Daniel Löwenborg

Tillgång på digital information om arkeologiska lämningar och utgrävningar innebär att det blir möjligt att studera sociala förändringar med nya metoder vilket gör att arkeologer kan ställa nya frågor av mer generell natur. Genom att analysera sammanställningar av stora mängder information kan bättre följa övergripande drag av samhällsutvecklingen, och lättare kombinera dessa analyser med naturvetenskapliga discipliner som kvartärgeologisk och klimatologisk forskning. Genom att använda geografiska informationssystem (GIS) kan man analysera arkeologisk information i dess landskapskontext vilket ger ytterligare viktig kunskap. Därför är tillgång på digital arkeologisk information viktig för den fortsatta utvecklingen av arkeologisk forskning. Jag leder Urdar-projektet, finansierat av RJ (2020-2023) som tillsammans med Riksantikvarieämbetet syftar till att göra GIS-data från RAÄs undersökningar FAIR. Jag var med och initierade den nationella forskningsinfrastrukturen för digital arkeologi, Swedigarch, och leder modulen om GIS och geodata från arkeologiska undersökningar. Tidigare har jag samarbetat med Länsstyrelsen för Östergötland och SND för att börja tillgängliggöra denna typ av information i mindre skala. Under 2014 drev jag ett projekt i samarbete med Trafikverket och länsstyrelser kring sammanställande av arkeologiska undersökningar i GIS inför Ostlänken-projektet.

En av de frågor som dessa metoder kommer kunna bidra till att belysa är i vilken mån konsekvenserna av det stora vulkanutbrottet år 536 CE och ”det kalla decenniet” som följde på det har påverkat den samhälleliga utvecklingen i Skandinavien under den tiden, se exempelvis Löwenborg 2012.