Resistenta bakterier är också ett miljöhot

I hela världen kommer flera hundratusen ton antibiotika ut i naturen varje år, via avlopp och reningsverk. Och utöver detta mängder av andra resistensframkallande ämnen.

I Sverige är medvetenheten om antibiotikaresistensens allvar stor i internationell jämförelse. Sjukhusen arbetar hårt med förebyggande rutiner och det finns en ökad acceptans från läkare och patienter att antibiotika inte ska skrivas ut lättvindigt. För antibiotika är helt avgörande för framgången av cancerbehandling, transplantationer och svårare infektionssjukdomar.

Både nationellt och internationellt diskuteras och prövas olika initiativ till samverkan mellan akademi och företag i syfte att snabbt få fram helt nya former av antibiotika. För kommersiellt är det ingen hit att satsa på ett läkemedel som botar med en enda kur, men ska användas så lite som möjligt för att inte leda till resistens. På BMC är ett 40-tal medicinare, biologer och läkemedelskemister engagerade inom detta angelägna forskningsområde.

– Det kommer mer pengar till forskningen nu, vi i Uppsala har varit lyckosamma och har fått flera stora anslag. Och intresset från industrin verkar öka. Men det finns inga enkla vägar. Det handlar om hårt arbete, att traggla sig fram steg för steg på labbet, säger Dan I Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid universitetet, och forskningsledande inom området.

Flexibla organismer

Bakterier är flexibla organismer med förmåga att snabbt anpassa sig till yttre hot och klara sin egen överlevnad. De förvärvar nya mekanismer för att komma runt läkemedlens verkan och sjukvårdens och forskningens försök att förbättra behandlingarna. I kapplöpningen är bakterierna just nu snabbast.

Genetiska mutationer uppstår kontinuerligt i bakteriernas DNA, och ibland leder dessa till nya egenskaper som tillgängliga läkemedel inte rår på. Exempelvis något som förhindrar att antibiotikan fäster på bakteriecellen, eller blockerar transporten in i cellen. Eller som pumpar ut läkemedlet ur cellen direkt när det kommit in, eller producerar ämnen som bryter ner läkemedlet.

Dessutom kan bakterier fånga upp resistensgener från andra bakterier, antingen genom att ”smittas” av ett bakterievirus, eller genom att ta upp plasmider från andra levande bakterier alternativt fritt DNA från döda bakterier i närheten. Alla dessa alternativa strategier gör saken än mer komplicerad för forskarna.

Man behöver förstå vilka faktorer som påverkar resistensutveckling, hur den kan motverkas och vilka av bakteriens livsprocesser som är lämpliga att angripa med helt nya läkemedel. Potentiella läkemedelssubstanser, både naturliga och syntetiska, behöver systematiskt prövas mot dessa processer.

Miljön påverkar

Dessutom finns det en viktig miljöaspekt av antibiotikaresistensen. Dan I Anderssons forskargrupp har med finansiering från Formas undersökt hur en lång rad ämnen; silver, koppar, arsenik, biocider och rengöringsämnen, påverkar bakterier. De har kunnat visa på oönskade kombinationseffekter.

– Många av dessa substanser finns i miljön naturligt och som föroreningar. Bakterier som är resistenta mot biocider utvecklar ibland även resistens mot antibiotika. Generna för dessa två typer av resistens sitter på samma plasmider och kan spridas mellan bakterier, säger han.

Detsamma gäller silver. Effekten blir en anrikning av resistens mot både silver och antibiotika. Och det krävs väldigt låga nivåer för att det ska ske, har deras studier visat. Detta är förstås allvarligt och kräver samhällsinsatser, menar Dan I Andersson. I hela världen kommer flera hundratusen ton antibiotika ut i naturen varje år, via avlopp och reningsverk. Bara i Sverige är det cirka 30-40 ton. Och utöver detta mängder av andra resistensframkallande ämnen.

– Det finns goda skäl att rena vattnet från dessa ämnen, vilket är möjligt med hjälp av exempelvis ozon. Det medför samhällskostnader men tar samtidigt bort andra skadliga läkemedelsrester, som hormoner och paracetamol.