukdomar vi studerar. Resterande sporadiska former kan inte förklaras utan här behöver vi finna markörer på protein eller peptidnivå. Vi ägnar oss då åt sk proteomikstudier. Vill vi dessutom följa individens metabolism så tittar vi på mindre molekylers (aminer, kolhydrater, fetter mm) uttryck i olika vävnader och kroppsvätskor.
Studier sker i bland annat hjärnvävnad och kroppsvätskor så som cerebrospinal vätska (likvor eller ryggmärgsvätska). Analysmetoderna måste anpassas till den komplexa biologiska verkligheten där tusentals andra substanser kan störa. Moderna analysmetoder gör det möjligt att studera den biokemiska helheten; utan att välja ut ut en viss substans. Man ser då ett mönster och försöker i efterhand räkna ut varför två mönster skiljer sig åt, till exempel mellan en patient och en frisk kontroll. När kunskap erhållits kan man i vissa fall förenkla analysen och endast använda mönstret som ett diagnostiskt verktyg eller hitta metoder för att kunna mäta selektiva biomarkörer tidigt i en sjukdomsprocess. Avgörande för framgång vid biomarkörjakten är att vi idag arbetar tillsammans med duktiga kliniker som kan förse oss med bra kliniska material från väldiagnosticerade patienter.
En rad mikroanalyssystem utvecklas och används för denna forskning: olika vätskeseparationssystem, så som kapillärelektrofores och kapillärvätskekromatografi. På avdelningen sker även utveckling av ytor som just lämpar sig för hantering och separation av biologiska prover. Som detektor används idag nästan uteslutande masspektrometri vilket gör det möjligt att både bestämma mängden av en substans och få strukturell information.