Minnesord över professor emeritus Christian Berne (1945-1926)

Professor emeritus Christian Berne, Uppsala, har avlidit i en ålder av 81 år. Han sörjs närmast av hustrun Berit, släkt och många vänner.

Porträtt av Christian Berne.

Christian Berne. Foto: Q Image/Sarah Thorén

Redan under gymnasietiden i Gävle omnämndes Christian allmänt som ”klassens geni”. Under medicinstudier i Uppsala kom han tidigt i kontakt med diabetesforskningen vid den histologiska institutionen. Hans avhandling rörde de Langerhanska öarnas fettmetabolism. Tillsammans med sin handledare Sven Brolin introducerade han nya metoder, s.k. bioluminiscenstekniker, för analys av fettmetaboliter i dessa insulinproducerande celler och utvecklade en mycket använd metod för mätning av öarnas förmåga att producera insulin. Under avhandlingsarbetet var Christian en mycket uppskattad tutor. I denna ”mikroskopiska miljö” blev också Christian och blivande hustrun Berit ett lyckligt par.

Efter disputation 1974 fortsatte Christian sin framgångsrika diabetesforskning och utvecklade samtidigt sin kliniska förmåga. På Akademiska sjukhuset blev han på tidigt 80-tal känd som en mycket duktig kliniker och med starkt intresse för diabetes. Man konsulterade gärna Christian, och hans synpunkter på komplicerade patientfall vägde alltid tungt. Som överläkare och professor blev han en av dem som betytt mest för utvecklingen av den moderna diabetesvården i Sverige. Han har aktivt bidragit till bland annat Socialstyrelsens riktlinjer för diabetes, flertalet läroböcker, starten av Svensk förening för diabetologi och det nationella diabetesregistret.

Efter pension fortsatte Christian vara aktiv inom diabetesforskningen. Han deltog aktivt i seminarier och en rad olika forskningsprojekt, och var ett mycket fint stöd till yngre forskare och doktorander. Han engagerade sig i varje forskarstuderande och tog sig tid att sitta ned och diskutera deras projekt och dela med sig av sin djupa kunskap och sin erfarenhet. Hans nyfikenhet, prestigelöshet och vänliga sätt gjorde honom till en mycket uppskattad och nu djupt saknad mentor.

Christian hade ett stort intresse för naturen, särskilt ornitologi och flora. Vi minns många fina turer till fågellokaler inom räckhåll från Uppsala, där Christian delade med sig av sitt stora kunnande vid tubkikaren och fikastunden. När han och hustru Berit blev sommarboende på Gotland fick han där god utdelning för sitt naturintresse.

Vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset är vi många kollegor som med tacksamhet minns Christian för hans stora kompetens, vänlighet och betydelse för såväl diabetesvård som forskning.

Arne Andersson, professor emeritus
Tove Fall, professor
Jarl Hellman, överläkare
Anders Karlsson, professor emeritus
Eva Lindberg, professor och överläkare
Stellan Sandler, professor emeritus