Utredande polisers samspel med brottsoffer - en studie om förundersökningens känslomässiga dynamik i ärenden som rör våld i nära relation

Projektbeskrivning:

Polisens arbete präglas av objektivitet och opartiskhet och dessa ideal förknippas många gånger med att kunna lägga känslor åt sidan. Samtidigt handlar det praktiska arbetet med att utreda brott om att samla information, bestämma utredningsåtgärder, värdera bevis och att utesluta alternativa händelseförlopp – ett arbete som innefattar många svåra beslut som väcker känslor. För att hitta vägar framåt i utredningen förväntas poliser vara nyfikna och lyhörda för sin intuition och för att hantera utredningsmässiga motgångar behövs engagemang och ansvar. Andra känslor är centrala för den rättsliga bedömningen; tvivel och skepsis behövs för att kritiskt granska uppgifter medan säkerhet och övertygelse är viktiga i slutet av en brottsutredning.

I detta forskningsprojekt undersöker vi polisutredningars känslomässiga dynamik i ärenden som rör våld i nära relation. Våld i nära relation är en brottstyp där brottsoffrens medverkan är särskilt betydelsefull för att kunna klara upp brott. Det gör att den emotionella balansgångenställs på sin spets i denna typ av ärenden: polisen behöver både vinna brottsoffrens förtroende samtidigt som de behöver nagelfara trovärdigheten i deras berättelser.

Vi kommer att följa ärenden från polisanmälan till åtal eller nedläggning för att fördjupa kunskapen om känslors betydelse för utredares beslutsfattande. Analysen förankras i forskning om emotioner, sociala samspel och föreställningar om brottsofferskap. Målet för studien är att belysa samverkan mellan känslor och rationalitet i polisens utredningsarbete och bidra till en djupare förståelse av polisens utredningsarbete och i förlängningen stärka brottsoffers tillit och positiva upplevelse av rättsprocessen.