Kulturella och sociala efterklanger av luthersk kyrkomusik i det tidigmoderna Sverige

Projektet "Cultural and Social Reverberations of the Music of a Lutheran State Church within and without its Contexts" syftar till en bredare och fördjupad förståelse av de speciella aspekter av svensk musik, litteratur och lärdom som relaterar till en uppsättning fastställda liturgiska melodier.

Dessa var välkända för i stort sett alla svenska invånare i hundratals år (även de som inte talade svenska språket). Genom miljontals strikt reglerade och återkommande framföranden hör de av allt att döma hör till de mest framförda melodierna i Sverige någonsin, och kanske också de mest socialt och kulturellt betydande faktorerna i skapandet av ett kulturellt enhetssamhälle, med olika rituell och symbolisk betydelse för olika grupper i samhället. Det sätt på vilka dessa melodier nådde samhällets människor föregriper institutionellt och organisatoriskt det moderna konsert- och gudstjänstlivet, genom framföranden i tre av kyrkan tydligt avgränsade och i praktiken monopoliserade sångsituationer. Melodierna i fråga (huvudsakligen formlerna för accentus-sång (bibeltexter), koralparafraser på mässordinariet (fasta liturgiska texter) och sånger från och om skol- och lärdomsmiljön) är huvudsakligen okända för de flesta idag. De avtryck de satt inom och utom den kyrkliga kontexten är dock tydligt skönjbara när vi idag läser, lyssnar och tittar på kulturella artefakter sedan reformationstiden och framåt. Först när deras historiska manifestationer konkret och i detalj förstås inom sin musikaliska och liturgiska kontext kan vi förstå och explicera deras förekomst i kulturella artefakter: i homiletik, retoriska och politiska texter, världslig musik från alla tidsperioder, i privat korrespondens, fraseologi, i terminologi i tidigmodern svenska och nylatin, samt i film och populärmusik under modern tid. I tre olika delstudier undersöks hur melodier med rötter i medeltiden kom att vara en av de mest seglivade kulturyttringarna Sverige haft. Knappast hade man under senmedeltiden tänkt sig att melodin "Veni sancte spiritus" skulle sjungas på samiska språk, med diverse kulturspecifika referenser för Lappland i översättningen, men det var precis vad som skedde under 1600-talet, då en rad medeltida melodier fick en konkret samisk tillämpning. Ej heller hade man under reformationstiden kunnat ana att Nikolaus Decius koralmelodier skulle spridas och användas bland Lenapefolket i Delawaredeltats koloni Nova Suecia, vilket dock var fallet från 1638 och ända intill 1780-talet. Om människors levnadsvillkor studeras endast genom ekonomiska, legislativa och sociala data kan en icke självägande individ under tidigmodern tid anses synnerligen maktlös. Därför är det mycket viktigt att beakta källmaterial där just sådana individer får sin församlingspräst prövad av domkapitel för att densamme frångått konventionerna för de angivna recitationsmelodierna till söndagens sjungna epistel. Sådana källor illusterar inte bara att intresse för dessa melodier fanns i alla samhällslager, utan att individer i alla samhällslager kunde tillgodogöra sig en djupgående förståelse för hur de fungerade och skulle utföras. Sammantaget visar de tre delstudierna på hur musiken flyter ovanpå språkliga, politiska och demografiska barriärer, ut i den del av världen som nu inte är Sverige, och inom det svenska samhället så att deras efterverkningar är märkbara än idag. I vissa fall rör det melodier som idag är helt bortglömda, i andra fall sådana som kontinuerligt sätter avtryck på kulturens alla områden ännu i vår egen tid, men där deras liturgiska ursprung är okänt för de som för dem vidare.